GOTT NYTT ÅR!

 

Här kommer några nyårsfunderingar i repris.

Dessa tankar och känslor kring nyårsafton har jag skrivit om tidigare, men eftersom raderna är lika aktuella varje år så tar jag dem igen.

Varsågoda!

Det är nyårsafton. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag aldrig tyckt om denna dag på året. Eller... jag kan säga att jag har ett mycket kluvet förhållande till den. Den innehåller lika mycket vemod som förväntan. Det är en dag för eftertanke och summering - ett bokslut över året som gått. Men också en dag med förhoppningar och planer inför det år som kommer.

Det är en dag när man både blickar bakåt och blickar framåt. 

Om några timmar välkomnar vi det nya året. Det ligger där som ett blankt pappersark, alldeles fräscht och oskrivet. För de flesta av oss kommer det att fyllas med en blandning av glädje och sorg, framgång och misslyckande, hälsa och sjukdom.

Skratt och gråt om vartannat.

Någon har skrivit:

"Livets sorg och glädje ligga lika nära.

Ofta får vi båda när vi ett begära."

Låt oss hoppas att det blir mest glädje. Att det blir ett bra och lyckligt år för oss alla.

När kyrkklockorna ringer in det nya året på nyårsnatten kan vi väl gemensamt önska att jorden får bli en lugn och trygg plats för alla oss som traskar omkring här. Och att de kloka och goda människorna får styra – inte de  galna och onda. Tillsammans kan vi försöka att göra vårt allra bästa för att det ska bli så. 

 Man kan bara hoppas att de skott och smällar som hörs runt vårt klot i natt kommer från gnistrande vackra nyårsraketer – inte från vapen och fruktansvärda terrordåd.
Man hoppas också att aftonens raketer skjuts upp av nyktra och ansvarsfulla vuxna. Åldersgränsen är faktiskt 18 år! Alltså, handhavandet är ingenting för barn och tuffa ungdomar.

 Varje år händer det en massa olyckor med fyrverkeripjäser därför att folk inte handskas med dem på ett vettigt sätt. Raketer är inga leksaker, de kan orsaka livshotande skador om olyckan är framme. Alla vet detta och ändå får nyårsnattens dumheter och nonchalans förödande konsekvenser för många.

Den verkliga boven i dramat är ofta alkoholen.

Det här blev en allvarlig nyårsblogg, men jag önskar verkligen att folk får en fin, glad och minnesvärd övergång till det nya året. Det är så hemskt och så onödigt att ett ögonblick av oförstånd ska förstöra resten av livet. Vi bör vara rädda om varandra – och oss själva. Då börjar det nya året på rätt sätt.

 Nu hoppas vi på – och bestämmer oss för – att 2014 blir ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

 

På länken nedan önskar ABBA oss "Happy New Year":

   http://www.youtube.com/watch?v=mObouU6xacs

Vi ses nästa år! Ha en riktigt fin nyårshelg!

GOD JULHELG!

Ha en fortsatt lugn och fin julhelg!

Min ytterdörr är ett väldigt stort paket. ;-)

-----

Uppdatering, sen julaftonskväll:

Såg ni TV-programmet "Julkonsert i decembertid" med Malena Ernman, m.fl. i SVT2, i kväll? En timme fylld med skönsång, vackra melodier och härlig humor.

Ett riktigt höjdarprogram!

Om ni missade det, kolla när repriserna sänds!

Enligt min tidning så ska en repris sändas Juldagen, SVT2, klockan 11:10.

Texten till melodin "Counting Miracles" är så fin och tänkvärd. När ni ser programmet, tryck in text-TV, sidan 299, så kan ni läsa texten när Malena framför den. Hon har sjungit in låten tillsammans med Jerry Williams på skivan "I decembertid". Kanske en oväntad duett. Men så bra.

Här nedan länk till "Counting Miracles". Lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=WJT6ilMGF6U

JULSTÄMNING FÖRR OCH NU

Bloggens jul-header kom till när jag häromdagen hittade två hoprullade gamla julbonader i mina gömmor. Jag minns dem från min barndom då de prydde någon köksvägg under helgtiden.

(I "rullen" gömde sig även två gamla påskbonader.)

Dessa väggprydnader var något år uppsatta med tejp och något annat år med häftstift. (Dåtidens tejp som torkade och flagnade av - och lämnade fula fläckar.) Pappret är väldigt skört och jag har tejpat (förhoppningsvis med bättre tejp!) de revor som fanns lite här och där.

