POJKAR

(Hittade nedanstående gamla text i mina gömmor. Vet inte vem som skrivit den, men man kan väl anta att den skrivits av en stolt fader. Med igenkännandets leende på sina läppar.)
-------------------
Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger. De påträffas överallt - ovanpå, under, ini, klättrande på, hängande i, springande runt och hoppande över. Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem, äldre systrar och bröder tolererar dem, stora människor ignorerar dem och himlen beskyddar dem. En pojke är Sanningen med en sotfläck på näsan, Visheten med ett bubbelgummi i håret och Framtidshoppet med en groda i fickan.
-
Han har aptit som en häst och mage som en svärdslukare, han är laddad med energi som en atombomb i västficksformat, har en katts nyfikenhet, en diktators lungor och en Münchhausens fantasi, är blyg som en viol och omedelbar som en rävsax och när han gör något med sina händer har han fem tummar på vardera.
-
Han gillar glasspinnar, knivar, sågar, julen, serier, killen tvärs över gatan, skogar, vatten (i naturen!), stora djur, pappa, lördagseftermiddagar och brandbilar. Han ogillar bjudningar, skolan, böcker utan bilder, pianolektioner, slipsar, barberare, överrockar och stora människor.
-
Ingen annan är så tidig på morgonen och så sen till middagen. Ingen annan kan få en byxficka att rymma en rostig kniv, ett halvätet äpple, en snörstump, en tom tobaksburk, två kolakarameller, 11 öre, en slangbåge, nio kubikcentimeter av någon okänd substans och en döskallering med lönnfack.
-
En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom från sin slöjdverkstad, men inte ur sitt hjärta. Man kan fördriva honom ur sitt arbetsrum, men inte ur sina tankar. Och när man kommer hem om kvällen med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar, då är det han som lagar dem igen med två magiska ord: "Hej pappa!"
------------
Trevlig söndagkväll!