LITE BLANDAT

2019-10-08

Många nyanser av höst.

Det glesnar ut alltmer i björkarna men andra träd har fortfarande "kalufsen" i behåll.

Några solglimtar fick vi under eftermiddagen men nu har det mulnat på och väderfolket har till och med talat om att det kan komma snöflingor.

— Nej! ropar jag i protest. Inte redan! Alldeles för tidigt!

För mig kan det gärna få vara höstfärger och snöfritt ända till första advent. Det är ingen som helst brådska med snö och kyla. Det hinns med.

Hittills har hösten mest varit kylig, blåsig och solfattig, d.v.s. ingen succé precis.

Dessutom har den gått väldigt fort.

Jag förstår inte varför årstiderna är så stressade numera. De bara svischar förbi i allt snabbare takt.

I går var jag på provtagning och på torsdag är det återbesök hos hjärtläkare.

Tack och lov är jag inte det minsta rädd för stick och nålar. Har aldrig varit.

Jag ska faktiskt till min favorit bland kardiologerna.

Ibland ska man ha tur. Jag hade egentligen tid hos en annan av dem, en som jag aldrig träffat förr.

Och jag har tänkt att det är inte vidare effektivt att man får en ny läkare vid nästan varje återbesök.

Det är inte bra, varken för läkaren eller patienten.

Det tar bara en massa tid i onödan när läkaren ska läsa journalen för att få ett hum om den patient han/hon ska möta. Och patienten får berätta hela sin historia återigen. Det blir ingen kontinuitet alls.

Jag hade faktiskt lust att ringa och avboka tiden men samtidigt behöver jag ju träffa doktorn.

När jag hade funderat ett par varv så ringde jag och talade med den som bokar in läkartiderna.

Hon sa, att hon förstod min tveksamhet, men att de två läkare som jag haft mest kontakt med tyvärr hade väldigt få mottagningstider.

— Men, tillade hon glatt, för bara någon minut sedan kom ett återbud till den läkare du helst vill träffa. Ska jag sätta in dig på den tiden?

— Jaaa! jublade jag lyckligt. Vilken tur jag har! Det var meningen att jag skulle ringa just nu.

Jodå, lycka kan komma i många skepnader.

Så nu är det bara att hoppas på att hjärtat mår skapligt trots februaris hjärtinfarkt och numera konstant förmaksflimmer. Och så håller jag förstås tummarna för att alla prover är okej!

Häromdagen gjorde jag ett riktigt impulsköp; en ny ljusslinga med små LED-lampor fastsatta på de glasinneslutna spiralerna. De tio "glödlamporna" har IP44 så slingan kan användas både ute och inne.

Antagligen kommer den att få lysa upp den höstkulna balkongen.
Eller ... kanske får den mysa till någon vrå inomhus.

Anta Snaque på shoppingtur.

Ha det gott!

HÖST- OCH VINTERMYSET RÄDDAT

 Sista dagen i september.

När höstsolens strålar träffar björkarna lyser löven intensivt gula.

Bilden från 26 september.

Den 10 september låg dimman tät över nejden.

Ni har säkert hört/läst Hermann Hesses dikt "Im Nebel", "I dimman".

Den passade bra den där dimmiga, konturlösa dagen.

Sällsamt i dimman att vandra!

Ensam står varje buske, var sten,

inget träd ser det andra

var och en är allen.

Full av vänner tycktes mig världen,

då ännu mitt liv var ljust.

Nu när dimman faller

finns ingen mer kvar att se.

I sanning, vis är ingen,

som inte dunklet har känt.

Det ofrånkomliga som sakta

från alla skiljer oss av.

Sällsamt i dimman att vandra!

Som i varats ensamhet.

Ingen människa känner den andra.

Var och är allen.

Hermann Hesse (1877 - 1962)

(Översättning Måna N. Berger)

 

I morgon börjar det här årets sista kvartal och vi vet ju hur fort tiden går, snart klampar kung Bore in och man vill bara kura ihop i hemmavärmen.

