EN SNURRIG TILLVARO

Just nu är min värld...

Sedan många år lider jag då och då av besvärlig yrsel och för tillfället är omvärlden riktigt snurrig. Jag känner mig faktiskt ganska vissen. Eftersom jag upplever att min närmiljö inte står helt stilla måste jag själv röra mig med stor försiktighet. Pyttekorta promenader i hemmet – som t.ex. att förflytta mig från kök till sovrum – känns tidvis som att jag stretar fram på ett skeppsdäck i full storm.

Yrseln kommer oftast från nacke och axlar och när jag för snart två år sedan drabbades av plötslig dövhet på högerörat så blev minsann inte de snurriga anfallen färre. Öron och balans hör ju verkligen ihop.

Jag hoppas att yrseln snart ska ge sig, det har redan snurrat i flera dagar. Inte nog med det, jag blir dessutom tung i huvudet, mina ögon blir kisande små springor och jag känner mig som något katten släpat in. Ingenting känns roligt eller lockande att göra. Jag har legat en stund på eftermiddagen; horisontalläge hjälper inte precis mot snurret, men det är ändå skönt att ligga en stund ibland.

Lite förargad blir jag över det här yrsliga tillståndet. Det gör mig – åtminstone tillfälligt – ganska handikappad och jag kan inte fungera som jag vill. Men jag hoppas att det snart är över. För den här gången...

Jag tänker ofta på alla som har ständig smärta och/eller sjukdomar som hindrar dem att ha ett gott liv. Det finns så många vars tillvaro är en ständig kamp. I jämförelse så har ju jag det bra.

Sköt om er och njut av varje dag.

Uppdatering:
Jag kom ihåg att jag för inte så länge sedan hade skrivit om yrseln. Det var 21 februari. Lite samma text. Och bilden ovan var med.
Alltså, jag upprepar mig. (Jag skyller på åldern. Eller yrseln. Eller båda.)

HIMMEL SÅ VACKERT

Det är inte första gången jag visar bilder av vackra moln och himlar. Jag älskar molnformationer. Och jag älskar färger. Slå ihop dessa "förälskelser" och resultatet kan bli så här sprakande vackert. 

I natt vid 01.30-tiden (sommartid alltså – egentligen var ju klockan då bara 00.30) råkade jag vara vaken och fick se hur det glödde på himlen. Jag greppade kameran och skyndade mig ut på balkongen. Här är två av bilderna jag tog. Ljuset från den uppgående solen var magiskt.

Jag kan redan nu lova/hota med att det säkert kommer fler himlabilder framöver.

Här är det nu aldrig mörkt nattetid. Lite mindre ljus bara, men kring midsommar är det "helljus" som gäller under några veckor. Och då kan det bli aningen sämre sömn.

När jag var barn och tonåring bodde vi i närheten av STF:s vandrarhem och det var många turister från Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien m.fl. länder som tillbringade hela nätter nere på bryggan vid vattnet där de bara satt och njöt av ljuset. Solen hann knappt sjunka under horisonten så var den uppe igen. Ett härligt skådespel som de inte ville missa.

Jag kan längta efter ljuvligt mörka och ljumma sommarkvällar. Men för att uppleva sådana så måste jag fara söderut.

Det var allt för idag!

Må väl vecka 22!

GRATTIS LOREEN!

 GRATTIS LOREEN!

Det gjorde du bra. Det råder Euphoria i Europa.

Det blev en övertygande seger, där alla länder utom Italien gav röster till Sverige. (Alltså 41 av 42 länder.) Och vi fick inte mindre än arton tolvpoängare. Inte dåligt.

  Loreens röst är fantastisk, men flaxandet på scenen kunde de tagit bort.

Nästa år blir det ESC-final i Sverige. För femte gången. Kul!

GLAD PINGST

Bättre sent sänt än aldrig:

Ha en en skön och trevlig pingst!

Pingstlilja (Narcissus poëticus)

Foto: Rikard Anderberg

www.linnaeus.nrm.se

Bild: Wikipedia

Må gott i sommarvärmen! Men bränn er inte.

VECKANS KARAMELL – VÄDRET OCH ESTELLE

Veckans karamell måste vara det vackra vädret!

Och förstås lilla Estelle, en naturligt söt karamell.

Varmaste dagen – hittills – här i norr!

För en stund sedan visade termometern 19,6°. Nu är det ca 16, men solen lyser rund och trind och vindarna är ljumma.

Bilderna nedan har jag tagit med mobilkameran.

