I torsdags tog jag ett vemodigt farväl av min gamla Hermes-cykel från 1950-talet. Eftersom jag inte använt den på länge - den har bara tagit upp plats i förrådet - så frågade jag en av mina brorsdöttrar om hon ville ha "retro-hojen".
"Jatack, väldigt gärna!" sa hon.
En gammal trotjänare.
Min bästis från den tiden, V, och jag fick likadana cyklar, men i olika färger - först fick jag min turkosblå och strax efteråt fick hon sin korallröda. Vi var så stolta över våra fina, splitternya hojar. Och jag minns att vi var extremt rädda om dem, tvättade, putsade och polerade. Hade de varit ute i regn så torkades de alltid av innan de ställdes in för natten.
AB. Nymans Verkstäder, Upsala
Jag tycker märket är så snyggt.
Det har blivit några skavanker här och där under åren.
Trots ompysslandet.
Trots ompysslandet.
Styrstången (tror jag) och sadeln är bytta, originalsadeln var smalare.
Hej då, kära Hermes! Tack för alla dessa år!
Du har varit en rejäl och trogen vän. Och snygg! Som tur är blir du kvar i släkten så jag kan hälsa på dig ibland.
Hädanefter får fortskaffningsmedlet bli apostlahästarna.
God söndagskväll!
Önskar
Kul att den stannar inom släkten din fina hoj.
SvaraRaderaRandiga Tråden: Ja, jag är så glad för att min brorsdotter ville ha den. Det hade varit mycket svårare att sälja eller lämna över till någon obekant. (Man är allt lite "kär" i sina gamla ting.)
SvaraRaderaOch jag som lagat min cykel. Nu kan vi inte göra några gemensamma cykelturer i omgivningarna. Men du kan förstås få åka på pakethållaren.
SvaraRaderaGunnel: Hi, hi! Tack för erbjudandet, men nejtack, jag tror jag passar. Tanter som snart är redo för sparkcyklar/rullatorer ska varken flänga omkring på pakethållare... eller skjutsa.
SvaraRaderaVilket snyggt baklyse!
SvaraRaderaJag har en trehjulig cykel från 50-talet.
Om det kan vara något ;-)
Skaffaren: I mina ögon, inte bara baklyset. ;o) En trehjuling vore nog passande. Man börjar med en - och slutar med en...
SvaraRadera