NYTT ÅR – GAMLA FUNDERINGAR

Ungefär så här skrev jag i bloggen för två år sedan men jag tycker att raderna är lika aktuella idag. Så därför tar jag dem i repris.
Varsågoda!

Det är nyårsafton. En dag att både blicka bakåt och blicka framåt.

Om ungefär åtta timmar välkomnar vi det nya året. Det ligger där som ett ark papper, alldeles fräscht och oskrivet. För de flesta av oss kommer det att fyllas med en blandning av glädje och sorg, framgång och misslyckande, hälsa och sjukdom.
Skratt och gråt om vartannat.

Någon har skrivit:

"Livets sorg och glädje ligga lika nära.

Ofta får vi båda när vi ett begära."

Låt oss hoppas att det blir mest skratt. Att det blir ett bra och lyckligt år.

När kyrkklockorna ringer in det nya året på nyårsnatten kan vi väl gemensamt önska att jorden får bli en lugn och trygg plats för oss alla. Tillsammans kan vi försöka att göra vårt allra bästa för att det ska bli så. Och att de kloka människorna får styra – inte galningarna.

 Man kan bara hoppas att de skott och smällar som hörs runt vårt klot i natt kommer från gnistrande vackra nyårsraketer – inte från vapen. Och att raketerna skjuts upp av nyktra och ansvarsfulla vuxna – man måste faktiskt vara över 18 år! Alltså, handhavandet är ingenting för tuffa barn och ungdomar. 

 Varje år händer det en massa olyckor med fyrverkeripjäser därför att folk inte handskas med dem på ett vettigt sätt. Raketer är inga leksaker, de kan orsaka livshotande skador om olyckan är framme. Alla vet detta och ändå får nyårsnattens dumheter och nonchalans förödande konsekvenser för många.
Den verkliga boven i dramat är ofta alkoholen.

Det här blev en allvarlig nyårsblogg, men jag önskar verkligen att folk får en fin, glad och minnesvärd övergång till det nya året. Det är så hemskt och så onödigt att ett ögonblick av oförstånd ska förstöra resten av livet. Vi bör vara rädda om varandra – och oss själva. Då börjar det nya året på rätt sätt.

 Nu hoppas vi på – och bestämmer oss för – att 2013 blir ett riktigt 

Här kan ni höra Brolle och Shirley Clamp önska oss alla "Gott Nytt År" 

ALLA DESSA LJUD

Min stads butiker skulle snabbt gå i konkurs om jag var enda kunden.

Igår besökte jag staden för att uträtta några ärenden mitt i all julklappsbytar- och realisationshysteri. Det var precis en månad sedan mitt förra stadsbesök. Mitt skadade högeröra gillar inte stadens alla ljud och därför undviker jag centrum.

Ja, det förbaskade örat gillar ju inte ljud överhuvudtaget och efter ett par timmars vistelse bland bilar, bussar, högtalarmusik, högljudda barn (och vuxna), skramlande shoppingvagnar, kling, klang, bang, bong och surr så är jag totalt slut och vill bara hem till tystnaden. I hemmet kan jag kontrollera ljudmiljön något så när.

Igår blev stadsbesöket värre än någonsin. Jag var nämligen tvungen att i nästan en halvtimme vistas i en folkmyllrande och mellandagsglad galleria där X Factors Awa och Benny uppträdde. Inget ont om dessa två, de är bra och gjorde bara sitt jobb, men den fruktansvärt höga, dunkande musiken, sorlet från massvis med barn, ungdomar och vuxna, plus alla andra ljud fick mig att nästan bryta ihop. Jag trodde jag skulle bli galen. (Mer än vanligt.) Så nära panik har jag aldrig varit i hela mitt liv.

Det kändes som hörselorganet vred sig i helvetiska konvulsioner orsakade av trumvirvlar direkt på trumhinnan och där hjärnans alla celler vibrerade i otakt.

 Min ständiga tinnitus ökade i styrka för varje dunka-dunk och med det följde, som alltid, den där obehagliga känslan att halva skallen domnar bort.

När jag förtvivlat försökte hålla för örat, skärma av ljuden, så kom – också som alltid – den hemska "rundgången" i huvudet. Det går inte att stänga ute ljuden, de förstärks bara på något underligt sätt.

När jag sedan skulle hem så fick jag stå och vänta vid entréns brummande och surrande luftsluss. Friska öron reagerar inte på ljudet från dessa tingestar.

