söndag 31 juli 2011

FRÅN EN GAMMAL VÄGGKALENDER

Som jag tidigare har berättat så är mina lådor och skåp fyllda av allehanda ting. Bland annat så låg där en gammal, lite trasig och nerklottrad väggkalender från fredsåret 1945, utgiven av A.S.K. - AB Svenska Kolonialgrossister. Här kommer några valda "klipp" från den.

Klicka bilderna för större text.


Vi börjar med tre (av 36) "recept till goda och kupongsparande rätter" och en artikel om hur dåtidens mammor bäst skulle lyckas med att fotografera sina telningar.
Fortsättningen på "Mamman och kameran"...
----- 
Och så lite råd och rön.
 Undrar hur det där kaffet smakade - egentligen?
-----
Inredningsarkitekten ger goda råd om hur det unga paret bör inreda det första hemmet.
Fortsättningen på "Bostadsproblem"...
----- 
Vi avslutar med två "tratt-tips".

Det var då.
Nu tillbaka till 2011. I morgon går vi in i vackra, härliga augusti. Och gratulerar alla som heter Per.

Visst har sommaren gått fortare än någonsin? 

tisdag 26 juli 2011

NU ÄR DET NOG!

Egentligen borde det inte skrivas en rad till om galningen från Norge. Han ville ha uppmärksamhet - till vilket pris som helst - och det har han fått. Hans oerhörda brott måste ju fram i ljuset. Och bilden av den sjuka och fruktansvärt störda personen klarnar alltmer.

Med några vackra vykortsvyer från Norge och följande rader lämnar jag detta förfärliga, i alla fall för nu.

 Midnattssol

 Stokmarknes

 Trollfjorden

Ulvik, Hardanger

Det har gått några tunga dygn sedan Norge drabbades av de vidriga terrorattentaten. Galningen som utförde dem häktades igår. Något straff tycker han inte att han ska ha eftersom han "skulle rädda Norge och Västeuropa..." Hans advokat säger att den häktade tror att han är "i krig och under de omständigheterna kan man utföra sådana här dåd utan att straffas för det".

Hur sjuk, hur galen, kan en människohjärna bli? Och hur många fler presumtiva dårar vandrar omkring ibland oss och i lönndom smider fruktansvärda planer? Tanken skrämmer. Och ändå får vi inte låta oss skrämmas. Tack och lov finns det massor av kloka människor och ganska få dårar. Men tyvärr verkar det som om klokhet och vett märks mindre. Det är tokskallarnas illgärningar som får de riktigt feta rubrikerna.
Låt oss önska och hoppas att hädanefter blir det de goda människorna, klokskapen och allt fint i livet som får de stora rubrikerna.

Om gärningsmannen har det sagts och skrivits att "må han brinna i helvetet" och "må f-n själv ta honom". Man skulle kunna tro att det är just därifrån dessa galningar kommer. Att det är f-n själv som sänder ut dem i världen.

lördag 23 juli 2011

DET OFATTBARA

När sommaren var som allra vackrast slog den totala galenskapen till i vårt grannland Norge.
På några timmar förändrades det lugna och trygga till helvetet på jorden.
Som så många andra söker jag ord för detta fasansfulla, men orden finns inte. De räcker inte till.
För att någorlunda kunna beskriva helvetet måste man ha upplevt det. Och inte ens de som gjorde det kommer att kunna förklara hur det var. Helvetet låter sig inte beskrivas. Bara de som var med kan förstå.

Vilken mardröm att vara anhörig till gärningsmannen. Och hur ska det gå att straffa honom? Det finns inget straff någonstans som är i paritet med gärningen. Inte ens livstid gånger antalet offer. Ofattbara nittiotvå (92), minst, oskyldiga människor är borta. Deras liv slutade med ångest och skräck och förtvivlan. Många av de överlevande är svårt skadade. Och alla kommer för evigt att dras med och kämpa mot förfärliga minnen.

Minst 92 döda i ett illdåd i vårt grannland. Människor har på ett bestialiskt sätt berövats livet. Framtiden som låg där ljus, spännande och oupptäckt finns inte mer. Alla deras nära och kära har också förlorat en del av livet.

Hur kan sådant här hända? Min och allas våra hjärnor stretar emot inför den hemska information som kommer från TV, radio, tidningar, internet - vill inte ta in den. Vi greppar den inte riktigt. Den är så ofattbar.
Våra tankar går till de drabbade, deras familjer och till hela Norges folk.
Vi sörjer med er.

söndag 17 juli 2011

HERMES, HEJ DÅ!

I torsdags tog jag ett vemodigt farväl av min gamla Hermes-cykel från 1950-talet. Eftersom jag inte använt den på länge - den har bara tagit upp plats i förrådet - så frågade jag en av mina brorsdöttrar om hon ville ha "retro-hojen".
"Jatack, väldigt gärna!" sa hon.

 En gammal trotjänare.