Under en promenad seglade sådana här sommarlätta molntussar över himlen. 

Efter en stunds vandrande dök denna fantastiska gran upp framför mina ögon. Högrest stolt, symmetriskt tätväxt och vackert mörkgrön stod den plötsligt bara där och "mallade" sig på en villatomt. Jag vet inte om jag någonsin tidigare sett en så fin gran. (Må inga fräcka grantjuvar få syn på den i december!)

I morgon är det fredag – igen! Tiden springer på alldeles för snabba fötter. Tänk om det fanns en "sakta-ner"-knapp... åtminstone under sommaren!

Bäst att njuta så mycket som möjligt av det rådande högtrycket! 

SNÄLL, SÖT SESSA

Dagens huvudperson är ju onekligen prinsessan Estelle som döptes kl 12.00 i Slottskyrkan. Utanför sken solen ikapp med folket som samlats för att kanske få en liten glimt av inbjudna gäster och/eller de kungliga.

Från TV-fåtöljen tog jag några bilder från SVT1:s direktsändning. Bildkvaliteten blev si-så-där men ändå kul med ett minne av den högtidliga och historiska händelsen.

Det är inte varje dag en blivande (förhoppningsvis) tronföljare döps.

(Jodå, jag vill ha monarki och tror att Estelles mamma Victoria kommer att bli en utmärkt och populär drottning.)

Ärkebiskop Anders Wejryd döper prinsessan.

En otroligt snäll och söt liten sessa i mammas famn. 

"Tryggare kan ingen vara..."
(Och en mycket kort stund med napp i munnen.)

 Faddrarna.

Fr v prins Daniels syster Anna Westling Söderström, Estelles morbror prins Carl Philip, Danmarks kronprinsessa Mary, Norges kronprins Haakon och Hollands kronprins Willem-Alexander. 

Mycket stolta föräldrar.

Och lika stolta farföräldrar Ewa och Olle Westling i bakgrunden.

Lilla Estelle har just fått sin Serafimerorder av morfar kungen.

Må den lilla prinsessan få ett bra och tryggt liv, fullt av kärlek.

Något man önskar alla barn.

God tisdagskväll!

NALLEN SOM KAN SLÅ KULLERBYTTOR

Det ligger en bloggutmaning ute på nätet – att visa de djur man samlat på sig. (Alltså inte de levande.) Eftersom det blir för mycket att visa alla små, olevande djur jag har i hemmet, så väljer jag att bara visa ett av dem:

Min lilla gulliga träbjörn som kan slå kullerbyttor. 

"Först slår jag en kullerbytta åt ena hållet...

... och sedan åt det andra."

Denna lilla björn i trä är ett under av fantastisk formgivning. Den har en perfekt avvägd balans! Det är märkligt att den inte tippar över åt någon sida.

Nallen är köpt på Hemslöjden för 15-20 år sedan och jag vet att jag tyckte den "kostade skjortan", tyvärr minns jag inte den exakta summan, men det var mellan 300 och 400 kronor. (Mycket pengar då.) Jag funderade länge innan jag köpte den, men jag hade blivit lite småkär i nallen så till slut fick den följa med hem. Den brukar få visa upp sina konster för alla besökare och de faller alltid för kullerbytte-charmen.

Det är en finsk konstnär som tillverkat den och jag tror att han hade erhållit något pris för designen. Vilket jag verkligen kan förstå. Björnen var omålad när jag köpte den, men jag tyckte den hade helt fel färg. Björnar ska vara bruna. I alla fall om de inte bor i polartrakterna. (Kanske jag gjorde den – och mig – en björntjänst som målade den brun?)

Nallen är brännmärkt under sina labbar.

Är det någon som har upplysningar om konstnären som gjort den? Jag skulle bli mycket glad för lite info. Jag har letat på nätet, men tyvärr utan resultat.

Brum, brum för idag!

EFTERLÄNGTAD FÄRG

Äntligen börjar det lysa lite grönt utanför fönstren även här uppe i norr! Det är en efterlängtad färg. Gräsmattorna smygvisar sin sommarnyans och det gör det roligare att titta ut. Trädgrönskan är ganska obefintlig än, men den är på gång. Går man riktigt nära alar, björkar och rönnar så kan man se att de bara väntar på en aning mer värme. Då exploderar det fina, skira.  

De envisa snöresterna såg ut så här för fyra dagar sedan, men efter regn och blåst i nästan två dygn tillsammans med temperaturer runt 10 plusgrader så håller kung Bore på att förlora kampen. För den här gången. Snöfläckarna stretar visserligen tappert emot, fortfarande ligger de kvar, men de är mindre och märkbart tilltufsade. Ingen kommer att sakna dem när de försvunnit för gott.

