Anta Snaque, ca 3 år
-
Till och från under 1970-talet körde jag lastbil/långtradare. Jag har alltid varit intresserad av bilar och teknik, vilket säkert är en "miljöskada". Hemma hos oss var det alltid prat om bilar och motorer. Pappa och mina två äldre bröder både jobbade med, och pratade om, bilar. Mamma och jag var passiva åhörare till deras eviga bilpladder, men mitt bilintresse väcktes.
-
När jag en dag berättade för pappa att jag ville börja köra lastbil - och helst långtradare - så suckade han djupt och sa: "Har vi inte haft nog av bilar i den här familjen?" Jag tog körkort så fort jag fyllt 18 år, men sedan dröjde det några år innan jag skaffade trafikkort (som det hette då).
-
Det var ovanligt med kvinnliga lastbilschaufförer i början på 1970-talet och misstron inom det manliga släktet var stor: "En tjej vid ratten... hur ska det gå?" Men efter en tid fick jag chansen att visa vad jag kunde. En härlig känsla!
-
Så småningom började jag studera igen och körde då långtradare under sommarloven. På en av mina turer söderut blev det bestämt att min bästa väninna G skulle göra mig sällskap. Hon och familjen var just då på besök hos svärföräldrarna i Västerbotten, så jag skulle "plocka upp" henne efter E4 dit maken skjutsade henne.
-
När hon klättrat upp i långtradarhytten sa hon med ett roat leende: "Du skulle ha sett ansiktsuttrycket på svärmor och svärfar när jag medddelade att jag skulle ut och åka långtradare! De tittade först mycket förvånat på mig och sedan på N (maken). De undrade förstås hur N kunde tillåta att frun lämnade man och barn i ett dygn för att flänga omkring i en långtradare. Men när vi berättade att det var min väninna som körde tradaren försvann deras förbryllade miner."
-
På den tiden tog man för givet att alla lastbils- och långtradarchaufförer var män.
Hur är det i dag, har vi ändrat vårt sätt att tänka?
I dag är det många tjejer som jobbar inom s k manliga yrken och många män som jobbar inom sjukvården t ex. Så visst har det förändrats. Jag tror att arbetsplatser med både män och kvinnor är det bästa. Det blir lätt en viss dum jargong på enkönade arbetsplatser.
SvaraRaderaSå underbart att få köra Långtradare!!!
SvaraRaderaLyckliga Du!
Javisst, det är på tiden att vi struntar i könsrollerna. Sjuksköterskan Eva och tradarchaffisen Adam blir syster Adam och chaffis Eva.
SvaraRaderaYvonne, "tradar-tiden" VAR rolig! Ibland kan jag verkligen längta ut på vägarna igen. (Det är fortfarande många som tittar konstigt på mig när jag "faller i trans" över en snygg lastbil/långtradare.) Det är något speciellt med brummande motorer och dieseldoft.
Uppmuntrande. Jag vill oxå bli chaufför.
SvaraRadera/Stina N
Stina N: Tack för kommentaren! Kul! Chaufförsyrket är ett roligt och omväxlande jobb, men har även sina nackdelar, förstås. Som alla arbeten. Men känner du för att "flänga omkring" efter vägarna i en stor lastbil, så satsa. Lycka till!
SvaraRaderaJag antar att du har läst mitt blogginlägg från den 28 januari 2011 - det handlar också om lastbilar.