TANKAR TILL HAITI

Som daglig radiolyssnare, tidningsläsare och TV-tittare så slås jag av hur bra vi ändå har det i Sverige. För trots arbetslöshet, finanskris, brottslighet och våld så lever vi i ett relativt lugnt, säkert och fridfullt samhälle. Samhällets service fungerar för det mesta och behöver vi hjälp och stöd så kan vi få det. Och... vi är sällan drabbade av naturkatastrofer. Jordbävningar, vulkanutbrott, jordskred, orkaner, översvämningar, svåra bränder, insektsinvasioner o.s.v. hör inte till vår vardag.
-
Naturligtvis drabbas även vi svenskar av hemskheter som skakar om hela vår tillvaro och gör våra liv till ett helvete på jorden. I värsta fall raseras hela vår framtid. Katastrofer och kriser kommer över oss, både som sorg för landet och folket och som sorg för familjer och släkter. Vi minns Estonia, vi minns tsunamin. Vi minns Engla, vi minns Caroline. Och vi ryser. Men till slut är det ändå alltid den lilla, enskilda människan som ensam har att bära sin sorg.
-
Nu har återigen ett fattigt land med redan stora bekymmer drabbats av en svår katastrof. Haiti, som lär vara det fattigaste landet i västvärlden, har förlorat tusentals av sina invånare p.g.a. en förödande jordbävning. Och massor av människor, mest i och omkring huvudstaden Port-au-Prince står utan bostad och alla samhällsfunktioner är förstörda, allt ligger i ruiner.
-
För oss här i naturkatastroftrygga Sverige är det på något sätt ogripbart. Vi kan inte till fullo ta in all information, vi kan inte föreställa oss det fruktansvärda scenario som breder ut sig för överlevande och räddningsmanskap. I kaoset finns ingen tid till ens en minuts stillhet och återhämtning. Alla jobbar de intensivt för livet - men mot klockan.
-
Här sitter jag vid min dator, i mitt varma, lugna och trygga hem och kan bara ana hur helvetet är och ser ut på Haiti. Det enda jag kan göra är att sända mina tankar dit.