ALLA DESSA LJUD

Min stads butiker skulle snabbt gå i konkurs om jag var enda kunden.

Igår besökte jag staden för att uträtta några ärenden mitt i all julklappsbytar- och realisationshysteri. Det var precis en månad sedan mitt förra stadsbesök. Mitt skadade högeröra gillar inte stadens alla ljud och därför undviker jag centrum.

Ja, det förbaskade örat gillar ju inte ljud överhuvudtaget och efter ett par timmars vistelse bland bilar, bussar, högtalarmusik, högljudda barn (och vuxna), skramlande shoppingvagnar, kling, klang, bang, bong och surr så är jag totalt slut och vill bara hem till tystnaden. I hemmet kan jag kontrollera ljudmiljön något så när.

Igår blev stadsbesöket värre än någonsin. Jag var nämligen tvungen att i nästan en halvtimme vistas i en folkmyllrande och mellandagsglad galleria där X Factors Awa och Benny uppträdde. Inget ont om dessa två, de är bra och gjorde bara sitt jobb, men den fruktansvärt höga, dunkande musiken, sorlet från massvis med barn, ungdomar och vuxna, plus alla andra ljud fick mig att nästan bryta ihop. Jag trodde jag skulle bli galen. (Mer än vanligt.) Så nära panik har jag aldrig varit i hela mitt liv.

Det kändes som hörselorganet vred sig i helvetiska konvulsioner orsakade av trumvirvlar direkt på trumhinnan och där hjärnans alla celler vibrerade i otakt.

 Min ständiga tinnitus ökade i styrka för varje dunka-dunk och med det följde, som alltid, den där obehagliga känslan att halva skallen domnar bort.

När jag förtvivlat försökte hålla för örat, skärma av ljuden, så kom – också som alltid – den hemska "rundgången" i huvudet. Det går inte att stänga ute ljuden, de förstärks bara på något underligt sätt.

När jag sedan skulle hem så fick jag stå och vänta vid entréns brummande och surrande luftsluss. Friska öron reagerar inte på ljudet från dessa tingestar.

Mitt dum-öra får spader.

Man kan lugnt påstå att jag upptäckt en helt ny ljudvärld. Men det är en upptäckt jag helst velat slippa...

Intensiv tinnitus och trötthet präglade fredagskvällen trots en timmes vila före middagen i ett mörkt och tyst rum. Redan klockan 21:20 stängdes TV:n.

Tystnaden är guld värd.

Okay, nu har jag gnällt färdigt för denna gång och slutar med något riktigt fint och positivt – den vackra granen på Nytorget. Den går inte av för hackor, tät och grön och stilig står den där och drar blickarna till sig. En fröjd för ögat.

Trevlig helg!