Mitt dum-öra får spader.

Man kan lugnt påstå att jag upptäckt en helt ny ljudvärld. Men det är en upptäckt jag helst velat slippa...

Intensiv tinnitus och trötthet präglade fredagskvällen trots en timmes vila före middagen i ett mörkt och tyst rum. Redan klockan 21:20 stängdes TV:n.

Tystnaden är guld värd.

Okay, nu har jag gnällt färdigt för denna gång och slutar med något riktigt fint och positivt – den vackra granen på Nytorget. Den går inte av för hackor, tät och grön och stilig står den där och drar blickarna till sig. En fröjd för ögat.

Trevlig helg!

GOD JUL ALLESAMMANS!

Mina tomtar och jag önskar er alla en riktigt

GOD JUL!

Njut av den vackraste julsången av alla!

Må så gott!

BURR, SÅ KALLT!

Myggfritt!

Det är tio grader kallare än i frysen!

Djupfrusen vy. Bilden tagen genom balkongfönstrets isrosor.

 Öde gator – julhandeln kom nog (nästan) av sig...

 ... bara några få vågade sig ut i kylan.

Påpälsade sötnosar.
-----
I min ungdom var den här låten en av favoriterna i juletid.

Sångaren var favorit året om.

-----

God lördagskväll!

JULKORT I MIN SMAK

Det finns ju hur många julkortsmotiv som helst. Och de flesta anses kanske som ganska enkla och banala, men bland mängden tomtar och snöklädda granar hittar man då och då några kort som man gillar lite extra.

Jag faller för gammeldags miljöer som andas ro och julefrid.

Här skulle jag gärna bo – i en vacker byggnad med snickarglädje.

Här kunde jag också flytta in.

Eller här.

Rodnande himmel, vacker snö och ett härligt ljus. 

Gamla timrade byggnader, en tomte, en häst. Fint.

Och till sist ett kort där motivet är gjort av bast. Snyggt i sin enkelhet.

Pass på, nu är snart tomten här!

BARNSLIGA JAG OCH ADVENTSKALENDERN

För flera år sedan började jag få vackra e-kortshälsningar från mina släktingar i USA. Det var korta, animerade filmsnuttar med olika teman, allt från födelsedagsgratulationer till julhälsningar. Och alla var fantastiskt trevliga, välgjorda och ofta humoristiska. Jag blev väldigt förtjust i dem.

Skaparen av dessa små filmer var en engelsk konstnär vid namn Jacquie Lawson. Klicka på länken så kommer ni till hennes hemsida och kan förhandstitta ("preview") på hennes e-kort.

Hennes e-kortskarriär började med att hon sände ett egenhändigt tillverkat julkort som hälsning till några vänner. De skickade det vidare, det gjorde en enorm succé, ryktet spreds och resten är historia. 

Här ser ni en skakig och dålig video som jag filmat från datorskärmen. Så här ser kalendern ut idag, 19 december.

I våras bestämde jag mig för att köpa hennes e-kort, d.v.s. att jag kan skicka hennes fina kort till släkt och vänner och skriva en personlig hälsning i slutet på kortet/filmen. Priset för ett år (eller två) är lågt och under den betalda tiden får man sända obegränsat antal kort.

Med ojämna mellanrum kommer nyhetsmejl från Jacquie och hennes medarbetare och i november fanns det ett erbjudande om en intressant adventskalender, The Alpine Village, som man kunde köpa och ladda hem. Priset för en var $ 2.50, och billigare om man tog flera. Jag köpte fyra, de kostade mig, omräknat till svenska pengar, 65 kronor. En behöll jag förstås själv, de andra sände jag, via e-post, till svägerskan, väninnan och en pysslig brorsdotter att ladda ner.

Så här ser alpbyn ut. Med luckor från 1 till 25. (Det är ju egentligen en engelsk julkalender.)

Förutom vyn över byn (litet julrim, hi, hi) har man också en egen liten stuga med vardagsrum. Den lilla stugan är det tredje huset på höger sida, räknat framifrån. Där står min gran i fönstret.

Klicka bilderna för att förstora.

Vi fyra kalenderförsedda beter oss som barn inför varje lucköppning. Jojomensan, det är nyttigt att ha barnasinnet kvar, så det så! Det borde fler ha!

Alla är vi rörande ense om att finare och roligare adventskalender har vi aldrig haft. Man faller pladask för Lawsons skickliga och gulliga konst. Det är riktigt spännande att se vad som dyker upp i de olika "luckorna".