Min bästis från den tiden, V, och jag fick likadana cyklar, men i olika färger - först fick jag min turkosblå och strax efteråt fick hon sin korallröda. Vi var så stolta över våra fina, splitternya hojar. Och jag minns att vi var extremt rädda om dem, tvättade, putsade och polerade. Hade de varit ute i regn så torkades de alltid av innan de ställdes in för natten.

AB. Nymans Verkstäder, Upsala
Jag tycker märket är så snyggt. 

Det har blivit några skavanker här och där under åren.
Trots ompysslandet.



Styrstången (tror jag) och sadeln är bytta, originalsadeln var smalare.  

Hej då, kära Hermes! Tack för alla dessa år!
Du har varit en rejäl och trogen vän. Och snygg! Som tur är blir du kvar i släkten så jag kan hälsa på dig ibland.

Hädanefter får fortskaffningsmedlet bli apostlahästarna.

God söndagskväll!
Önskar

torsdag 14 juli 2011

KÄRLEK... OCH GRATTIS!

Äntligen...!

Kärleken spirar i sommarvärmen.
Även hos bloggläsarna, hoppas jag.
----------------------------------

GRATTIS VICTORIA!

söndag 10 juli 2011

VATTENHALTIGT

En varm och solig sommarsöndag orkar jag inte skriva så mycket. Istället blir det svalkande vattenbilder.

 1

 2

 3

 4

 5

 6

 7

 8

 9

 10

 11

 12

 13

14

Bränn er inte - varken av sol eller annat!
 Må väl!

Önskar



fredag 8 juli 2011

SANSLÖST VACKERT

Även om solen strålar hur mycket som helst i morgon, lördag, och ni har massor att göra, så gå inomhus, dra för gardinerna, slå på TV:n, SVT Kunskapskanalen, kl. 16:00  och tag en timmes ledighet från all annan sysselsättning. Då får ni nämligen se reprisen av ett sanslöst vackert program i serien "Världens trädgårdar". Där får ni bl.a. se...

... Villa d´Este, Tivoli, utanför Rom, Italien
(Finns upptagen på UNESCO:s världsarvslista.)

Någon/några av er har säkert besökt Villa d´Este och sett den fantastiska vattenkonsten. I så fall kan jag bara utrycka min skamlösa avundsjuka.

Klicka här! För en liten snutt på Youtube om Villa d´Este.
(Där hittar ni också många andra och längre videosnuttar om villan.)
I TV-programmet visas fler underbara trädgårdar och man häpnar över vilken kunskap, teknik, fiffighet och sinne för det vackra som dåtidens byggare hade. Det är förunderligt vad de kunde förr. Världen vimlar ju av underverk av olika slag.

Känner ni för mer härlig TV-underhållning då ska ni också titta på Kunskapskanalen kl. 20:00 i morgon  kväll. Då sänds ännu ett avsnitt av den intressanta och vackra serien "Östersjöns kustlandskap".
Mellan 17:00 och 20:00 får ni alltså hela tre timmars TV-paus. Då kan ni göra precis vad ni vill. Se bara till att vara på plats i TV-fåtöljen igen kl. 20:00.

Det var dagens tips! Kolla för säkerhets skull med morgondagens TV-tidningar så att det inte blivit några ändringar av sändningstiderna.

Ha en fin fredagskväll. Hoppas solstrålarna når er alla.

tisdag 5 juli 2011

DATORN VILL INTE

Här kommer den sista, för nu, av de roliga historierna från min släkting i USA. Den är också på engelska så det blir en ny läsövning. Så här lyder den - först inledningen:
-----
This has to be one of the funniest things in a long time. I think this guy should have been promoted, not fired. This is a true story from the WordPerfect Helpline, which was transcribed from a recording monitoring the cusomer care department...
Needless to say the Help Desk employee was fired; however, he/she is currently suing the Word Perfect organization for "Termination without cause".
---
Actual dialogue of a former WordPerfect Customer Support employee.
(Now I know why they record these conversations!)

