I förra inlägget skrev jag om min gamla vän som var allvarligt sjuk och därför intagen på sjukhus.
I mitten av den gångna veckan, efter ungefär tio dagar på lasarettet, flyttades han till ett korttidsboende och får nu palliativ vård, d.v.s. vård i livets slutskede. Hans sjukhusläkare ringde mig en eftermiddag och berättade att min väns hjärta är så dåligt att sjukhusvården inte hade mer att erbjuda i behandlingsväg.
— Tyvärr finns det ingenting som kan förbättra hans hjärta utan det som gäller nu är att han ska ha det så bra, bekvämt och fint som möjligt. Han kan få den här sommaren men det kan även ske ett hjärtstillestånd vilken dag som helst, sa läkaren och fortsatte: Han sover mycket men ser ut att vila lugnt och utan ångest och verkar inte ha några smärtor.
Det känns väldigt konstigt att efter så många års vänskap plötsligt inte ha någon kontakt längre.
En kväll förra veckan hade han bett om hjälp av personal för att ringa mig med det blev ett mycket kort samtal eftersom både ork och hörsel sedan länge är nära noll.
Tillsammans med hans gamla vän från ungdomen och dennes sambo har de och jag kunnat ordna en del praktiska saker genom täta telefonkontakter. De har hämtat lite kläder åt honom om han skulle orka vara uppe någon timme, de har tagit hand om post och tidningar, rensat kylskåpet, kollat att allt i hemmet fungerar. Och via telefon har jag kontakt med min väns avlägsna släktingar och även ordnat med ett uppehåll i dagstidningens utbärning.
Mycket går att göra telefonledes men verkligen inte allt.
Och då är det ovärderligt att det finns nära vänner "på plats" som alltid ställer upp.
Och som innerligt önskar att de kunde hälsa på honom nu.
Men det är ju omöjligt i dessa coronatider.
Så många som inte kan få besök av nära och kära.
Det gör lika ont i de sjuka och de gamla som i deras anhöriga.
Enligt min mening så har året 2020, i alla fall så här långt, varit ett riktigt sk..år.
Jag tror många håller med mig.
Och vad värre är syns ingen ljusning på länge än.
Men det är bara att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa.
Så småningom har vi tagit oss igenom även 2020.
Ha en bra helg!
Så oerhört ledsamt att läsa detta.... jag hade hoppats på en bättring men det blir inte alltid som man vill. Skönt ändå att ni finns för honom och har möjlighet att ordna med det ni har gjort, stor kram !!!!
SvaraRaderaNär det gäller (allvarliga) sjukdomar så har man egentligen ingenting att sätta emot. Oftast i alla fall. Och som vän/anhörig känner man sig så maktlös.
RaderaHjärtetack för kramen! Värmer!
Vad tråkigt att höra om din vän. Men det är också underbart att höra om dig och hans andra två vänner, som hela tiden finns där. Det tror jag han känner och vet om! Goda vänner är den största gåva man kan få! Kram!
SvaraRaderaJa, det känns konstigt nu när telefonen inte visar min väns nummer. Man ska verkligen vara tacksam för de vänner man har och har haft genom livet. Vad vore tillvaron utan dem? De är ju familjen man själv väljer, brukar man säga. Så sant.
RaderaKram tillbaka!
Vi är ju eniga om att inte använda ordet tråkig men nog är det trist för alla som finns på sjukhus och andra vårdinrättningar och inte kan få besök. Måste också kännas ledsamt att inte få besöka sina nära och kära.
SvaraRaderaNär man är sjuk behöver man ju sina nära och kära som allra mest. Och är man dessutom gammal så måste det kännas fruktansvärt att inte få besök av de närmaste. Lika svårt är det för dem att inte kunna vara hos sina sjuka och gamla. Covid-19 är omänsklig. På alla sätt.
Radera