För att inte skada dem mer så rullade jag försiktigt ut dem på en matta och lade små stenar i hörnen så de inte skulle krulla ihop sig medan jag tog bilderna. Som är klickbara.

Det är dan före dopparedan - väggalmanackan visar 23 december. Barnen ägnar sig åt olika tidsfördriv i väntan på att det ska bli julafton. Och de båda (!?) granarna är redan klädda.

(Den äldsta bonaden - kan det vara 1940-tal?) 

 

Fåglarna ska också ha det bra, det ser tomtarna till.

(En lite nyare bonad - kanske 1950-tal.)

 Två tomtar vaktade dagens fyra adventsljus och de inkomna julkorten.

Det här är trevlig läsning i juletid.

Tät dimma utanför fönstren vid 13-tiden idag. 

 

Trevlig dag före dopparedan!

DET HÄR ÄR SLUTET

Min julstämning är i det närmaste obefintlig eftersom tankar och känslor är upptagna med andra och allvarligare saker just nu.

En mycket kär vän är döende i cancer och får palliativ vård. Vid vårt korta - och antagligen sista - telefonsamtal i tisdags var vännens röst så svag och bruten att jag nästan inte kunde uppfatta orden:

- Det här är slutet.

Min egen röst var darrig av återhållen gråt när jag svarade:

- Jag vet... och det gör mig så förtvivlat ledsen. Jag skulle bara vilja hålla dig, krama dig.

Jag tycker ju så förfärligt mycket om dig.

I drygt sju minuter talade vi med varandra. Det var ett av mitt livs svåraste samtal.

Men också ett av de käraste och viktigaste.

Sjukdomar, lidande och död kommer till oss när vi minst anar det. Det kan vara under jul, midsommar eller efterlängtade semesterveckor.

Återigen en påminnelse om att vi ska leva här och nu - och vara väldigt rädda om varandra.

TREDJE LJUSET TÄNT

Tredje advent - tredje ljuset tänt...

... i en mässingsljusstake som jag köpt på loppis. 

Jag tänker alltid på den som "Himlastegen".

Ljusstaken är lite ovanlig - och det gillar jag.
-----
Den här adventsdikten tror jag inte att jag hört förr:

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt

Och jubelpsalmer klinga i helig tid advent

När andra ljuset glimmar vi höra löftets ord

Om konungen som kommer med frälsning till vår jord

När tredje ljuset tändes i kulen vintertid

Vi höra himlens klockor som ringa fröjd och frid

Vi ser i fjärde ljuset en stjärna underbar

Som ger på tidens gåtor ett evighetens svar 

(Helga Borhammar)

 -----
Och en annan version:

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt

och alla barnen glädjas att fira få advent

När andra ljuset brinner är snart Lucia här

hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär

När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr

och mamma bakar kakor och har ett fasligt styr

När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran

och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan

När alla ljusen brinner då blir det jättekul

med klapparna och tomtarna som önskar oss GOD JUL!

-----

Ha en fin tredje adventssöndag.

SOLNEDGÅNG I DECEMBER

Alla som läser min blogg vet att jag gillar molnformationer.

Här uppe i norr råder mest mörker så här i december. Solen är en kortvarig gäst. Idag gick den upp 09:41 och ner 13:10. Men den kan fortfarande bjuda på otroliga skådespel på himla-scenen.

Dessa bilder från Södra Hamn tog jag idag med mobiltelefonen ca 13:45. Den tiden har det redan börjat skymma. Hur som helst, jag kan bara säga att verkligheten var mycket vackrare än mina bilder. Himlen sprakade av de mest underbara färger. En av de ljuvligaste solnedgångarna på länge.

Klickbara  bilder.

 

Där i bakgrunden, lite till vänster om gatlyktan - just ovanför de bortre bilarna - syns de starka ljusen från de svenska isbrytarna där de ligger vid kaj, redo att ta itu med sitt vinterarbete.

Den gångna helgen var det 21 bistra minusgrader i närområdet. (Och drygt 40 ännu längre norrut. Burr!) I morse visade utetermometern 7 plusgrader vilket gav känslan att man satte lårbenshalsen som insats när man försökte ta sig fram på blöta, svinhala gator och trottoarer.
Det syns på bilden här ovanför att det är isigt blankt där bilarna står.
Undrar just hur många halk-offer man tagit emot på sjukhusets ortopedmottagning under dagen.
Broddar är ett måste - riktigt taggiga sådana.