Den insikten fick mig att beställa flera mysiga filmer att lätta upp de kommande kyliga dagarna med.

Man kan ju rätt billigt fynda sevärda filmer på nätet.

Det blev en härlig blandning av amerikanska och franska filmer, både gamla och nya.

Några av de amerikanska har jag redan sett men bra filmer kan man se om och om igen.

(Jag undrar hur många gånger jag sett "Gissa vem som kommer på middag" (från 1967) med Katharine Hepburn, Spencer Tracy och Sidney Poitier. Min absoluta favoritfilm, alla kategorier.

Det är åtskilliga timmar den rullat på min TV-skärm. Jag har den både på video och DVD.)

Katharine Hepburn (och Spencer Tracy) är och har alltid varit två av mina favoritskådespelare (ja, jag ÄR gammal!) och nu har jag klickat hem två till av Katharines "rullar"; "Ingen fara på taket" där hon spelar mot Cary Grant och så "Summer Time" där hon har italienske Rossano Brazzi som motspelare.

En annan Hepburn, alltså Audrey, spelar huvudrollen i "Breakfast at Tiffany´s" där hon bär kläder designade av den franske klädskaparen Hubert de Givenchy (en annan favorit).

Tala om vackra kläder!

Det blir roligt att se den filmen igen.

En av de nyare filmerna är "The Blind Side" (från 2009) med Sandra Bullock.

Det är en varm, hjärteknipande och sann historia som jag sett på TV två gånger men kände att jag ville ha i min filmsamling.

Sandra Bullock vann flera priser, bl.a. en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, Golden Globe och People´s Choice Award för sin fina tolkning av den godhjärtade och envisa Leigh Anne Tuohy som hjälper en hemlös afroamerikansk ung man, Michael Oher, till en karriär som fotbollsspelare.

Jag kan verkligen rekommendera den filmen, mycket sevärd. Och rörande.

I den oroliga och galna värld vi lever i nu kan det kännas hoppfullt att någon gång få höra om de snälla och sympatiska människorna. De som gör gott.

Ja, nu är jag således (film)rustad till max för höstrusk och vinterkyla.

Kom igen, ösregn, snöstormar och isande minusgrader!

Jag är redo!

HÖSTHELG

En mysig höstbild från Pixabay.

(Klickbara bilder.)

Och en liten hälsning från mig.

TUMMEN NER, TELIA!

Nu har Telia verkligen trasslat in sig.
(Faktiskt skickligt gjort med tanke på all sladdlös teknik vi omges av numera.)

Under flera dagar har jag försökt få kontakt med företaget men det har inte lyckats.

Ringer man till Telia då måste man vara inställd på att ha VÄLDIGT gott om både tid och tålamod.

Man kan ju definitivt ha trevligare — och viktigare! — saker för sig än vänta i en oändlig telefonkö.

Men ... det klart ... chockhöjer man priserna så ringer upprörda kunder och vill klaga. 

Ja, kanske t.o.m. säga upp bekantskapen med gamla Telia.

Dags för skärpning!

Dessutom, det ska inte behöva ta en och en halv minut innan man ens hamnar i kön.

Det är ungefär den tid det tar för all information man initialt tvingas lyssna till när man ringer 90200.

Går det inte att korta ner pladdret?

... går utan tvekan till  —  Telia!

👎

MITT LIV I BILDER

Är det bara jag som tycker att sommaren har haft ovanligt bråttom i år?

Idag är det redan den andra dagen i första höstmånaden september. Hur har det gått till?

När åren tickar iväg så här hiskeligt snabbt drabbas man ibland av funderingar om och kring livet.

I min senaste funderingsrunda kom jag fram till nedanstående.

(Klicka för större bilder.)

Så ...

BERESTA SOCKERÄRTOR

... går till en påse sockerärtor! Från Zimbabwe!

Klickbar bild.

Under den svenska sommaren importeras ... håll i er! ... sockerärtor! Från Afrika!