Operator:     Ridge Hall, computer assistance; may I help you?
Caller:         Yes, well, I´m having trouble with WordPerfect.
Operator:     What sort of trouble?
Caller:         Well, I was just typing along and all of a sudden
                    the words went away.
Operator:     Went away?
Caller:         They disappeared.
Operator:     Hmm. So what does your screen look like now?
Caller:         Nothing.
Operator:     Nothing?
Caller:         It´s blank; it won´t accept anything when I type.
Operator:     Are you still in WordPerfect, or did you get out?
Caller:         How do I tell?
Operator:     Can you see the `C: prompt´ on the screen?
Caller:         What´s a sea-prompt?
Operator:     Never mind, can you move your cursor around
                    the screen?
Caller:         There isn´t any cursor; I told you,
                    it won´t accept anything I type...
Operator:     Does your monitor have a power indicator?
Caller:         What´s a monitor?
Operator:     It´s the thing with the screen on that looks like a TV.
                    Does it have a little light that tells you when it´s on?'
Caller:         I don´t know.
Operator:     Well, then look on the back of the monitor and fine
                    where the power cord goes in to it.
                    Can you see that?
Caller:         Yes, I think so.
Operator:     Great. Follow the cord to the plug, and tell me
                    if it´s plugged into the wall...
Caller:         Yes, it is.
Operator:     When you were behind the monitor, did you
                    notice that there were two cables plugged into
                    the back of it, not just one?
Caller:         No.
Operator:     Well, there are. I need you to look back there again
                    and find the other cable.
Caller:         Okay, here it is.
Operator:     Follow it for me, and tell me if it´s plugged securely
                    into the back of your computer...
Caller:         I can´t reach.
Operator:     OK. Well, can you see if it is?
Caller:         No...
Operator:     Even if you maybe put your knee on something
                    and lean way over?
Caller:         Well, it´s not because I don´t have the right angle,
                    it´s because it´s dark.
Operator:     Dark?
Caller:         Yes - the office light is off, and the only light I have
                    is coming from the window.
Opeartor:     Well, turn on the office light then.
Caller:         I can´t.
Operator:     No? Why not?
Caller:         Because there´s a power failure.
Operator:     A power... A power failure? Aha.
                    Okay, we´ve got it licked now. Do you still have the
                    boxes and manuals and packing stuff
                    that your computer came in?
Caller:         Well, yes, I keep them in the closet.
Operator:     Good. Go get them, and unplug your system
                    and pack it up just like it was when you got it.
                    Then take it back to the store you bought it from.
Caller:         Really? Is it that bad?
Operator:     Yes, I´m afraid it is.
Caller:         Well, all right then, I suppose. What do I tell them?
Operator:     Tell them you´re too damned stupid
                     to own a computer! 


Supporten borde ha fått löneförhöjning. Inte sparken.
Vilket tålamod!


(Ibland kan ovanstående passa in på mig.)

Tack för idag!

MIN ROCK´N´ROL(L)IGA SCARF

I mina gömmor finns både det ena och det andra. Ända sedan koltåldern har jag varit bra på att spara saker.
Idag fann jag denna sidenscarf som jag lyckligt bar om halsen under den senare halvan av 1950-talet. Den inspirerade till dagens inlägg.

 Rock´n´ Roll-scarfen.

Tommy Steele, den stora idolen... Detta var min allra första EP-skiva. Som jag i hemlighet tjuvspelade på äldsta broderns Luxor-grammofon när han var borta. Så småningom köpte pappa en Luxor radiogrammofon, med trådspelare, även till resten av familjen. (Gunnar Wiklunds far sålde Luxor och pappa var bekant med honom, så då blev det det märket.)

Min beundran för Tommy var djup och innerlig...

... tills jag såg filmen "Ung man med gitarr" ("Loving You"). Tre gånger. Sedan var det bara Elvis som gällde. Tommy var helt glömd.

Från och med den filmen så började jag spara alla slags biljetter i en bok. När det handlade om de första Elvisfilmerna, så klippte jag dessutom ut bioannonserna ur dagstidningen och klistrade in dem. På den tiden var tyvärr tejp av dålig kvalitet och därför ser det ut som det gör.

Genom alla år har jag fortsatt att spara biljetter, skriva datum, tid och andra fakta om filmen/teatern/konserten, m.m. och också betygsatt och skrivit en liten recension. Jag har även skrivit in vem eller vilka jag hade med mig som sällskap.

Betygsskalan var ett till fem. Fem (stjärnor) var givetvis toppbetyget. När jag tittar igenom mina recensioner så ser jag att de allra tidigaste Elvisfilmerna fått sex (6) stjärnor. De är de enda som ståtar med det betyget... Senare i livet har jag sett hans filmer med lite mer kritiska ögon.

Denna EP, plus del 2 och 3, inhandlades genast efter det snabba idolbytet!


 
 Ett tag efter "Loving You" kom nästa Elvisfilm, "Jailhouse Rock". Och den var BARNFÖRBJUDEN. Gråt! Jämmer! Besvikelse! Efter mycket tjat från min sida skickade mamma iväg den yngre av mina storebröder för att först kolla om filmen var mycket otäck. Sedan han bedömt att lillasyster skulle klara traumat att se Elvis bli pryglad, så fick den snälle storebrodern åtaga sig att eskortera lillsyrran. Och det t.o.m. två gånger! (Ja, jag skrev ju `snälle´.)

Det var nog tur att min äldste storebror brukade jobba extra som biografmaskinist och därmed kände vaktmästarna. Det var nog även tur att jag såg äldre ut än jag var. (På den tiden var det något man var glad över...)

Fortfarande gillar jag Elvis och hans musik. Genom åren har det blivit många skivor med honom, både på vinyl och CD. Hans röst hade något speciellt som ingen annan sångare ens kommit i närheten av. Den var/är tuff, sårbar, lycklig och vemodig.

Skivan med Tommy Steele finns fortfarande kvar i skivsamlingen. Men någon fler med honom blev det aldrig.

God tisdag!