EN KVINNA MED HUMOR

Det finns reklam... och så finns det REKLAM!

Den här lilla reklamsnutten gillar jag. Jag kanske har konstig humor och är lättroad, men varje gång jag ser den så skrattar jag lika gott. Håll med om att den har sina poänger.

Skön måndagskväll!

VÄLKOMMEN PRINSESSAN!

23 FEBRUARI 2012

VICTORIA OCH DANIEL

HJÄRTLIGA GRATULATIONER

TILL EN SÖT LITEN DOTTER!

ALLT GOTT TILL HELA FAMILJEN!
*****
Uppdatering:

Rena karusellen!
Efter att ha sett och hört dagens mediabevakning av den lilla prinsessans ankomst till världen så känner jag för att skriva/säga:
Ta det lugnt!
Överdriv inte rapporteringen så till den milda grad! Det verkar inte finnas någon gräns för vad radio, TV och tidningar kan tala, skriva och spekulera om. Vilka namn kommer den lilla sessan att få? Vilken skola kommer hon att gå i? Vilka blir hennes kamrater? Och så vidare. I all oändlighet.
Hallå, ta det lugnt! Hon är inte ens ett dygn gammal.
Det här är trams!
T.o.m. jag som monarkist tycker att det blir för mycket.
Fortsätter ni/vi på det här viset så blir republikanerna överlyckliga.

Jag anser att vi ska ha kvar monarkin i Sverige. Den står för kontinuitet och stabilitet och är en stor del av vår historia. Jag kan inte se och förstå att något skulle bli bättre om vi hade republik. Kungen (eller drottningen) har inte längre någon makt, varken politiskt eller på annat sätt. Och så länge kungahusets medlemmar sköter sig bra (med något undantag...) och inte skämmer ut sig (med något undantag...) så betalar jag gärna några skattekronor till dem.

Även i lilla lagom-landet Sverige kan vi behöva lite glans och flärd, pompa och ståt emellanåt. Monarkin ger oss det. Vad vore t.ex. Nobelfestligheterna utan kungafamiljen? I mitt, och mångas tycke, ganska ointressanta. De flesta av Nobelpristagarna tycker nog också att det är lite extra spännande för att det är just kungen som överräcker priset. Och att hans familj (mest då den kvinnliga delen) tillför glitter och glamour.

Hela Sveriges folk gläds åt att vi fått en ny prinsessa, att allt gick bra och att hon och mamma Victoria mår fint. Jag förstår att den stolte fadern hade svårt att prata när han rörd mötte media i morse. Men låt nu den lilla familjen få lugn och ro, precis så som pappa Daniel bad om.

Så nu hejdar vi oss!

SOPTIPPEN NÄSTA?

Någon kanske har märkt att jag varit ganska osynlig de senaste dagarna. Det beror på att jag inte mår så bra. Jag ska inte trötta ut er alltför mycket med mina klagovisor - vill bara tala om varför dator och blogg inte lockar just nu.

I flera år har jag haft stora besvär med nacke och axlar - ofta orsakar de mig huvudvärk, yrsel, dålig sömn, trötthet, ibland även illamående. Kort sagt, tidvis känner jag mig ganska vissen. För tillfället är det just "tidvis"...

Jag återkommer med inlägg så fort jag blir bättre och känner att jag orkar sitta vid datorn längre än fem minuter. Jag tror (och hoppas innerligt!) att det värsta kanske är över för den här gången.

Peppar, peppar...

Yrsligt = uschligt!

En rullator vore kanske det lämpligaste hjälpmedlet för tillfället.
*******

Vid ett läkarbesök för många år sedan frågade jag läkaren:

- Vad tror du om soptippen? Den ligger ju så passande längs vägen till sjukhuset.

Min doktor log och sa tröstande:

- Strunta i soptippen! Så länge du har humorn kvar och kan skoja om krämporna så är soptippen inte aktuell.
Jag vill verkligen tro honom.
*******

Jag hoppas och önskar att alla ni som läser detta mår bra, bra, BRA!

SEMMELDAGS!