Ha en fin torsdag.

TVÅ TÄNDA LJUS

(Min far har gjort ljusstaken och jag har målat skylten.)

ETT SORGENS DATUM

Igår, den 5 december 2013, avled en stor man och människa.

Kommer världen någonsin mer att få uppleva hans like?

 Nelson Mandela (1918-2013)

Igår, den 5 december 2013, var det 24 år sedan min mor dog.

Fortfarande djupt sörjd och saknad.

MUSIK MED GAMMAL TEKNIK

Musik har alltid varit en viktig ingrediens i mitt liv. Redan som barn älskade jag att lyssna på radions musikprogram. De var sällsynta men desto mer omtyckta. Och när ingen annan musik fanns i närheten så sjöng jag själv. Jag kommer så väl ihåg att min mamma en gång nöjt konstaterade att "det låter alltid om dig, du sjunger jämt och det är så fint att höra". På kvällarna när jag låg i sängen och väntade på John Blund så låtsades jag att jag var en skiva - jag trallade en melodi på rygg och så vände jag på mig och sjöng en annan.

I dagens samhälle kan vi lyssna på våra favoritartister var, när och hur mycket som helst. Vi är ständigt omgivna av musik. I hemmet, på jobbet, i skolan, i affärer, på träningen, på badstranden, i busskön, överallt är musiken med oss. Utbudet är enormt och varierat.

När jag var barn var det helt annorlunda. Radion, som då kallades Radiotjänst, hade bara en kanal, som dessutom bara sände ett visst antal timmar per dygn och vad jag minns så var där mest prat, utom mellan klockan 17 och 18 på vardagarna då "Grammofontimmen" sändes. Den inleddes ofta med en ouvertyr och avslutades alltid med en marsch. Däremellan var det mest klassisk och annan "vuxenmusik". En enda sång/melodi var för de yngre lyssnarna, kanske en schlager med Cacka Israelsson (min favorit), Gustaf Torrestad, Alice Babs eller Thory Bernhards.

(Oj, nu förstår alla hur vansinnigt gammal jag är.)

I dagstidningen stod det vad "Grammofontimmen" skulle innehålla för musik och vilken tid den skulle spelas. När man lärt sig läsa kontrollerade man alltid noga radioprogrammet för att få veta artister och tider. Man ville ju inte missa dagens enda musikaliska höjdpunkt.

 I mitt föräldrahem fanns en stor, klumpig radio som pappa snickrat ett speciellt bord till. (Bordet används faktiskt fortfarande, men nu står min lilla sovrums-TV på det.)

Hemma hos mor och far fanns också två gamla vevgrammofoner, en svart och en brun. Jag tror att den svarta kom från mina morföräldrar.

På dessa skrälliga musikmaskiner snurrade familjens skivor. När ljudet började låta alltför raspigt var det dags att byta stift. Ibland stoppades det en tygtrasa i högtalaren för att dämpa värsta skrället.

När jag var 5-6 år hade jag hört "Delicado" med Percy Faith på radion. Jag blev alldeles tagen av den melodin och bad mina två äldre bröder att köpa skivan åt mig. Jag anförtrodde dem min sparade förmögenhet, fem kronor, och när de kom hem med 78-varvaren så grät jag av glädje.

När den gamla stenkakan råkade gå sönder grät jag igen, av sorg. Jag blev så förfärligt ledsen.

Efter någon tid fick bröderna i uppgift att köpa nästa skiva som jag förälskat mig i, "Sabre Dance Boogie" med Woody Hermans orkester. Lyssna på den så förstår ni att resten av familjen funderade på att flytta när jag spelade den för femtioelfte gången.

En annan av mina absoluta favoriter från tidiga barnaår var "La Paloma". Den fanns hemma i en svensk inspelning, jag minns tyvärr inte med vem, men jag tyckte den var så tragisk. Jag hade missuppfattat texten och trodde att sångaren sjöng "hål på kind" eller något liknande. (Länken ovan går till versionen med Billy Vaughns orkester - med fint saxofonspel.)

"La Paloma" (Duvan) är en av världens mest spelade melodier och det finns väl knappast någon artist som inte gjort sin egen version av den.

T.o.m. min idol Elvis sjöng in den, då hette den "No more".

