LASTBILARNA OCH JAG

-

I min barn- och ungdom var det ett ständigt prat om bilar. Kanske inte så konstigt då familjen bestod till tre femtedelar av män. Och en bilverkstad. Det var eviga samtal och diskussioner om bilar; motorer, hästkrafter, årsmodeller, vridmoment, acceleration, extrautrustningar, o. s. v. i all oändlighet. Familjens resterande två femtedelar, mamma och jag, hörde sällan några andra samtalsämnen vid matbordet.

-

Kanske inte så konstigt då att även jag, dottern, blev intresserad av bilar. Men för mig var det inte bara vanliga personbilar som lockade. Jag föll för de tyngre fordonen efter vägarna, lastbilarna. Ju större och mäktigare, desto bättre. Jag blev lycklig vid anblicken av en snygg långtradare och kände igen de flesta fordon över tio ton i närområdet. Under några år bodde vi nära en väg och jag kunde ofta höra på ljudet vilken lastbil som for förbi.

-

När jag berättade för pappa att jag ville börja köra lastbil blev han ganska bestört. "Räcker det inte med bilar i den här familjen?" undrade han. Med två söner (och sig själv) i bilbranschen så hade han nog hoppats på att dottern skulle ägna sig åt något mindre smutsigt och mer "kvinnligt". Det gjorde jag också, så småningom, men under en period i mitt liv körde jag både grusbil och långtradare. En mycket rolig tid.

-

Faktiskt så tror jag att pappa var en aning stolt över dottern när hon flängde omkring på vägarna, men han sa aldrig något direkt till mig. Men en gång, när jag varit förbi hemma med fullastat ekipage på så där 55 ton, så hade han sagt till mamma när jag for därifrån: "Hon växlar och kör som en hel karl." Det var en fin komplimang (tror jag...) - och ett godkännande. Mamma sa att han sett riktigt mallig ut.

-

Nedanstående foton visar bilder på några av de lastbilar jag kört.

-

Chauffören på väg (hi, hi) - att ta plats bakom ratten.
-

En tungt lastad Volvo framifrån...
-
... och bakifrån.
-
En Volvo för biltransporter. Här ska fraktas båtar åt ena hållet och nio splitternya bilar åt det andra.
-
Numera för andra nycklar än bilnycklar.
-
Snygg och användbar lastbilsreklam.
-
-
Scania - denna gång lastad med matvaror.
-

En Scania kan också transportera bilar...

-

... eller varför inte grus och sand?
-

Min lastbilsperiod är över sedan länge, men det var en härlig tid med trevliga arbetskamrater och bra stämning. Jag fick se mycket av Sverige - och ha betalt för det. Det var väl en del som tvivlande skakade på huvudet när en tjej ville ta sig in på ett typiskt manligt område, men huvudskakningarna blev färre när man fått visa att man klarade av jobbet. Naturligtvis fanns det saker som jag inte klarade eller orkade rent fysiskt, men då brukade jag föreslå någon av killarna i gänget ett arbetsbyte: "Om du fixar det eller det, så tvättar och städar jag din lastbil." Det erbjudandet brukade alltid gå hem.

-

Fortfarande kan jag nästan falla i trans när jag ser snygga lastbilar. Nu för tiden kan de verkligen vara vackra med motivlack och massor av blänkande krom. Och några är med på "skönhetstävlingar" och vinner pris. Lastbilar är inte längre bara ett arbetsredskap som alltid ska fungera, för många åkare är de även en hobby.

-

Detta blev ett inlägg med härlig nostalgi.

Ha nu en mysig fredagskväll.

-

Visst ja, jag glömde att jag tänkt länka till ett annat lastbilsinlägg. Här är det.