Vid den här tiden på året bakar jag semmelbullar. Så häromdagen spred sig doften av nybakat bröd i hemmet. I år följde jag ett helt nytt recept som jag såg i SVT:s Go´kväll. (Klicka på länken!)

Och... jag tror att dessa bullar blev de godaste och fluffigaste jag någonsin åstadkommit.

Jag var bara tvungen att smaka en innan jag frös in resterande 29 st - jag gjorde dubbel sats! - och den var ett under av porös luftighet. Eftersom jag upplever att det ofta är onödigt mycket socker i de flesta recept så brukar jag minska sockermängden. Det gjorde jag även här - tog 1,25-1,5 dl till dubbel sats - och det gick hur bra som helst.

Det är Roy Fares semmelrecept och han sa, att det är bra om man inte täcker de jäsande bullarna med bakduk (det torkar ut dem) utan istället låter dem jäsa under plastfolie. Givetvis följde jag hans råd.

"Vi måste kallna innan vi blir insläppta i frysen...

... men nu är vi nästan där."

Med hemgjord mandelmassa och vispad grädde så är allt klart för Fettisdagen 2012 (21 februari).

Smarrigt! (Tror jag.)
Och absolut inga kalorier! (Det är jag säker på!)

Ni kunde få smaka om ni befann er i grannskapet!

PAPPER OCH TRÅD, TACK!

Efter alla år med morgontidning av papper och telefon som sitter fast i telefonjacket i väggen så är det svårt att ändra sig. Vanor är besvärliga att bryta. Jag kan inte tänka mig att säga upp min papperstidning för att istället endast läsa nyheterna på nätet. Jag kan inte heller tänka mig att säga upp det fasta telefonabonnemanget och istället bara nyttja mobiltelefonen.

Jag vill pappersprassla med morgontidningen samtidigt som jag äter frukost och lyssnar på radion. Efter att ha uppdaterat mig om det senaste dygnets nyheter vill jag med pennan i hand lösa dagens namnsdagskryss. Det är lite joxigt att använda bläck- eller blyertspenna på datorskärmen.

Dessutom har datorn en bestämd plats och får inte följa med på utflykter mellan rummen. Den har sitt hem i arbetsrummet och där står den. Alltid. Aldrig att "lappetoppen" skulle få trängas med gröttallrikar, tekoppar och smörgåsar på frukostbordet. 

Min gamla, tunga, omoderna Bell-uppfinning.

Om jag känner för att maratonpladdra så vill jag göra det i en telefon som helst inte sänder ut hälsovådlig strålning. Den "trådiga" hemtelefonen är för lååånga, intressanta samtal om livets början och livets slut och allt roligt och spännande däremellan.

Jodå, jag har en mobiltelefon, ja, faktiskt två - en i reserv ifall jag skulle ha glömt att ladda den ordinarie - men jag använder dem mycket sparsamt. De är för kortfattade verbala meddelanden och sms. Möjligen kan någon liten bild slinka med ibland. Men sedan är det stopp.

I hemmet finns även två trådlösa telefoner, men dessa lär ju också stråla omkring sig, så de används bara då och då.

En annan aspekt som jag tycker är viktig i telefonisammanhanget är att telefonen fungerar, även om strömmen eller bredbandet lägger av. Så telefoni över nätet existerar inte i min värld.

Kalla mig gärna tråkig, omodern och/eller bakåtsträvande, men så här vill jag ha det. I alla fall tills vidare. Jag säger ju inte att det är för alltid. Snart kanske det varken finns papperstidningar eller fast telefoni. Men den dagen, den sorgen.

Ha en skön onsdagskväll!

HJÄRTAN, DATORER, MUSIK - OCH USEL AVOCADO

Idag är det

Alla Hjärtans Dag!

Och då passar det väldigt bra att datorledes sända en hel rad av

till alla som tittar in här på bloggen. Och även till alla som inte gör det. (Men de får skylla sig själva för de ser ju inte den här hälsningen.) Hur som helst, hoppas ni har en fin dag!

