Under mina barn- och ungdomsår var min mor alltid svartklädd på Långfredagen. Så småningom ändrades dock klädseln från svart till mörkt.
Som barn tyckte jag att Långfredag verkligen var lååång, jag upplevde den oändlig. Och naturligtvis oerhört trist och tråkig.
Idag kan jag sakna känslan av högtid och allvar. Numera är alla helgdagar likadana.
I en av mammas gamla handväskor (som jag visade här på bloggen för några dagar sedan) hittade jag en mängd tidningsurklipp, sångtexter, dikter, kvitton, m.m. som hon sparat. Och eftersom det är en allvarlig dag idag så passar det väl bra med en högstämd sång från mitt län, Norrbotten.
Klicka bilden för större text.
Ha en fortsatt fin påsk!
Vigningsstunder, ljusterstam och soldrotten, vilka underbara ord i den gamla dikten. Vet du vilket år den är skriven?
SvaraRaderaGunnel: Tyvärr inte, men det mesta jag fann i mammas väska är från 1950-talet. Men sången kan ju vara skriven när som helst.
SvaraRadera