När radion startade sin andra kanal, P2, var lyckan stor. Nu skulle det kanske bli aningen mer för oss unga. Pappa var tvungen att köpa en liten extraradio till ungdomarna för att få lyssna på pratkanalens nyheter från Ekot i lugn och ro på den stora radion. Efter ytterligare en tid stod det plötsligt en stor praktmöbel i vardagsrummet, innehållande radio, grammofon och trådspelare, en Luxor Magnefon. Den var ett underverk. Vilken fantastisk teknik! Tänk att bl.a. kunna spela in och höra sin egen röst.

Ungefär så här såg vår Luxor Magnefon ut.

En gång när min morfar var på besök så passade mamma på att spela in hans våldsamma snarkningar. Det var kanske inte så snällt gjort för när morfar fick höra hur han lät under sömnen blev han alldeles vit i ansiktet och sa förskräckt att han aldrig skulle våga sova mer. Men som den modige man han var så fortsatte han att sova. Och dra timmerstockar.

Några sådana här "trådrullar" ligger fortfarande i en låda här i hemmet. De är nästan antikviteter och hemmet äger ingen teknik för att spela upp dem.

Här finns ett inlägg på bloggen Miras Mirakel om just Luxors Magnefon. Det finns kanske många lådor i vårt land som innehåller omoderna trådrullar.

God torsdag!

BLIXTHALKA

Det ösregnar över södra Norrbotten. Och det har varit rejält kallt de senaste dagarna. 

Regn på iskalla vägar och gator är ingen bra kombination.

Just nu är all lokal busstrafik inställd i både Luleå och Piteå. Det är alltså riktigt besvärligt och på vissa vägar står trafiken helt stilla.

Man kan bara hoppas att eventuella bilolyckor stannar vid plåtskador.

Och att eventuella mänskliga vurpor stannar vid ömma bakdelar. 

Kör försiktigt, norrbottningar!

Och alla ni andra också!

PLUMPT OCH DUMT

Visst var humorserierna i TV bättre förr? Jag saknar verkligen snäll, vänlig och trevlig underhållning. Jag vill inte ha en massa svordomar och ful-prat. Jag vill skratta, inte bli förargad.
Och absolut inte förfärad.

Jag vill ha soligt och roligt - inte plumpt och dumt. 

 

Jag må vara en tråkmaja, men jag tycker inte att serien "Svensk humor" som går på SVT1 är särskilt kul. Skrattar vi svenskar åt den? Njae. 

De enda sketcher som roar mig i de programmen är Galenskaparnas. De står i en klass för sig med en fyndig, intelligent och stillsam humor.

Partaj-gänget (foto: Wikipedia)

Kanal 5:s program "Partaj" anser jag var mycket roligare förr. Jodå, det finns fortfarande höjdpunkter men nog är de färre. Några av inslagen är bara tråkiga och andra är bara plumpa.

Men jag gillar Christine Meltzer, gärna som Hollywoodfrun Gunilla Persson. Och Johan Pettersson som Zlatan. Dessa två skådespelare är programseriens behållning. De är väldigt skickliga.

Solsidan (foto: TV4)

TV4:s "Solsidan" ser jag gärna. Jag skrattar gott åt paren Alex och Anna och Fredde och Mickan och deras liv i vardag och fest.

Här nedan kommer några exempel på program som jag verkligen tyckt om.

Vissa kanske tycker de är mesiga, men det struntar jag i!

Den amerikanska serien Cosby om familjen Huxtable var ett absolut måste när den sändes.

Likaså var man tvungen att följa det förälskade, men något omaka paret "Dharma och Greg".

 "Huset fullt" - en charmig, varm och rolig serie om pappan som blir änkeman och får hjälp av både svåger och bästa vän för att ta hand om de tre döttrarna.

"Skenet bedrar" - väldigt roligt om den vanliga engelska förorts- och hemmafrun Hyacinth Bucket som till varje pris försöker framstå som en fin lady från överklassen.

Irländaren Dave Allen orsakar fortfarande rena skrattparoxysmerna hos mig när jag tittar på den DVD jag har med honom. Eller kollar honom på Youtube. Tala om en lysande underhållare/stå-uppare! Han drev vilt med religion, kyrkan, krig, kärlek, sex, ja allt, men på ett intelligent och avväpnande sätt.

Varför sänds inte hans show i repris? Den håller än.

Trevlig - och glad - onsdag.