ÅTERIGEN... VARFÖR?

Det var inte det här dagens blogginlägg skulle handla om. Det var inte det här dagens nyheter skulle handla om. Det är inte sådant här som någon dags nyheter överhuvudtaget borde handla om.

Och ändå blir det detta jag skriver om idag. Och inte bara jag; media över hela världen fylls med fakta om ett nytt vansinnesdåd.

När julen bara är en dryg vecka bort och vi alla borde få vara glada, förväntansfulla och lagom julstressade så skakas tillvaron återigen om på ett fullständigt vidrigt sätt.

Återigen får vi höra de allra hemskaste nyheter. Återigen är det en beväpnad galning som skjutit vilt omkring sig och dödat och skadat många oskyldiga. 

Den 20-årige mannen tog sig in på en låg- och mellanstadieskola i den lilla staden Newtown, Connecticut, USA, och hann släcka 26 människors liv innan han tog sitt eget. Eller blev skjuten av polis, man vet inte säkert än.
Av dessa 26 var 20 små barn. Det är så fruktansvärt att man känner hur det snörper åt och gör fysiskt ont i den egna kroppen när man lyssnar till nyhetsuppläsarnas ord.

Varje gång sådant här händer får jag samma tanke:

Om dessa galningar kunde börja med att rikta sina vapen mot sig själva. Ofta slutar de ändå sina ohyggliga massakrer med att ta sina egna liv. Varför kan de inte börja med det och skona andras?

VARFÖR?
Om de gjorde det skulle man sörja dem innerligt och känna medkänsla, men nu blir alla minnen fulla av avsky, hat och obesvarade frågor.

Men i en hjärna som är så sjuk, så förvirrad, så avstängd och där desperationen, frustrationen och utanförskapet är så totalt bottenlöst finns ingen logik, ingen empati, inga spärrar. Allt vett, alla sunda tankar och känslor, allt det som gör oss mänskliga är tydligen alldeles bortkopplat.

Det spelar ingen roll om det hemska händer på Utøya eller i östra USA. Det är samma katastrof för alla drabbade, sorgen är gränslös och lika djup, saknaden lika förtvivlad, frågorna lika många. Familjer och enskilda runt omkring går ofta sönder i kampen att skapa ett nytt liv efter dessa tragedier.

Mina tankar går till alla förtvivlade anhöriga på andra sidan jordklotet. Må de få styrka av varandra att klara det som ligger framför dem. Ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen. Och hädanefter kommer varje jul att ge otroligt svåra och smärtsamma minnen.

Det enda positiva i allt detta hemska kanske blir att USA ser över sina vapenlagar. Tyvärr verkar ju mördare alltid hitta ett vapen – av någon sort – för sina dåd. Men, galningar med skjutvapen hinner döda så många, på så kort tid.

Åh, vad jag velat skriva om något trevligt idag. För trots allt så finns det så mycket fint och bra i våra liv. En dag som denna är det extra viktigt att vi också tänker på det. För även om snön vräker ner över oss så ger den i alla fall lite motion.

Var rädda om er.