Om det vore ananas, persikor eller kokosnötter så förstår jag ju att vi måste importera.
Eller om det vore mitt i vintern.

Men sockerärtor?! Mitt i sommaren?!

Vad sysslar vi med?
Finns det inte svenska sockerärtor?

Skäms ICA! Och alla andra importörer utan sunt förnuft.

Här kan vi tala om flygskam!

Men vi mumsar i alla fall i oss VÄLDIGT beresta matvaror.

👎

NU ÄR DET KLIPPT!

Mitt hår började verkligen bli långt och svårhanterligt efter över fyra månaders fritt växande.

Jag har ju klippt mig själv i mer än fyra decennier men de senaste åren har det faktiskt blivit några frisörbesök. Dels för att testa. Och dels för att jag tidvis inte riktigt orkat att göra det själv.

De besöken har alltid föregåtts av viss vånda.

Jag har aldrig tyckt om att gå till frissan eftersom jag oftast inte varit nöjd med resultatet.

Det har känts som att frissorna inte riktigt lyssnat på mina önskemål.

Men klipper jag mig själv så kan jag utan spärrar skälla ut klipperskan om det inte blir bra.

I fredags på eftermiddagen kände jag plötsligt lust och ork att ta itu med hårtestarna.

Sagt och gjort!

Efter mindre än en timme så var stråna kapade och jag kunde belåtet konstatera att det blev bra.

Och dessutom hade jag ju sparat några hundralappar.

Just de hundringarna (?!) gjorde jag av med under söndagseftermiddagen.

Ett mail från Bokus hade talat om att där fick man 10% på allt t.o.m. 11 augusti.

Så ... jag bestämde mig för att "slösa" lite.

Någonting ska man ju unna sig.

Det blev tre böcker:

"Factfulness: tio knep som hjälper dig att förstå världen"

Hans Rosling/Ola Rosling/Anna Rosling Rönnlund

"The Art Deco Poster"

William W. Crouse 

"New Art Deco Borders and Motifs"

William Rowe

Jag gillar Art Deco!

Okej, jag har redan en trave med olästa böcker och nu växer alltså högen med ytterligare tre.

Men det passar bra med läsning när sensommarkvällarnas skymning smyger på allt tidigare.

Det är så hemtrevligt att få tända lampor igen och myspysa med en bok i favoritfåtöljen.

God vecka 33!

Förresten, redan vecka 33? Vart försvann den här sommaren???

RIKEDOM

Kan det sägas bättre?

Tala om rikedom!

En förmögenhet som verkligen bör vårdas väl. 

Och så måste jag bara visa nedanstående bild som jag hittade på Pixabay.

Den vinner dagens gullighetspris.

(Texten är min.)
Alltså, det finns massörer och så finns det MASSÖRER!

Klicka bilderna om ni vill se dem större.

Gäsp!
Go´natt!

JULI-MIX

Oj då, till och med solen måste svalka sig.

Trots att hjärnan stormkokar i värmen så måste jag försöka få till ett litet blogginlägg.

Det är ju faktiskt en hel månad sedan jag skrev senast. Då hade vi just passerat midsommar och de flesta av sommardagarna bara väntade på att fyllas med trevligheter av olika slag.

Och nu plötsligt är det endast några få dagar innan augusti knackar på.

Hur har det gått till?

Kvällarna börjar mörkna alltmer, även här uppe i norr, och det känns både mysigt och lite vemodigt.

Mörka, varma sommarkvällar har jag alltid kallat för sammetskvällar.

I veckan har vi haft några sådana. Speciellt i natt, just nu (ca 00:15 natten mot lördag) är det 23 ljumma grader och ... mörkt. Ovanligt när man (nästan) bor i midnattssolens land.

(Midnattssolens land = norr om Polcirkeln.)

Sysselsättning med vett när det är hett.

Som vanligt är ju världen galen.

Och inte minst vår lilla del av den.

Det skjuts, det knivskärs, det misshandlas, det rånas, det stjäls, det sprängs, det tuttas på, det hotas, det hatas. Vad ÄR det med folk???