Vissa dagar är det en mysig liten film att titta på, andra dagar får man vara aktiv och klä granen, dekorera en krans eller en julstrumpa, designa en snöflinga, sätta ihop ett tågsätt, o.s.v.

Så här ser "mitt" vardagsrum ut i kalendern.
Klockan på väggen visar alltid rätt tid (precis som byns klocka), elden sprakar i den öppna spisen, granen (som jag själv dekorerat) glittrar och lyser och det lilla tåget tuffar runt på golvet under granen. Under dagtid är det naturligtvis ljust både i byn och utanför rumsfönstret, nattetid är det mörkt.
För varje dag tillkommer det saker i vardagsrummet (och byn) som har anknytning till den dagens film – en blomma, en skål med nötter, julkort, ett fat med kakor, ett par skidor.

Här syns alla olika dekorationer som man kan klä granen med. Dels de som finns runt bilden, dels de som hänger från taket och står i kartonger på golvet.

Så här fin kan en julstrumpa bli. Det finns flera färger och modeller att välja på och så alla dekorationer som syns på båda sidor om strumpan, band, knappar, rosetter, granar, renar, tomtar.

Det här är mina sex egendesignade strumpor som nu hänger ovanför öppna spisen. I den ordning jag valt.

Mitt eget stuk även på snögubben. Och så lade jag till en liten snöpyramid.

Snögubbe och pyramid syns till höger om byns stora julgran.

Fem olika grundkransar finns att välja på och så en massa dekorationer.

Den här har jag pyntat och den hänger i nedre vänstra hörnet "ute i byn". Den andra kransen hänger ovanför öppna spisen i vardagsrummet.

Mina fem hemsnickrade snökristaller. De dalar nu så sakta över alpbyn.

Jag måste säga att den här adventskalendern är vacker, rolig, gullig, varm, snäll och fantastiskt skickligt gjord. Den är så mysig!

-----

Om ni skrollar längst ner i högerspalten så ser ni ett av Jacquie Lawsons e-kort. Det byts då och då, allt efter säsong. Just nu är det förstås ett julkort.
-----

Nu är det bara fyra dagar och så – julafton!

Stressa lagom!

ÅTERIGEN... VARFÖR?

Det var inte det här dagens blogginlägg skulle handla om. Det var inte det här dagens nyheter skulle handla om. Det är inte sådant här som någon dags nyheter överhuvudtaget borde handla om.

Och ändå blir det detta jag skriver om idag. Och inte bara jag; media över hela världen fylls med fakta om ett nytt vansinnesdåd.

När julen bara är en dryg vecka bort och vi alla borde få vara glada, förväntansfulla och lagom julstressade så skakas tillvaron återigen om på ett fullständigt vidrigt sätt.

Återigen får vi höra de allra hemskaste nyheter. Återigen är det en beväpnad galning som skjutit vilt omkring sig och dödat och skadat många oskyldiga. 

Den 20-årige mannen tog sig in på en låg- och mellanstadieskola i den lilla staden Newtown, Connecticut, USA, och hann släcka 26 människors liv innan han tog sitt eget. Eller blev skjuten av polis, man vet inte säkert än.
Av dessa 26 var 20 små barn. Det är så fruktansvärt att man känner hur det snörper åt och gör fysiskt ont i den egna kroppen när man lyssnar till nyhetsuppläsarnas ord.

Varje gång sådant här händer får jag samma tanke:

Om dessa galningar kunde börja med att rikta sina vapen mot sig själva. Ofta slutar de ändå sina ohyggliga massakrer med att ta sina egna liv. Varför kan de inte börja med det och skona andras?

VARFÖR?
Om de gjorde det skulle man sörja dem innerligt och känna medkänsla, men nu blir alla minnen fulla av avsky, hat och obesvarade frågor.

Men i en hjärna som är så sjuk, så förvirrad, så avstängd och där desperationen, frustrationen och utanförskapet är så totalt bottenlöst finns ingen logik, ingen empati, inga spärrar. Allt vett, alla sunda tankar och känslor, allt det som gör oss mänskliga är tydligen alldeles bortkopplat.

Det spelar ingen roll om det hemska händer på Utøya eller i östra USA. Det är samma katastrof för alla drabbade, sorgen är gränslös och lika djup, saknaden lika förtvivlad, frågorna lika många. Familjer och enskilda runt omkring går ofta sönder i kampen att skapa ett nytt liv efter dessa tragedier.

