MÖRKT OCH LJUST

Livet är som ett schackbräde.

Ljusa och mörka rutor (dagar) om vartannat.

Oftast följs en mörk dag av en ljus — och tvärtom.

Men ibland råkar man få flera mörka dagar efter varandra eller flera ljusa. Märkligt.

Det måste väl bero på att man på något sätt vinglat diagonalt över spelbrädet. Eller?

För tillfället tycks jag irra omkring både rakt och diagonalt för det är en enda röra av mörkt och ljust.

Några rutor är mörkare än andra mörka, medan de ljusa har ungefär samma ljusstyrka.

Nåja, emellanåt dyker det faktiskt upp en och annan riktigt ljusskimrande.

Är det någon som förstår hur jag menar?
Bra i så fall, för jag fattar knappt själv!

Min vän är svårt sjuk och det gör ju dagarna mörkare än vanligt. Och fler.

Jag oroar mig för att han även ska drabbas av coronaviruset. Det vore förfärligt. Och förödande.

Det är nog hemskt som det är och att han inte ens kan få besök av sina vänner.

Situationen i Sverige, och hela världen, känns så overklig.

Själv mår jag inte heller bra. Sedan ett par månader tillbaka känner jag av mitt hjärta betydligt mer än tidigare. Dels förmaksflimret som ju pågår 24/7 och ibland känns så kraftigt att jag ofrivilligt rycker till. Dels också för att jag vissa dagar har en småmolande känsla i vänster arm och vänster sida i munnen. Till och från kan jag vara ganska illamående och/eller ha en svidande, brännande känsla i hjärttrakten. Och dessa dagar är jag mycket tröttare.

Antagligen borde jag kollas upp.

Men jag ryser vid tanken på att uppsöka vården i dessa coronatider.

Jag tror jag föredrar att dö av en ny hjärtinfarkt än av hemska covid-19.

Tror det första går snabbare.

Jag raljerar inte. Jag är ovanligt allvarlig.

Förresten är jag ju inte säker på att det är något allvarligt med hjärtat igen. Jag vet förstås att det inte mår bra av att dum-flimra som det nu konstant gjort i snart femton månader. Det kanske är helt normalt att må så här efter en hjärtinfarkt och långvarigt flimmer.

Vad vet jag?
Hur som helst, jag är hjärteless!

Det skulle givetvis vara bra och lugnande att undersökas av en hjärtläkare.

Jag fick brev om att den snart inplanerade kontrollen har skjutits upp på obestämd tid (p.g.a. coronan, förstås!) men att akuta fall självklart tas emot.

Men är jag ett akut fall?

Jag vill inte "ropa varg" i onödan.

Vad jag vill är att må något-så-när, kunna tala med min gamla vän, tassa fram både rakt och diagonalt på livets schackbräde och få möjligheten att åtminstone se en liten glimt av hur det blir med världen efter coronans hänsynslösa härjningar.
Det vore intressant.

Då och då i dessa karantäntider kan man frestas att vara lite odygdig och falla för något mindre nyttigt än gurka, morötter och ärter när man kryssar fram på tillvarons rutiga spelplan.

Någon gång måste man ju bara unna sig!

Men kanske inte så mycket som i exemplet jag totat ihop nedan.

Hm, nämnde jag illamående ...?

😉

Trevlig tisdag!