ETT EN-(H)ÖRAT DECENNIUM

Klickbara bilder.

Så är det återigen 26 juni, min "icke-firar-dag".

Idag är det alltså tio år sedan jag drabbades av plötslig dövhet (PD) och på ca åtta timmar gick från fullt hörande till halvt döv. Jag kunde inte uppfatta 100 dB (decibel) när mitt högra öra testades.

Hörseln på det örat var inte mätbar.

Detta hände på midsommardagen, 26 juni 2010.

Det var en chockerande upplevelse. Minst sagt.

Och eftersom jag sedan dess hela tiden lever med ett icke fungerande högeröra så finns ingen chans att glömma bort detta datum.

Under de tio år som passerat har jag flera gånger, utförligt (och tjatigt!), skrivit om mitt eländiga och "svekfulla" dum-öra. Och om livet som ett-(h)öring.

De tidigare inläggen finns under etiketten "Örat" om någon har lust att läsa mer.

Här finns det första:

https://antasnaque.blogspot.com/2010/06/horseln-borta.html

Det är mycket opraktiskt och ofta även svårt att bara ha ett fungerande hörselorgan.
Till exempel har jag problem med att härleda vilket håll ljud kommer ifrån. Och eftersom jag är mycket musikintresserad så är det en oändlig saknad när jag nu inte längre kan njuta av favoritmusiken fullt ut. Det är så sorgligt.

Varje år, världen över, drabbas ett antal personer i alla åldrar av PD. De flesta får aldrig någon förklaring till varför det ena örat (eller, mer ovanligt, båda) helt plötsligt bara lägger av

Och ofta sker det snabbt.

Efter många undersökningar och tester kunde man konstatera att min skada satt i snäckan (cochlea) men man kunde inte förklara orsaken till min PD.

Det fanns ingenting som förebådade hörselförlusten.

Möjligen (delvis min egen diagnos) kan det ha varit en cirkulationsstörning i innerörat. Jag har ju sedan lång tid tillbaka besvär med nacke och axlar som bl.a. yttrar sig i spända muskler, och, med det, dålig blodgenomströmning.

Ibland vill jag bara stänga ute alla ljud.

Inte nog med att jag förlorade hörseln på ett öra, jag blev dessutom oerhört ljudkänslig.

Det kan verka som en paradox — halvt döv, men ljudkänslig!
Tyvärr är det ytterligare ett handikapp. Ett stressande sådant.
Vi omges ju nästan ständigt av ljud.

Och det är inte alltid vi kan välja bland dem eller med vilken volym de ska träffa våra trumhinnor.
Vissa gånger är ljudkänsligheten nästan värre än hörselförlusten.
Och jag tycks inte vänja mig vid den. Den minskar inte.

 Sch! 

Detta fordon (från en Disneyparad) ger mig skrämselhicka!
Hugaligen!

Om man googlar på plötslig dövhet får man ca 11 500 träffar.

Googlar man på den engelska benämningen, sudden deafness, blir det 2 670 000 träffar!

Ha det gott! Trots värmen!