HJÄLP, MINA ARMAR HAR KRYMPT!

Mina armar har krympt. Det är inte så att de helt plötsligt drog ihop sig vid den senaste varma duschen. Nej, det är mer en känsla jag får när jag skall läsa, och speciellt läsa mindre text. (Fortfarande räcker armarna till för STORA tidningsrubriker.) Jag har hört att detta fenomen, alltför korta armar, är något som drabbar de flesta personer som passerat plus-minus 45.

Eftersom jag är närsynt så har jag kunnat läsa pytteliten text utan hjälp, men alltid varit tvungen att ha glasögon för att se på längre håll än 30-40 cm. Utan dessa extra ögon hade jag trevande vandrat omkring i ett grått töcken, levt ett oskarpt liv fullt med diffusa konturer. Jag minns än idag vilken fantastisk händelse det var när jag placerade mitt första par brillor på näsan:

"Oj, är det SÅ världen ser ut! Det hade jag ingen aaaning om." 

Med tilltagande ålder, så får våra ögon svårare att ackommodera, d.v.s. ställa in sig för att få skärpa. Fortfarande kan jag läsa utan glasögon men det har blivit alltmer besvärligt. Ibland har jag faktiskt fått ta till förstoringsglas. Det finns ju text som är så liten att den inte kan vara tänkt att läsas.

(Oftast gäller detta sådant som företag/banker/fabrikanter helst inte vill vi ska bry oss om, t.ex. konstiga undantag från garantier, skyhög effektiv ränta och dylikt.)

Men när vanlig, mindre tidningstext blir svår att läsa då ringer man och beställer tid hos optikern. Det gjorde jag i måndags. Och igår var det dags att säga hej till den trevliga kvinnliga optikern, sätta sig i stolen och rabbla bokstäver, siffror och försöka komma på vilket som syntes tydligast, lodräta eller vågräta streck och rött eller grönt.
"Bättre så – eller så?"
Visst är det nästan omöjligt att avgöra ibland?

För att inte tala om hur kinkigt det kan vara att finna en båge som man både gillar och passar i. Jag brukar ganska snabbt se några som jag kan tänka mig. Och nästan jämt brukar just de vara hyggligt klädsamma. Men igår var det mycket svårare än vanligt. Jag tror jag hann gå igenom halva lagret innan jag bestämde mig. Jag vill gärna ha lite "bling" på bågen eller åtminstone en liten piffig detalj som livar upp. Bra när man inte är ett under av piffighet själv.

Min närsynthet hade minskat en hel del på bara ett år – mina förra glasögon inköptes i början på juni 2011. Och nu är det alltså dags igen. Driftskostnaden för kroppen blir högre för varje år...

Under några år hade jag glasögon med progressiva glas, men så märkte jag att jag oftast tog av mig dem när jag skulle läsa och då blev det några år med enkelslipade. Nu är det dags att återgå till de progressiva. Eller ha flera par, vilket är lite opraktiskt.

Det har blivit några glasögon genom åren. Vissa har jag knappt hunnit använda innan det varit tid att byta igen. Med rätt styrka i glasen skulle jag ha en hel skräll dus att välja bland.

Luleå, Stadsparken – fontänen.

Före besöket hos optikern träffades väninnan och jag för en liten promenad på stan. Stadsparken fick en påhälsning, liksom en second-handaffär. Där hittade jag en fin apoteksburk som jag visar på Pyssel och Pinaler

Slutar med att återigen tjata på er om att ha en fin kväll!