Kärt plagg i min garderob
-
Ända sedan jag var barn har jag älskat svart. När mamma och jag skulle handla kläder och skor till mig så var det bara svart som gällde. Till slut blev min kära moder så less på mitt enkelspåriga färgval att jag vid mycket unga år fick uppgiften att handla mina kläder själv. Hon vägrade att följa med på mina "svarta" shoppingrundor.
-
Jag älskar fortfarande svart. Och då och då gärna tillsammans med vitt. Köket är svart och vitt. (Sedan 1970, men inte samma kök!) Badrummet går i gråskalan - vitt, grått, svart. Gästtoaletten likaså. De flesta av mina kläder är svarta. När det är dags för något nytt inköp till hem eller garderob så suckar mina nära och kära djupt och säger uppgivet: "Jaha, det blir väl något svart som vanligt!?" Och om jag till äventyrs skulle komma hem med färgglatt plagg - eller pryl - så undrar de oroligt om jag blivit sjuk...
-
Under 1960-talet kom OP-modet. Optiska mönster i klara färger, men mest i svart och vitt. Det senare var kläder i min smak! 1960-talsklänningen på bilden (med helsvart bakstycke) kommer att hänga i min garderob även när/om jag hamnar på utrymmesfattigt äldreboende. (De får gärna begrava mig i klänningen. Tyvärr är den nog i minsta laget, men de kanske kan sprätta upp sidsömmarna och bara lägga den om mig.)
-
I mina gömmor finns också ett 1960-tals nattlinne med stora svarta och vita rutor. En gång i tiden en välkommen present från mina kära föräldrar. (De, om några, kände ju till dotterns stora kärlek till svart. Och svart-vitt.)
-
Nu verkar det vara väldigt inne med svart i heminredningvärlden, glas, porslin, textil, miljöer. Men släng er väggen, inredare - jag har ett försprång på 40 år!
Som jag sa i telefon - tänk att du skulle bli modebloggare. Jag vet nästan ingen som är så ointresserad av kläder som jag. Tycker det är jättejobbigt när jag ska på någon släktträff och måste skaffa mig något nytt. Dessutom är det ju ingenting som passar en konstig kropp. Egentligen tror jag att jag borde handla mina kläder på Dressman. Jag har övertagit ett par Dressman-jeans av mannen min och de passar mig utmärkt.
SvaraRaderaSnygg klänning!
SvaraRaderaGunnel, jo, du känner en modeflopp och konstig kropp till - mig! Ingen man i närheten (just nu!) att ärva av - jag får gå direkt till Dressman! Har de storlek XXXXXXXXL?
SvaraRadera-
Annapanna, vad kul med kommentar! Angånde klänningen: Synd att ägarinnans tilltagande rondör och gäddhäng inte passar ihop med den längre.
Den kan få ett nytt hem hos mig!
SvaraRaderaJa, men det skulle i så fall vara ett tillfälligt boende - om maten på ålderdomshemmet är så dålig och näringsfattig som det sägs, så kanske jag kommer i den igen.
SvaraRaderaAlltid kul att höra att det finns likasinnade där ute! Kommer att hålla koll på din fina blogg =) kram
SvaraRadera