Och från maktens korridorer konstateras bara, som alltid, att allting är OACCEPTABELT.

Fjädrans papegojsnack!

Sverige är ett av de bästa länderna i världen att leva i ... men, samtidigt ... också det mesigaste.

Detta land är mesigt in absurdum.

Vi svenskar skulle behöva lite mer jäklar anamma överlag. Det räcker inte med att några få ryter till.

Någon gång då och då.

Som vanligt har vi en massa åsikter om det mesta som är galet, men, också som vanligt, så knyter vi näven i fickan, diskuterar med vänner och/eller mumlar i skägget och finner oss sedan i situationen. Och sväljer maktens fjantigt tjatiga OACCEPTABELT.

Vi är ett fredligt folk. Tack och lov!
Men vi borde ta itu med vår mesighet.

Digitalis purpurea, fingerborgsblomma. Mycket giftig.

Kanske är det någon som undrar hur jag mår?

Jodå, tack, det är faktiskt bättre.

I mitten på juli fick jag tid hos en erfaren kardiolog eftersom jag mådde så jättedåligt.

Prover togs före läkarbesöket och det var intressant att få höra resultatet.

— Jag tror inte att det är hjärtat och förmaksflimret som gör att du känner dig så dålig och trött. Jag tror det är medicinerna, sa läkaren. Och fortsatte:

— Jag ser att du ligger i högsta laget med digoxin-värdet och vill att du håller upp med den medicinen i fyra dagar så den hinner gå ur kroppen och sedan går du tillbaka till den tidigare dosen på en halv tablett per dag. Du har dessutom maxdos av Metoprolol, 200 mg, och där vill jag att du minskar morgondosen med hälften. Tag alltså 50 mg på morgonen men 100 mg till kvällen. Och det är bra om pulsen ökar lite.
(Den har tidvis legat lågt, runt 50 slag/min.)

Jag följde givetvis genast hans ordination till punkt och pricka.

Och, tänka sig, undrens tid är icke förbi:

Redan dagen efter började jag må lite bättre. Och det har fortsatt så. Jag mår ju inte som förr och jag har fortfarande flimmer, dygnet runt, men jag är mindre trött och har fått en liten, pytte-mini-gnista tillbaka. Om jag "bara" blev av med flimret skulle jag kanske vara en ganska pigg och nöjd tant.

Efter de fyra dagarna utan Digoxin ringde jag till hjärtsköterskan på sjukhusets hjärtmottagning och sa att "hälsa doktor Kalle och säg att jag tänker INTE börja om med Digoxin igen. Skulle pulsen öka (skenande puls är det värsta, sämsta och farligaste med flimmer) så går jag hellre tillbaka till maxdosen av Metoprolol".

Metoprolol (betablockerare) och Digoxin (som utvinns ur fingerborgsblomman) är rytmreglerande mediciner som ska hålla pulsen nere.

Digitalis har använts som hjärtmedicin i massor av år men bör skrivas ut och tas med försiktighet och speciellt när det gäller äldre då det är stor risk att drabbas av digoxinförgiftning. En god vän till mig hade tagit den en längre tid och blev plötsligt jättesjuk. Vid provtagning visade det sig att två dagsdoser till och utgången hade varit oviss. Vännen var alltså väldigt nära döden.

Nedanstående citat gör mig konfunderad.

Det där låter ju inte alls särskilt hälsosamt.

---

Det talas ju då och då om att sjukvården övermedicinerar patienter. Jag tänker ofta på vad min moster, sjuksköterskan, sa en gång när jag fått biverkningar av mediciner. Hon sa ungefär så här:

— Jag undrar hur många människor per år som vi inom vården "misshandlar" och gör sjukare genom alla piller vi stoppar i dem. Det är inte få, det.

Min moster jobbade som chefssköterska på Umeå universitetssjukhus i massor av år,

ända fram till pensionen.

