.gif)
Hur kan det redan vara nyårsafton?
Det är ju bara någon vecka sedan vi startade upp 2023 och nu ska vi ta itu med 2024.
Jag kommer inte att sakna 2023.
Det har varit, förlåt uttrycket, ett skitår.
Det mesta är eländes elände och man börjar allt mer undvika nyhetssändningarna.
De gör en både förfärad och missmodig.
Och emellanåt också riktigt arg.
Den stora världen tycks ledas av allt fler galenpannor.
Den stora världen tycks ledas av allt fler galenpannor.
Min egna lilla värld leds av mig, en skröplig, trött och gammal gumma som bloggar mycket oregelbundet. Åren tar ut sin rätt.
När födelsedagstårtans alla ljuslågor började likna värsta storbranden och krävde närvaro av brandkåren för att det skulle kännas tryggt vid firandet tog jag ett beslut.
Jag slutade fylla år.
Tyvärr verkar den viktiga informationen inte ha nått vare sig knopp eller övrig kropp.
Alltså fortsätter förfallet.
Vissa dagar känner jag mig som något katten släpat in men sedan ratat.
Alldeles för många dagar är jag faktiskt ganska mosig.
Och så fruktansvärt trött.
Egentligen är det fantastiskt att kunna vara så trött utan att falla ihop i en hög på golvet.
"Den som ändå legat i sängen, sa hon som satt på sängkanten."
Det är få TV-program som jag orkar se till slutet.
I regel somnar jag i fåtöljen mellan 20:30 och 21:00.
Och vaknar vid 23-tiden. Då är jag endera fortfarande lika trött eller också klarvaken.
---
På tal om TV-tittande så är det ett stort problem även om jag håller mig vaken.
Min grå starr har försämrats så mycket att jag knappt kan se på TV.
Höger öga visar bara en tät dimridå. Och alla ljuskällor ser ut som en samling vackra tomtebloss. Glasögon hjälper inte.
Ungefär så här ter sig omgivningen.
Lampljus är speciellt vackert.
---
Släkt, vänner och bekanta berättar hurtigt om hur lätt, fort och smidigt deras gråstarroperationer gick men jag fasar verkligen för den.
Och jag har hört om starroperationer som gått snett.
Det är ett ingrepp och sådana kan misslyckas.
Även om det inte sker särskilt ofta.
Om jag ska fortsätta att gnälla så har jag snart tappat de flesta av mina sinnen.
Som sagt är synen mycket suddig och uschlig.
Och p.g.a. min hjärtmedicin så har jag tappat det mesta av smak och lukt.
Inte heller säkert att ett piller-byte skulle hjälpa.
Dock är det jättetrist att inte känna smaker.
Min hörsel är ju också bedrövlig efter att jag drabbades av plötslig dövhet på höger öra i juni 2010. På åtta timmar förlorade jag hörseln helt på det örat.
Åldern bidrar ju också till att syn, hörsel, smak och lukt helt normalt avtar.
Men jag kan konstatera att tre andra sinnen frodas.
Barnasinnet, ursinnet och vansinnet verkar fungera riktigt bra.
Under mina "vissna" dagar och stunder har jag börjat tänka så här:
"Jag har det så bra.
Jag kunde ju må så här dåligt ... och bo i krigshärjade Ukraina."
Även Evert Taubes ord från "Så länge skutan kan gå" är tänkvärda:
"Ja vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
"Ja vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga ..."
Dessa tankar och funderingar ger plötsligt ett mycket nyttigt perspektiv på tillvaron.
Ibland behöver man skaka om sig själv. Kanske allra mest sina tankar.
Det här blev inget vidare glatt och uppiggande blogginlägg.
Men så här är jag alltid på nyårsaftnar.
Just de dagarna är till för eftertanke, reflexioner.
Så tycker i alla fall jag.
Önskar alla snälla och trevliga människor en skön nyårshelg.
Och ett tryggare, fridsammare och bättre 2024.
.gif)
