Det är fredag igen.
Den svarta fredagen. I den svarta veckan.
Eller som man skriver på "nysvenska":
Epostens inkorg har fyllts med reklam från allehanda företag som tyckt att jag ska köpa deras varor.
Jag (och alla andra) har till och med fått "exklusiv förtur" att handla.
Men jag har inte köpt en enda liten pryl den här veckan. Ja, förutom mat, förstås.
På sätt och vis har det även varit en svart vecka på annat sätt än det kommersiella.
Den svenska inrikespolitiken nådde under onsdagen vecka 47, året 2021, svindlande höjder.
Eller snarare bottennivåer.
Sverige fick sin första kvinnliga statsminister, vilket i sig inte var en dag för tidigt.
Vi har ju hittills bara haft män på posten, i motsats till de andra nordiska länderna.
Men anställningen blev kortvarig. MYCKET kortvarig.
Vi talar här om ungefär sex timmars arbetsdag.
Jobbet började vid 10-tiden på förmiddagen och slutade runt 16-tiden. Något sådant.
Dock, när Miljöpartiet bestämde sig för att lämna regeringen så var den färska statsministern tvungen att be talmannen om att få bli entledigad från det nya jobbet.
I den svenska politiska sandlådan har det varit en röra av hinkar och spadar.
Men så kan det bli när många sätter sig i ett hörn och mest och helst talar om vem eller vilka man INTE vill/tänker/ska leka (samarbeta) med.
Det liknar barns sätt att uttrycka sig:
— Du får inte vara med oss! Du får inte leka på våran gård! Du har ful färg på mössan!
Politik borde väl egentligen gå ut på att få så många som möjligt att vilja leka tillsammans i sandlådan.
För allas bästa. Vänligt och respektfullt.
Det kallar jag demokrati.
För till syvende och sist antar man ju att alla vill Sveriges bästa.
Men tyvärr verkar det vara närmast omöjligt att hitta det ultimata sättet att nå det målet.
Talmannen Andreas Norlén har haft betydligt längre arbetsdagar än den nya statsministern.
Är det någon svensk talman överhuvudtaget som haft så tjorvigt och jobbigt på jobbet som Norlén?
Ända sedan han tillträdde sin post så har han verkligen fått slita för lönen.
Under fyra månader efter valet 2018 fick han ha ständiga kafferep med de olika partiledarna innan en ny regering var på plats. Det blev många samtal i fikarummet.
Misstroendeförklaringar och kriser har sedan avlöst varandra i det förut så politiskt lugna landet Sverige. Vad har hänt med Moder Svea?
Hur som helst, allt detta strul måste medföra att talmannen får massor med övertidstimmar.
Det är inte lätt att få ihop ett vettigt pussel när alla bitar har olika färg.
Det blir liksom lite rörigt. Ingen riktig ordning och reda.
Men också lite spännande.
Nu får vi vänta och se vad som händer härnäst.
Sverige behöver en stark och handlingskraftig regering, som tillsammans med en stödjande opposition så långt det är möjligt, försöker finna lösningar på alla problem landet har.
Visst vore det bra om man kunde se det som förenar istället för att ständigt söka efter det som skiljer.
Och så står vi inför den första adventhelgen. Och snart ny månad.
Vart försvann november?
Ha en fin helg!
