Min stads butiker skulle snabbt gå i konkurs om jag var enda kunden.
Igår besökte jag staden för att uträtta några ärenden mitt i all julklappsbytar- och realisationshysteri. Det var precis en månad sedan mitt förra stadsbesök. Mitt skadade högeröra gillar inte stadens alla ljud och därför undviker jag centrum.
Ja, det förbaskade örat gillar ju inte ljud överhuvudtaget och efter ett par timmars vistelse bland bilar, bussar, högtalarmusik, högljudda barn (och vuxna), skramlande shoppingvagnar, kling, klang, bang, bong och surr så är jag totalt slut och vill bara hem till tystnaden. I hemmet kan jag kontrollera ljudmiljön något så när.
Igår blev stadsbesöket värre än någonsin. Jag var nämligen tvungen att i nästan en halvtimme vistas i en folkmyllrande och mellandagsglad galleria där X Factors Awa och Benny uppträdde. Inget ont om dessa två, de är bra och gjorde bara sitt jobb, men den fruktansvärt höga, dunkande musiken, sorlet från massvis med barn, ungdomar och vuxna, plus alla andra ljud fick mig att nästan bryta ihop. Jag trodde jag skulle bli galen. (Mer än vanligt.) Så nära panik har jag aldrig varit i hela mitt liv.
Det kändes som hörselorganet vred sig i helvetiska konvulsioner orsakade av trumvirvlar direkt på trumhinnan och där hjärnans alla celler vibrerade i otakt.
Min ständiga tinnitus ökade i styrka för varje dunka-dunk och med det följde, som alltid, den där obehagliga känslan att halva skallen domnar bort.
När jag förtvivlat försökte hålla för örat, skärma av ljuden, så kom – också som alltid – den hemska "rundgången" i huvudet. Det går inte att stänga ute ljuden, de förstärks bara på något underligt sätt.
När jag sedan skulle hem så fick jag stå och vänta vid entréns brummande och surrande luftsluss. Friska öron reagerar inte på ljudet från dessa tingestar.
Mitt dum-öra får spader.
Man kan lugnt påstå att jag upptäckt en helt ny ljudvärld. Men det är en upptäckt jag helst velat slippa...
Intensiv tinnitus och trötthet präglade fredagskvällen trots en timmes vila före middagen i ett mörkt och tyst rum. Redan klockan 21:20 stängdes TV:n.
Tystnaden är guld värd.
Okay, nu har jag gnällt färdigt för denna gång och slutar med något riktigt fint och positivt – den vackra granen på Nytorget. Den går inte av för hackor, tät och grön och stilig står den där och drar blickarna till sig. En fröjd för ögat.
Trevlig helg!
Stackars ditt lilla öra! Stackars Annica! Jag kan förstå din plåga. Höga och/eller monotona ljud får även mig att gå i taket, trots en mycket modest tinnitus. Mjuk, skön bomullstuss önskar jag dig!
SvaraRaderaJag förstår dig, är själv ljudkänslig men kanske inte lika som du är. jag har ingen skada eller så men har i många år jobbat i en ljudlig miljö och var en period så stressad att minsta lilla gälla ljud gjorde allt värre...Idag uppskattar jag tystnaden enormt mycket! God fortsättning och gott nytt år!
SvaraRaderaTacka vet jag tystnaden. Tycker också illa om skärande och höga ljud trots att jag inte har dina hörselproblem. Fruktansvärt att vara så känslig för ljud som du är.
SvaraRaderaVi får hoppas på ett stillsamt och tyst nyårsfirande utan alltför många smällare.
Mira, Gila och Gunnel: Tack för rara, snälla och medkännande kommentarer! Vi verkar alla tre ha samma bekymmer med ljud och vi är helt eniga om att tystnaden är underbar. Tyvärr börjar den vara en sällsynt fågel i dagens samhälle, nästan en lyxvara. Man kan oroligt fråga sig hur ljudterrorn på sikt kommer att påverka våra barn och ungdomars hörsel?
SvaraRadera-----
En vistelse i ljudlig miljö triggar numera alltid min tinnitus och den medföljande känslan av tryck och bortdomning i huvudet, men allt detta brukar minska i styrka efter en natts sömn eller, i bästa fall, efter några timmar. Icke så denna gång, eländet sitter fortfarande i, vilket gör att jag även blir yr och vinglig.
Jag försökte fly gallerians hemska ljudmiljö och vänta på hemskjutsen utanför, men där var det 20 minusgrader, "blåste småspik" och en hårt trafikerad gata. Jag stod ute en stund, men det var bitande kallt! Och ett förfärligt trafikbuller. Ute eller inne – denna gång som att välja mellan pest och kolera!
Nu ska jag bara njuta av stilla ro och "största möjliga tyssstnad" under nyårshelgen.
Mira, Gila och Gunnel, detsamma önskar jag er!
Gott Nytt År till dig Annica! Hopppas du får en bra dag utan alltför mycket smällande runt knutarna. Det är i alla fall alltid lika spännande att läsa dina blogginlägg så ett gott nytt bloggår också! Cinna
SvaraRaderaTusen Vaser/Cinna: Gott Nytt År till dig också! Och ett gott slut på det här gamla 2012! Ett år som i mina ögon haft förfärligt bråttom. ;-)
SvaraRaderaJo, jag håller tummarna för att nyårsaftonen smyger tyst över till nyårsdagen. Men det är väl att hoppas på för mycket...