Ha en riktigt trevlig lördagskväll! 

HÖNSMAMMAN OCH DEN ROLIGE MANNEN

Ibland tänker jag att det är tur att jag inte har några barn. Jag misstänker att jag skulle ha varit världens värsta hönsmamma och säkert inte släppt ut ungarna ensamma förrän på 40-årsdagen. Möjligen 30...

En mig närstående man får dagligen välmenande råd om att vara rädd om sig och se upp för allehanda saker som kan hända. Trots att han är en mycket lugn, klok och sansad person så har jag faktiskt fått rätt ett par gånger – missöden och olyckor kan ske, hur försiktig man än är. När jag är lite extra "hönsmammig" brukar han retas med mig och kalla mig "huskors" och/eller "järnlady".

I morse skulle han fixa lite med gräsklipparen. Med stor försiktighet startade han projektet, men hur det nu var så började klipparen glida iväg och mannen skyndade sig att greppa tag i den. Det gick så snabbt att han inte hann fundera på var han satte händerna. Ett finger kom i kläm och blodvite uppstod. Ingen allvarlig skada, en skråma bara, men naturligtvis gav det mig en anledning att utbrista:

– Där ser du, olyckor kan hända!

Senare idag var det dags för honom att teakolja ytterdörren.
– Vilka säkerhetsåtgärder bör jag vidtaga inför denna farliga uppgift? undrade han.
– Ja, sa jag, kanske skyddsglasögon?
– Jag funderar på skor med stålhätta, ifall jag råkar tappa penseln.
– Det låter bra! tyckte jag och skrattande. Det räcker med skador för idag.
– Ja, och så tar jag på mig flytväst om jag eventuellt skulle snubbla och falla i burken.
   

Behöver jag tala om att denne man får mig att skratta mest varje dag? Hans humor är försynt, snäll – och väldigt rolig. Han gillar att retas med folk och kanske någon gång t.o.m. säga saker som de inte vill höra, men det är aldrig någon som tar illa upp. Allt sägs med värme och på ett sådant sätt att ingen kan bli arg eller stött. Ofta kommer han med alldeles oväntade repliker som får människor att tänka till... för att sedan skratta gott och länge.
Hans kompisar brukar säga: "Han vet inte själv hur rolig han är. Och det gör det ännu roligare."
Så sant!

Ta vara på söndagskvällen!

VOVVAR MED INSIKT

Ett gulligt kort med "hundlig" visdom.

© 1995 Alan Wnuk
Pictura Graphica AB, Karlstad 1995.

Må gott, alla kloka två- och fyrbenta!

MÄN JAG FALLIT FÖR

Några av mina manliga favoriter – i bokform. Det kanske verkar vara en udda blandning, men begåvade människor kommer i alla tänkbara former och färger och blir berömda inom vitt skilda områden.

Egentligen behöver ingen av dessa män någon närmare presentation. Ja, det skulle vara Mitchum då som kanske inte är så bekant för dagens unga.

Om man tittar på när och var Leonardo, Michelangelo och Palladio levde, så slås man av att de alla tre verkade under så gott som samma tid och var födda i samma land. Det är fantastiskt vilka genier som Italien har skänkt världen.

 Leonardo da Vinci (1452-1519)

Italiensk målare, arkitekt, ingenjör,uppfinnare, naturforskare. Universalgeniet.

Michelangelo Buonarroti (1475-1564)

Italiensk målare, skulptör, poet, arkitekt.

Andrea Palladio (1508-1580)

Italiensk renässansarkitekt.

(Här kan man läsa ett tidigare inlägg om Palladio.)

Peter Carl Fabergé (1846-1920)

Rysk guldsmed och juvelerare.

Robert Mitchum (1917-1997)

Amerikansk skådespelare, sångare.

Elvis Presley (1935-1977)

Amerikansk sångare och skådespelare.

(Böckerna är från 1958 respektive 1957)

Luciano Pavarotti (1935-2007)

Italiensk operasångare, tenor.

Underbara konstnärer, var och en på sitt sätt! Tyvärr finns ju ingen av dem längre. Jag skulle ha velat träffa dem allihop och ställa tusen frågor.

Men jag har även några kända levande favoritmän. Som jag heller aldrig kommer att träffa.
Om dem har jag skrivit här.

Ha en god fredag – tillsammans med din egen favorit!