Till och från under några dagar har jag haft trubbel att ladda ner antivirusprogrammet och då undviker jag att vara ute på nätet. Jag vill ha senaste uppdateringen. Basta! Men det är ju så här med datorer och program, ibland fungerar de och ibland inte.

Jag har tidigare inte skrivit något om Melodifestivalens andra deltävling som gick av stapeln i lördags. I mitt tycke var den bättre, mycket bättre - men innehöll ändå ingen låt som jag riktigt föll för. Hade önskat att Sonja Aldén och Timotej gått direkt till final i Globen, men Timotej-flickorna gick i alla fall till Andra chansen. Alltid något.

Från min TV-fåtölj var helgens höjdpunkt söndagens "Så ska det låta". Det var en sprittande glad och musikalisk uppvisning av fyra medlemmar från Galenskaparna. Oj, vad de bjöd på sig själva! Och de sjöng med både känsla och humor. Tummen upp för dem, ja, hela programmet! Det är förstås extra kul när artisterna är bra.

Och - som man brukar säga - nu över till något HELT annat. Som har med mat att göra.

Jag köper ofta avocado, men dessa inköp är som att spela på lotteri. Det är lycka när man drar en högvinst och får jättefina och goda exemplar. Men nästa gång är påsen full av bruna, äckliga nitlotter. Förra veckan var nitlotternas vecka, fem av sju fick slängas direkt i soporna. De var oätbara. Jag säger bara: Fy sjutton! Som bevis kommer här bilder på alla fem.

OBS!

Jag vill varna för otäcka bilder!

 Usch!

Jag talade med affären och skulle naturligtvis få tillbaka pengarna. Den frukt- och grönt-ansvarige sa, att det är speciellt besvärligt med ananas, avocado och mango eftersom det inte syns utanpå hur de är inuti. Hur brukar ert avocado-lotteri utfalla? Vinst? Nitlott?

Efter de där otrevliga bilderna behöver vi något sött att avsluta med. Det kommer här.

 Må väl!

BACH FÖR FYRA BEN

Här gäller det att sätta ner foten!

På rätt ställe!

Ha en fin fredagskväll!

VECKANS KARAMELL - SÅ SKA DET LÅTA

Veckans karamell hittade jag i söndagens "Så ska det låta" i SVT1.

Kvällens fyra gäster, Sanna Nielsen, Kalle Moraeus, Sibel och Calle Kristiansson, var alla väldigt bra. Vilken musikalitet! Programmet hade kunnat vara dubbelt så långt. Eftersom jag råkar ha ett särskilt gott öga till Kalle Moraeus och Sanna Nielsen så jag njöt förstås extra mycket av deras musik. Där kan man tala om fantastiska artister!  

Nedanstående bilder är fotograferade från SVT:s hemsida.

 

Det här var annat än gårdagens Melodifestivalsspektakel med näspetande, barfotatramp, dinglande kedjor och blinkande ljus.

 

Nu hoppas jag att nästa söndags program bjuder på lika god musikalisk underhållning!

God måndag!

VECKANS PÅSE NÖTTER - MELODIFESTIVALEN

På lördagskvällen insåg jag att jag är för gammal för att se och uppskatta Melodifestivalen. Numera tycker jag den bara är ett dåligt skämt. Usla låtar (vissa fulla med svordomar och andra dumheter), udda artister och (ofta) underliga kläder.

Jag saknar melodiösa, trallvänliga och vettiga låtar. Jag saknar bra artister. Jag saknar stil och elegans. Jag saknar helt enkelt hur det var förr.

Ja, jag vet att jag är gammal och omodern och bakåtblickande - och kanske t.o.m. bakåtsträvande. Men jag minns med saknad Waterloo, Stad i ljus, Diggi Loo Diggy Ley, Tusen och en natt, Fångad av en stormvind, Det gör ont, Give me your love, La voix, m.fl. Glada/snälla/tralliga/lugna/sorgsna, men okomplicerade låtar som platsar i en melodifestival.

Resultatet i årets första deltävling fick mig nästan att sätta kvällsfikat i vrångstrupen.

 Det enda som var bra med spektaklet i Växjö var programledarna, speciellt Sarah Dawn Finer.

