tisdag 8 maj 2012

BILDER AV EN ÄLSKAD MORMOR

Mormor i romantisk, vit klänning.

Min mormor Adéle var en intelligent, konstnärlig, intressant och fantastisk kvinna med stor integritet. Dessutom var hon, i mångas ögon, en vacker kvinna.
Flera gånger har jag skrivit om henne på bloggen. Senast här där man också finner länkar till andra inlägg om henne.

Under några år runt förra seklets början arbetade hon som fotograf i USA och bilderna här är från den tiden. Då och då tittar jag på dessa foton och önskar att jag visste ännu mer om hennes liv; barn- och ungdomsåren, tiden i USA, återkomsten till hemlandet, äktenskapet med morfar, de två döttrarna. Hur gick hennes tankar, vad drömde hon om, vad tyckte hon om sitt liv och den tid och verklighet hon levde i?

I konstig hatt.

Iklädd ännu en vit klänning.

Mormor, du var klok och snäll – och stilig!

Hälsningar från dotterdottern,

7 kommentarer:

  1. Ja hon var verkligen fin din mormor. Vacker kvinna, vackra kläder från en helt annan tid.

    SvaraRadera
  2. Härligt att du presenterar en älskad förmoder för oss :-)

    SvaraRadera
  3. Vi i norr får visst aldrig någon ordning på vädret.........

    SvaraRadera
  4. Gunnel: Synd bara att hon dog när jag bara var några få år gammal. Alla tyckte att hon var en sådan fantastisk person. Åh, vad det är mycket jag velat fråga henne om.

    Viola: Var aningen tveksam om att skriva om mormor igen! Kanske lite tjatigt, men det struntar jag i...

    Mufflo: Nej, våren velar hit och dit. Eller är det vintern som velar, som inte vill släppa taget?

    SvaraRadera
  5. Vilken stolt, vacker kvinna! Och så synd att du aldrig hann ställa dina många frågor till henne. Det är märkligt det där med gamla bilder på kära anförvanter. Man tittar och tittar och tycker att det finns något sorts gensvar, en länk, ett någonting som binder samman. Man söker i anletsdrag och ögon och tänker: Jag är en fjärdedel av dig.

    SvaraRadera
  6. Mira: Tack för din fina kommentar! Så bra du beskriver det! Exakt så känner jag ju! Jag förstorar bilderna och försöker krypa in i dem för att hitta det där som binder mig samman med personen på bilden. Och ibland tycker jag mig nästan förnimma vibrationer från en annan tid. En märklig känsla.

    SvaraRadera