DET OFATTBARA

När sommaren var som allra vackrast slog den totala galenskapen till i vårt grannland Norge.

På några timmar förändrades det lugna och trygga till helvetet på jorden.

Som så många andra söker jag ord för detta fasansfulla, men orden finns inte. De räcker inte till.

För att någorlunda kunna beskriva helvetet måste man ha upplevt det. Och inte ens de som gjorde det kommer att kunna förklara hur det var. Helvetet låter sig inte beskrivas. Bara de som var med kan förstå.

Vilken mardröm att vara anhörig till gärningsmannen. Och hur ska det gå att straffa honom? Det finns inget straff någonstans som är i paritet med gärningen. Inte ens livstid gånger antalet offer. Ofattbara nittiotvå (92), minst, oskyldiga människor är borta. Deras liv slutade med ångest och skräck och förtvivlan. Många av de överlevande är svårt skadade. Och alla kommer för evigt att dras med och kämpa mot förfärliga minnen.

Minst 92 döda i ett illdåd i vårt grannland. Människor har på ett bestialiskt sätt berövats livet. Framtiden som låg där ljus, spännande och oupptäckt finns inte mer. Alla deras nära och kära har också förlorat en del av livet.

Hur kan sådant här hända? Min och allas våra hjärnor stretar emot inför den hemska information som kommer från TV, radio, tidningar, internet - vill inte ta in den. Vi greppar den inte riktigt. Den är så ofattbar.

Våra tankar går till de drabbade, deras familjer och till hela Norges folk.
Vi sörjer med er.