onsdag 11 april 2012

KVINNLIGA OCH MANLIGA SAMTAL

Bästa väninnan och jag brukar allt oftare beklaga oss över våra kroppar och sättet de åldras på. Det är samtal med humor och värme, men också lite vemod över alltmer hängande bröst, slappa överarmar ("gäddhäng"), grått, tunt och ostyrigt hår, leverfläckar, m.m. Listan kan göras hur lång som helst.

För flera år sedan föreslog jag att vi borde börja gå på händerna. Då skulle kroppens alla "häng" inte märkas utan falla tillbaka till de platser där de en gång hörde hemma. Gravitationen blir mer och mer märkbar ju äldre man blir. Allt vill "söderut". Tyvärr är ju mitt förslag inte praktiskt genomförbart, men medge att själva tanken var genial. 

Nåväl, väninnan och jag har konstaterat att det tydligen bara är vi kvinnor/tjejer som ojar oss över våra kroppar. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi i alla tider fått höra att det är vi som ska behaga mannen. Han behöver inte behaga, han duger alltid. Vi kan inte påminna oss att vi någonsin har hört en man säga något om sin egen lekamens förfall – kulmagen, dubbelhakan, hår i öron och näsa, den blanka flinten. 

Här följer utdrag från några typiskt kvinnliga samtal:

– Usch, dessa hårtestar som bara blir tunnare och tunnare! Och gråare och gråare! Annat var det förr.
– Ja, och brösten hänger snart jäms med knäna. Till slut släpar de väl i backen när man går. Jag börjar vara rädd att de ska komma i kläm när jag sätter mig. Funderar på att bara slänga dem över axeln.
– För att inte tala om dubbelhakan! Jag får bläddra mig igenom hakbeståndet för att hitta rätta platsen för halsdukar och halsband.
– Förresten, har du sett att huden på underarmarna börjar likna fiskfjäll? Jag smörjer med "fuktbevarande och föryngrande" krämer varje dag, men... pyttsan! Fiskfjällen och torrfnaset vinner ändå!

 – Och magen! Vad har hänt med magen??? Min påminner om en väl-jäst tvåliters vetedeg.
– Mina ögonlock har blivit så hängiga. Blir det mycket mer så får jag ta till tändstickor för att hålla upp dem. Jag ser alltid ut som jag höll på att somna.
– Ja, och gäddhänget på överarmarna ska vi inte tala om. Vilket fladder! Gick det att spänna ut eländet så skulle man kunna flyga.
– I förrgår undrade jag varför det kliade så infernaliskt i ena näsborren. Gissa vad jag hittade? Jo, ett långt, mörkt hårstrå! Endera dagen börjar det väl klia även i öronen...
– Jo, och på hakan! Där är det rena rama snårskogen. Pincetten går varm varje morgon. Snart blir det att köpa rakblad, Gillette, "the best a man can get"... eller rakapparat - en rosa Ladyshave. Varför kan inte håret växa där det ska växa, på huvudet? Om vi nu ska jobba till bortåt 75 så blir det lagom att byta jobb när det växer mer hår på hakan än på skallen. Den nya karriären blir som skäggiga damen på cirkus. Men vilken kvinna vill dö med helskägg?

Så över till männen som i regel tycks tro att de alla är Guds gåva till oss kvinnor.


Här kommer några typiskt manliga samtal:

– Vad tyckte du om matchen igår kväll? Vilken otroligt korkad domare!
– Ja, han var verkligen värdelös. Man fattar inte... en del verkar ha besvär med synen. Men vilket vackert mål Klimpen gjorde. Det var så man fick tårar i ögonen.
– Och Klumpens assist var lysande. J..ligt bra!
– Du skulle ha följt med på ölen efteråt.
– Jo, det hade varit kul, men jag hade lovat tanten att komma hem direkt efter matchen.
– Va´? Du är väl inte toffel heller? He, he.
– Näedå, men för husfridens skull. Nästa gång blir jag med.

– Följer du med och fiskar på lördag?
– Givetvis! Vad trodde du?

Alternativt:
– Följer du med och jagar till helgen?
– Njae, jag vet inte. Kajsa har pratat om att vi ska storhandla tillsammans. Utan stress, för en gång skull. Hon tycker att eftersom jag äter maten så kan jag även vara med och handla hem den. Och det kanske ligger något i det.
– Kan ni inte göra bort det en vanlig kväll under veckan?
– Då är man trött efter jobbet och så är det en massa annat som ska göras.
– OK kompis, men hör av dig om du kommer på bättre tankar.

 – Var och provkörde nya svindyra Mercan igår. Vilken kärra! Känns som ett kassaskåp när man stänger dörrarna.
– Vad i...? Ska du byta bil? Igen? Du köpte ju en ny för bara några månader sen.
– Nej, nej! Jag ska inte byta nu. Men bilaffären hade visning och då måste man ju kolla in det senaste. Kul att bara testa.

– Tjenare, jag skull just till att ringa dig och fråga om du och Stina har lust att komma över på lite grillat i morgonkväll? Vi köpte nya trädgårdsmöbler förra veckan och tänkte inviga dem nu i helgen med en liten grillfest i all enkelhet. Vad säger du?
– Schyst! Jag kollar med Stina och hör av mig.


Kanske är jag nu ute och cyklar, men nog har väl jag (och väninnan) i alla fall lite rätt när det gäller kvinnor och mäns samtal.
Har ni en annan erfarenhet? Kommentera, snälla! Och kom gärna med andra typiska samtalsämnen.

God onsdagskväll!

9 kommentarer:

  1. Jodå, visst har du rätt! Pappa (nyss fyllda 70 år) åkte nyligen till storstaden för att köpa de byxor han alltid brukar köpa, grabbade tag i dem, betalade och åkte hem. Av någon, enligt honom konstig anledning passade inte byxorna!, samma sort som han alltid har haft var nu alldeles för små! Jättekonstigt! :D

    SvaraRadera
  2. Helena: *Fniss* - Men visst är gubbsen omkring oss lite gulliga? De flesta har en oemotståndlig charm. Och man kan inte annat än tycka om dem!

    SvaraRadera
  3. Det är helt rätt att kvinnor i samtal ofta kritiserar sitt utseende och det tror inte jag att män överhuvudtaget gör.

    Men gubbar och gummor förenas i samtal om hus, hem och mat och det är tur för då har vi ju något att säga varandra.

    SvaraRadera
  4. Gunnel: Ja, efter många års studier så har ju du och jag kommit fram till detta: Vi kvinnor är alldeles för kritiska när det gäller vårt utseende. Vi borde ha samma avspända syn på våra kroppar som männen har. Men det är svårt att sudda ut generationer av "behagande".

    SvaraRadera
  5. Det viktigaste är ändå att man är frisk...sen får det vara hur det vill med resten...

    SvaraRadera
  6. Karin: Välkommen, roligt med nya bloggbesökare!
    Ja, så är det. Åtminstone för det mesta...

    Backtobasic: Välkommen! Som sagt, kul med nya läsare.

    Kan bara hålla med; hälsan är det värdefullaste vi har, men som vi alltför ofta tar för given.

    SvaraRadera
  7. Ett gediget inslag!! Det där med gå på händerna lät ju genialiskt, jag ska börja träna:)

    SvaraRadera
  8. Tusen Vaser: Lycka till med gå-på-händerna-träningen! Min har inte gått så bra; kanske jag är för tung nertill... ;o)

    SvaraRadera