tisdag 9 juni 2020

NATTSOLEN LEKER TITTUT

Sommarnatten i norr är kort, knappt märkbar.
Ovanför polcirkeln, i den riktiga midnattssolen land, går solen aldrig ner nu.
Och här i mina trakter är det gula klotet bara borta en liten stund.
Vill man somna i ett sol-löst rum/hem måste man vara väldigt snabb.
Man får absolut inte ha några insomningsproblem.

Häromnatten var det molnigt men plötsligt öppnades det en klar rand just vid skogskanten.
Jag råkade vara vaken just när solen tittade fram där.
På sista bilden kan man nog ana hur intensivt ljuset var i det ögonblicket.
Det bländade mig totalt innan jag fått kameran framför ögonen som "skydd".
P.g.a. att molnen bara öppnade en smal strimma för solstrålarna så blev ljuset väldigt koncentrerat.

Mina foton — tagna strax före tre (sommartid, så egentligen före två) på natten — gör inte alls solstrålarnas ljusspel rättvisa. Det var mycket tjusigare i verkligheten.
Molnen likaså, de skimrade av solens kamp för att hitta titta-fram-gluggar.

Någon minut efter att jag tagit bilderna sjönk molnen mot skogen igen och solen försvann.
Ridån gick ner.
Föreställningen var över.

Trevlig tisdag på er!

10 kommentarer:

  1. Ohhh, jag vet precis hur du menar med dina ord, där i natten och det är inte lätt att fånga just den känslan men jag tycker du ändå gjort det bra <3
    Flera gånger har jag haft besök söder ifrån som inte riktigt fixat det där med de ljusa nätterna :D Kram fina du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ofta fantastiska skådespel när solen går upp — och ner. Eftersom John Blund och jag inte alltid är bästa kompisar så får jag ganska ofta beskåda vackra himlar.
      I min barn- och ungdom bodde vi nära ett vandrarhem och de tyskar, italienare, fransmän, m.fl. som besökte det tillbringade ofta nätterna på stranden i närheten. De var alldeles lyriska över de ljusa nätterna.
      Kram till dig!

      Radera
  2. Så vackert! Det måste vara något enastående att få uppleva, Vi tycker det är fantastiskt att det är just fram till 11 på kvällen vid midsommar, men det är ju inget i jämförelse med detta. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även de ljusa nätterna blir en "vana". Jag kan tycka att mörka, ljumma nätter är härliga. Jag brukar kalla dem sammetsnätter. Minns när vi var i Skåne hur annorlunda det var med mörker när man skulle sova.
      Må-gott-kram!

      Radera
  3. Helt underbart (även när det är svårt att sova)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om inte annat så får man uppleva härliga soluppgångar. Och även ned-ditos. :)

      Radera
  4. Man kan uppleva mycket när man är en nattuggla. Man uppskattar verkligen dessa ljusa fantastiska nätter och vi som bor häruppe borde kunna sova bort november och vara vakna dygnet runt under den här tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och de morgonpigga kvittrar lyriskt om hur underbart allt är på morgonen.
      Jag är gärna vaken även under november eftersom jag ju gillar mörker. Livet är så härligt kravlöst när året är som mörkast. :)

      Radera
  5. Livet är förunderligt! Själv är jag nattmänniska, vilket det är ljust eller mörkt. På morgonen bryr jag mig inte så mycket om hur det är!! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med dig. Som nattuggla har jag totalt missat det där "fantastiska" med tidiga morgnar. Dock, när jag väl lägger mig på kvällen/natten vill jag somna bums och det lyckas sällan. Antagligen blir väl nattugglekroppen chockad: "Vad nu då, ska jag sova? Redan???" :D

      Radera