Förlåt, förlåt, men nu blir det GNÄLL!
I lördags var det storloppis i närområdet. Detta var höstupplagan. Det är en på våren också.
Är man loppisintresserad så är denna bland de roligaste. Massor av grejer, man kan strosa runt i timmar. Först går man ett varv och sedan ett till. Och ett till. Och alltid hittar man något kul och oväntat.
Jag missade lördagens loppisfest. Liksom jag missat en massa andra roliga och spännande aktiviteter de senaste 16 månaderna. Och allt p.g.a. mitt eländiga högeröra.
Efter att örat i juni 2010 slogs ut av plötslig dövhet, (se fler inlägg under etiketterna Örat och Sjukt och friskt ), och gjorde mig extremt ljudkänslig, så har jag svårt att vistas där det är många människor och mycket ljud. Rätt vad det är så pratar eller ropar någon alldeles intill mig och det skräller så hemskt i det arma örat att det känns som huvudet ska sprängas. Det gör ont. Folksorl och andra helt vanliga ljud gör mig jättetrött och matt och får min tinnitus att öka i styrka under flera timmar.
Man kan undra hur ett öra som första tre veckorna inte ens kunde höra 100 dB kan bli så ljudkänsligt. En anings aning av hörseln har kommit tillbaka, men tyvärr bara lite av diskanttonerna. Det gör att allt ljud blir skärande, skrällande och plågsamt. Jag önskar så att lite av bas- och mellantonerna ville infinna sig igen, men de har tydligen ingen tanke på att återvända till jobbet. Och efter så här lång tid så är prognosen dålig, det kommer antagligen inte att bli bättre. Det har blivit en bestående skada längst in i öronsnäckan, cochlea. Örat är verkligen inte mycket att ha längre. Skulle det andra också lägga av då vore jag så gott som helt döv.
Jag försöker att träna mitt öra - jag ska inte skona det alltför mycket - men det är outhärdligt att t.ex. vara ute i trafiken eller bland många människor. Två personer som pratar är lagom. Min läkare har sagt att ljudöverkänsligheten brukar bli bättre, men tyvärr tycker jag att den snarare blivit värre. Bara vattnets skvalande när jag duschar höjer tinnitus-volymen. Och med den följer den obehagliga tryckkänslan i halva huvudet.
Okej, jag "hör" de som säger: Men använd hörselskydd!
Men nu är det så att det har varit hål i trumhinnan och då har jag inte fått använda hörselproppar. (Infektionsrisk.) Och utvändiga skydd (ja, alla skydd) gör att min egen röst går rundgång när jag pratar och skrället blir etter värre. Det gäller även ljuden utifrån. Fråga mig inte varför.
Jag är så innerligen less på det här. Jag kan inte göra allt jag gjort förr, jag har svårt att umgås med många människor samtidigt, jag kan inte gå på en konsert, jag kan inte lyssna på musik annat än på låg volym och det blir ändå ingen bra ljudupplevelse när det bara är ett öra som fungerar. Likadant är det med prat.
När jag ska se TV (svenska program) så har jag numera alltid texten på. Men om jag väljer att spela in ett svenskt program för att se det senare, då missar jag texten. Dessutom är det inte alla program och kanaler som textas överhuvudtaget. Utländska program går ju bra eftersom de alltid är textade. Jag är verkligen glad att svensk TV valt att texta istället för att dubba! Tack för det! Sedan skulle jag önska att vissa programledare och annat TV-folk lärde sig att tala lugnt och tydligt. En del är rena katastrofen när de mumlar och tyst-pratar.
Om jag ska gnälla vidare så kan jag numera inte heller åka med allmänna transportmedel, buss, tåg, flyg. Det är ju ett ständigt oljud i och omkring dessa färdmedel och som man ju ofta också ska stå ut med en längre tid. Och jag vet ju aldrig om jag dessutom hamnar bredvid en högljudd person eller ett skrikande barn. Allt omkring är fullproppat med ljud, precis som det ska vara, men det gör min tillvaro ganska begränsad och besvärlig.
Det är tur att jag kan kontrollera min egen närmiljö och dess ljudvärld. Jag kan - och har lärt mig - att undvika den värsta ljudterrorn. Men nu för tiden kan man inte ens gå på ICA eller COOP utan att det är lite av öronterror.
Det är så mycket jag saknar. Ett öde jag delar med så många som drabbas av sjukdomar. Men fortfarande är det ändå oändligt mycket mer jag har kvar att glädjas åt och njuta av. Det är bara det att vissa dagar känns lite tyngre än andra. I dag är en sådan dag. I morgon är det säkert bättre. (Då har jag - förhoppningsvis - förträngt loppisen...)
Nu är det färdiggnällt för den här gången. Men jag återkommer säkert med gnällinlägg. Någon gång emellanåt. Då kan det handla om något helt annat.
Hoppas ni står ut! Till nästa gnäll kan ni kolla in länken nedan och njuta av en fin låt som säger hur livet är:
Ha det bra under oktobers sista kväll!
