(Klicka för att förstora bilderna.)
Min mamma och jag stod varandra väldigt nära.
Hon var en fantastisk människa och var omtyckt av så många, även utanför familjen.
Mamma och jag kunde prata om allting och det var till henne jag vände mig både i sorg och glädje.
Idag är det precis 30 år sedan hon lämnade jordelivet. Då hade hon länge kämpat med bl.a. Parkinsons sjukdom och jag vet att hon såg döden som en befrielse.
Hon överlevde sin make (min och mina bröders pappa) med ganska exakt 10 år.
Jag saknar hennes värme, omtänksamhet och härliga humor. Vi hade roligt tillsammans och skrattade ofta så tårarna rann men ibland rann de förstås även av sorg eller bekymmer. Så är ju livet.
Båda hade vi nära kontakt med våra känslor.
Något som gäller mig än idag.
Om jag ser något gripande på TV t.ex. kan mina tårkanaler verkligen svämma över.
Men det tycker jag är helt okej.
Och jag kan fortfarande skratta tills jag får kramp i magen.
Mamma, massor av kramar till dig från mig!
Så fint du skriver om din mamma. Hon verkar ha varit en mycket underbar person. Det som slår mig är att jag tänker samma saker om min mamma. Vi har haft tur som haft sådana mödrar. Man saknar dem alltid hur många år som än går. Kram
SvaraRaderaBåde du och jag drog vinstlotter i "mamma-lotteriet". I det lotteriet ska det absolut inte finnas en enda nitlott. Jag vet att dina barn också valde rätt lott.
RaderaSaknaden efter de nära och kära bär man alltid med sig. De lever i våra minnen.
Kram tillbaka!
Jag kände ju din mamma och gillade henne skarpt. Hon var en omtänksam kvinna med humor och värme.
SvaraRaderaVi har ju ofta talat om att vi var skickliga i "valet" av mödrar. Ja, i föräldravalet överhuvudtaget. :)
RaderaSå fint du beskriver din älskade mamma.
SvaraRaderaJag stod min pappa riktigt nära och vi hade ofta mycket roligt ihop. Vi gjorde även mycket tillsammans - arbetade med vårt bokförlag, gick på föredrag, reste tillsammans osv. Jag fattar inte att han varit borta 18 år nu.
Min mamma och jag hade också en bra kontakt men den var litet annorlunda jämfört med den pappa och jag hade. Mamma har varit borta i 6 år nu.
En dag är jag övertygad om att vi återser alla vi stått nära och älskar. :)
Kramar!!
Att vi ska möta våra kära igen är en hoppfull och tröstande tanke. Den håller vi definitivt fast vid! :)
RaderaJag stod alltid närmare min mamma än min pappa. Han var en så bra far men kära mor och jag förstod varandra på ett helt annat sätt, ofta t.o.m. utan ord. Pappa var lite svårare att nå fram till men jag tror vi skulle förstått varandra mycket bättre nu när jag är äldre. Med åren, erfarenheterna och mognaden ändras perspektivet.
Ha en skön andra advent! Norrbottnisk kram till Kalifornien!
Tycker också att jag hade en fantastisk mamma. Och ju äldre jag blivit desto mer uppskattar jag henne. Ser styrkor hos henne som jag inte såg som yngre. Kram till er, starka kvinnor!
SvaraRaderaNär man blir äldre ändras perspektivet. Jag märker också att jag uppskattar — och förstår — båda mina föräldrar bättre nu. Tänk om man kunde få träffa dem, om så bara för några minuter! Så härligt det skulle vara. Låt oss hoppas att de sitter på sitt moln och tålmodigt väntar på sina nära och kära. Håller tummarna!
RaderaKram till dig!