Idag blir det (delvis) en repris, ett slags återbruk. Men sådant ligger ju i tiden.
Den här dikten skrev jag och lade in på bloggen den 7 november 2009.
Faktiskt ett av de första inläggen på Snaquesaligt.
Tyvärr är sömnproblemet lika aktuellt nu som för ganska precis tio år sedan även om jag, emellanåt, sover lite bättre. Men i det stora hela så har John Blund och jag vissa samarbetssvårigheter.
Okej, jag kan inte skylla allt på honom; mitt flimrande hjärta har ju inte precis gjort sömnen bättre.
När det ständigt pågår en boxningsmatch i bröstet (mer eller mindre intensiv) så är det inte lätt att slappna av och smyga in i drömmarnas land.
Och när jag ligger där stilla i tystnaden så märks ju flimret mer än under den aktiva delen av dygnet.
Jag hatar detta flimrande!
Som jag antagligen kommer att ha till den slutliga, eviga sömnen infinner sig.
Enligt hjärtdoktorn så går det nog inte att göra så mycket åt den flimrande pumpen, i alla fall inte i nuläget. Det har varit tal om eventuell ablation men läkarna i Umeå var inte så pigga på det eftersom jag i februari hade den där hjärtinfarkten med åtföljande ballongvidgning och flera insatta stentar.
Dessutom kan flimmer komma tillbaka även efter en ablation.
Och, som sagt, jag sov ju dåligt också innan hjärtat började krångla.
Så det är väl bara att o-gilla läget.
Vad hjälper det att ha en skön säng ...
... när det oftast går bäst att sussa sittande — i TV-fåtöljen.
Trevlig helg på er!
John Blund är ingen pålitlig partner. Han är överarbetad och hinner inte med det man kan kräva av honom. Han sviker sina löften precis som så många andra i vårt samhälle gör just nu. Man kan inte lita på någon.
SvaraRaderaJätterolig dikt! Sömnproblem har jag också dragits med sen jag var tonåring, och det får jag nog göra till tiders ände. Men jag har inga problem att sova på morgonen. En idé hade varit och vända på dygnet...eller flytta till Australien. Då kanske jag kom i fas med sömntiden. Kram
SvaraRadera