Mina tankar går till alla förtvivlade anhöriga på andra sidan jordklotet. Må de få styrka av varandra att klara det som ligger framför dem. Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen. Och hädanefter kommer varje jul att ge otroligt svåra och smärtsamma minnen.

Det enda positiva i allt detta hemska kanske blir att USA ser över sina vapenlagar. Tyvärr verkar ju mördare alltid hitta ett vapen – av någon sort – för sina dåd. Men, galningar med skjutvapen hinner döda så många, på så kort tid.

Åh, vad jag velat skriva om något trevligt idag. För trots allt så finns det så mycket fint och bra i våra liv. En dag som denna är det extra viktigt att vi också tänker på det. För även om snön vräker ner över oss så ger den i alla fall lite motion.

Var rädda om er.

EN TRAKTOR HIT, EN ANNAN DIT

20 sekunder video från dagens snökaos.

Traktorerna pilade stressade omkring som skållade troll medan de kämpade med snömassorna.

En röst i Norrbottensradion idag på eftermiddagen:

"Undvik att ge er ut på vägarna de närmaste dygnen!"

Antagligen ett mycket gott råd.

NOLL KOLL I SNÖN

Utanför fönstret utspelar sig just nu säsongens, hittills, mest intensiva snöoväder.

Man kan bara innerligt hoppas att alla trafikanter tar det lugnt så de kommer fram välbehållna.

Det är livsfarligt att färdas efter snörökiga vägar där sikten är noll. Och man väntar hellre på någon en timme extra än för evigt, vare sig väntan sker hemmavid eller på jobbet.

Det är inte många meter man ser framför sig.

Skönt att få beskåda det suddiga vita från hemmets varma, trygga vrå. 

Var extra försiktiga idag!

LUCIAMYS I TV-FÅTÖLJEN

Trettonde december, Lucia – en av årets mysigaste dagar.

Ett gott morgonfika och så TV:s Luciaprogram – kan det bli bättre?

Jo, det klart, ett levande Luciatåg som sakta skrider genom ett nedsläckt rum – det slår ju det mesta. Men det går bra att beskåda ljusdrottningen i TV också.

Enligt tidningarna ska Benny Andersson och Helen Sjöholm vara med i årets upplaga.
Det bådar gott.

Nu ska jag stämma träff med herr Blund så jag vaknar och hinner gnugga sömnen ur de grönblå och duka frukostbrickan innan klockan slår sju. Man kan ju inte försova sig på Luciamorgonen.

God natt!

"Natten går tunga fjät..."

Ha en fin Lucia!

TVÅ TÄNDA LJUS

 Snön driver i stora, vita sjok förbi fönstren. Det blåser kraftigt så flingorna faller mer vågrätt än lodrätt. Här vid kusten har vi inte haft så mycket snö hittills, kanske två-tre centimeter. Men nu verkar det bli mer av fluffet. Något många torde jubla, och andra svära, över. Men nog är det fint med det vita täcket så här i december.   

Och idag är det redan dags att tända ljus nummer två i adventsstakarna. 

En bild jag visat förr...

... av adventsstaken som min pappa tillverkat och skylten som jag målat.

 Eftersom jag tydligen använt upp min bildkvot på Blogger går inte bilderna att förstora så mycket. Och nu när jag tänkt köpa mer bildutrymme, så gick det inte. "Tekniskt fel." Kanske för att det är söndag, jag vet inte. Jag får försöka igen.

 

Hoppas alla får en fin adventssöndag.

HOPPSAN! ADVENT... REDAN?

Första adventsljuset tände ni antagligen för flera timmar sedan. Kanske redan till frukosten. Nu är vi ju i den årstid då mörkret dröjer sig kvar länge på morgnarna och sänker sig tidigt på eftermiddagarna. Och då är det som allra vackrast med levande ljus – flackande, flimrande lågor som lyser upp och sätter alla skuggor i rörelse.

Advent, du skänker decembermörkret ljus och glans
och ger löfte om att julen väntar där någonstans.

Dagarna flyr hastigt, vi flänger runt i stress.
Livsstilscoachen säger hurtigt: Känn inte någon press.

När juldagsmorgon glimmar, så hörs bland fåle-gnäggen...
...ett hiskligt brak! Ljudet när hela svenska folket går i väggen.

Trevlig första adventskväll!