Hon skulle absolut ha hållit med den kunnige och sympatiske geriatrikprofessorn i Umeå, Yngve Gustafson. Han har i flera TV-program talat om just övermedicinering av patienter. Speciellt äldre.

Det händer ju inte sällan att folk blir mycket piggare när man tar bort flera av deras piller.

Ja, som nu jag, t.ex.

Som sagt, jag mår mycket bättre och mitt blodtryck har t.o.m. blivit lägre. Och pulsen, nu lite högre,  verkar hålla sig stabil inom godkänt spann. Om än den flimrar hit och dit.

Tilläggas bör att det inte var doktor Kalle som ordinerade att jag skulle öka dosen Digoxin i slutet av maj, utan en så kallad "randande ST-läkare", alltså en läkare som utbildar sig till specialist.

... ja, sommarens ALLA nötpåsar går till piller-glada läkare och för höga Digoxin-doser!

Må ni ha det skönt sista helgen i juli!

ICKE-FIRAR-DAGEN

Tjugosjätte juni. Idag är det min icke-firar-dag.

Det har gått nio år sedan jag drabbades av plötslig dövhet på höger öra.

Nio år som en-hörad. Jag hatar det.

Varje dag saknar jag funktionen, alltså det öronen är till för — att höra med.
(Klickbara bilder.)

Jag har skrivit många blogginlägg om mitt strejkande öra.

Alla finns under etiketten "Örat" om någon vill läsa mer om ämnet.

Det första audiogrammet som togs efter 26 juni 2010.

Det med rött inringade området är resultatet från hörseltestet från mitt högra öra.

Där var hörseln inte mätbar.

När jag väl reagerade (jag hoppade nästan ur stolen) så var det av tryckvågen vid 100 dB,

inte av själva ljudet.

Jag var totalt döv på högerörat. Och allt detta chockartade hände på midsommardagen 2010, inom loppet av bara 8-9 timmar.

Jag minns det som igår, hur kaotiskt allt kändes och var.

Naturligtvis har hörselförlusten numera blivit lite "vardag"

men sorgen och saknaden finns där, varje dag.

Jag önskar så att jag kunde lyssna på musik — i stereo.

Tyvärr inte bara "vid klagomål" ...

Mina läsare ska ha det riktigt gott!

FASLIGT BRÅTTOM

För ett halvt år sedan firade vi jul.

Sedan sa det "svisch" och i morgon firar vi midsommar.

 Efter ett "svisch" till så knackar tomten på igen.

Håll i hatten — eller blomkransen! — för tiden har fasligt bråttom.

Njut sommaren!

Under midsommarhelgen 2019 blir det, förhoppningsvis, minimalt med "hick" men maximalt med sol, tårta, dragspel och dans kring midsommarstången.

FIL SÅ BÄD

Musik är aldrig fel.

Häromdagen när jag mådde riktigt uschligt kom jag plötsligt ihåg en av mina gamla skivor med Elvis. Den har en titel som passar precis under sådana där sk*t-dagar.

Det blev en skrålande duo med Elvis, vilket var ett ypperligt sätt att få ut lite frustration.

🎵

 FEEL SO BAD 

Feel so bad

feel like a ball game on a rainy day

.....

O-o-o-o-o, people, that´s the way I feel

.....

Sometimes I think I won´t

then again I think I will

Sometimes I want to stay here

then again I want to leave

🎵

.....

Och så vidare.

Klicka på länken nedan så kan ni höra "Feel so bad", en ganska okänd låt med Elvis.

⇩

https://www.youtube.com/watch?v=nD6Z0EcivCI

Tack och lov så varierar ju dagsformen, vissa dagar känns som glittrande diamanter.
Medan andra är tunga som stenar.

Lyssna på John Denvers fina låt med titeln:

SOME DAYS ARE DIAMONDS, SOME DAYS ARE STONES

⇩

https://www.youtube.com/watch?v=gnf_cWYj1Uw

Och här är den med Julie Andrews.

⇩

https://www.youtube.com/watch?v=l_D7K8zHUrY

Ha en skön onsdagskväll.