Sean peta näsan Banan. Torde väl göra så även i Andra chansen.

 Gänget gick direkt till final. Och jag fattar absolut ingenting!

Borde ha rest sig och gått. Men inte till Andra chansen!

Månne lite självkritik? 

Direkt till final gick också flaxande, flängande Loreen. Tjejen har en bra röst, synd bara att den försvann i en dålig låt och ett väldigt omkringskuttande.

Jag antar att jag kommer att se de återstående deltävlingarna - om inte annat för att förarga mig och hålla värmen uppe i vinterkylan. Men... nog borde det finnas åtminstone EN bra låt bland de trettiotvå.
Jag håller tummarna! (Som om nu det skulle hjälpa.)

Slutgnällt för nu.

Må gott, trots kylan!

(Här är det just nu isande 29 minus.)

"PÅ-EN-HÖFT-BRÖD"



Mitt goda "På-en-höft-bröd".

När jag kokar kroppkakor eller palt så sparar jag alltid kokvattnet och använder som degspad till matbröd. I förra inlägget skrev jag om att jag häromdagen lagat kroppkakor och givetvis blev det då också matbrödsbak. För övrigt en utomordentligt passande syssla just nu när utetemperaturen visar -30 huttrigt kalla grader. Ugnsvärmen - och bakdoften - sprider sig i köket och gör en glad.

Jag har alltid gillat att baka. Både kaffe- och matbröd. Bakning är handarbete, det är roligt och kreativt och man får genast ett synligt bevis på att man gjort något vettigt. Dessutom är det ju inte helt fel att man kan äta upp arbetets slutprodukt. Det är minsann inte allt hushållsarbete som ger ätbara effekter. 

Ofta när jag bakar matbröd så blir måtten "på-ett-ungefär". Jag följer sällan recept utan blandar i vad jag känner för och vilka ingredienser som finns i skåpet. Genom årens lopp har höftnings-resultaten varierat i betyg, från toppentoppen till bottenbotten. Men, faktiskt, inte så ofta det senare.

Tack och lov!

Jag är mycket nöjd med mitt senaste höftningsrecept, bakat på kroppkaksspadet, för det blev nog det godaste, fluffigaste och saftigaste matbröd jag någonsin tagit ur ugnen. Det mesta av det ligger nu i frysen för att tas fram och avnjutas vid lämpliga tillfällen.

Varför inte en fredagskväll framför TV:n när det är minus 30 utanför fönstret?



Direkt ur ugnen.

 Hoppas att ni också har något gottegott till kvällsfikat!

BODYCAKES - YUMMY!

En av mina favoriträtter är kroppkakor.
Och helst mina egna, hemlagade.

Mina nylagade kroppkakor.

Med lite skirat smör från den lilla, orange grytan (en gåva till mamma en gång för länge sedan) så blev det igår en festlunch. Mums!

När min svägerska A nyss hade flyttat till Sverige från Finland så talade hon ingen svenska. Alla våra samtal var på engelska. Hon och min bror bodde då nära mig och en gång när min bror var bortrest i jobbet så bjöd jag henne på middag, kroppkakor. 

A hade aldrig smakat denna delikata potatisrätt och när jag skulle förklara vad den kallades så gjorde jag en direktöversättning till engelska och sa, mest på skoj:
- Bodycakes!

Hon tittade både på mig och de runda bullarna med en viss skepsis. Numera talar A fantastiskt bra svenska, men fortfarande kallar vi ofta kroppkakor för bodycakes. Och så skrattar vi åt minnet.

A blev helt förälskad i mina bodycakes och hennes första möte med den svenska maträtten slutade med att vi ägnade oss åt ett riktigt kroppkaksfrosseri. Det har blivit några gånger sedan dess. Igår när jag talade med A i telefon för att kolla om hon hade något emot att jag skrev om våra kroppskaksminnen, så tyckte jag mig ana något drömmande och lyriskt i hennes röst.

A och U, om ni bodde närmare så kunde vi oftare frossa tillsammans - på allt från kroppkakor och surströmming till lutfisk och youvetsi!

God middag!