SORGEN EFTER EN VÄN

Blompaketets innehåll, en vacker rosenbukett.

Igår eftermiddag ringde det på dörren.

Jag ryckte till vid plinget där jag satt på köksstolen eftersom det i dessa coronatider är mycket ovanligt att någon kommer på besök.

När jag försiktigt öppnade stod en av mina brorsdöttrar utanför. I famnen höll hon ett blompaket.

— Varsågod! sa hon, gav mig paketet och backade sedan ett par meter.

— Men du ska inte köpa blommor till mig, protesterade jag. Jag får så ofta blommor av dig.

— Jo, det ska jag visst. Just nu tycker jag att du behöver något vackert att titta på.

Just nu ...

Jag förstod vad hon menade med de orden.

Min vän som jag skrivit om de i senaste blogginläggen avled i början av veckan.

I sömnen, lugnt och stilla, somnade han in. En fin död, om man kan säga så.

Dock, så skönt att bara få glida över från den jordiska sömnen till den eviga.

Han hade helt slutat äta och dricka och redan före förra helgen hade man satt in extra vak hos honom.

 Han var aldrig ensam under livets sista dagar; personal satt hela tiden hos honom och höll hans hand.

Jag hade velat hålla den.

Stunderna av klarhet blev allt färre och allt kortare.

Sista dygnen hade medvetandegraden varit mycket låg.

Sista dygnet var han inte kontaktbar.

Timme för timme stängde kroppen ner.

Och så slutade det trötta, skadade hjärtat bara att slå.

Lugnt och stillsamt lämnade han livet.

På precis samma sätt som han levt det.

Jag saknar honom. Så mycket.

Hans klokhet, hans sunda förnuft, hans humor, hans ödmjukhet.

Han var en av de bästa och snällaste människor jag känt.

När det hade regnat mycket och daggmaskarna krupit upp ur jorden flyttade han undan dem för att inte köra över dem när bilen skulle in i eller ut ur garaget.

Även små grodor som irrat vilse flyttade han till säkerhet.

Och gav dem gärna en liten dusch med vattenkannan för att de inte skulle torka ut.

Han vördade verkligen allt liv.

Jag trodde knappt det fanns så goda människor.

Men ibland har man turen att träffa en av dem.

Ja, och till och med få förmånen att bli dennes vän och förtrogne.

Kära vän, vila i frid.