Vädret – detta kära samtalsämne.
I onsdags såg jag den här vackra vita vyn utanför fönstret. Strålande sol över ett tunt lager snö och glittrande rimfrost. Vackert!
Okay, vi tar väl itu med vintern då!
Samma vy idag. Genom den regnvåta fönsterrutan ser bussens lyktor ut som en psykedelisk ljusshow.
Grått, mörkt, trist.
Okay, men vi är urless på det här blaskandet! Och vi vore glada om vädergudarna kunde bestämma sig!
Jag älskar inte snö och vinter, men i nuläget skulle jag faktiskt föredra en fräsch, vitklädd snögubbe på gården istället för vattenpölar stora som Atlanten.
När snön ändå har kommit så kunde den väl få ligga kvar och lysa upp den mörkmörka november. Men, nehejdå, de himmelska vattenreservoarerna verkar outtömliga. Man skulle kunna tro att efter allt regn som fallit det senaste halvåret borde de vara torra som munnen på en ökenvandrare. Icke så. Vattenfall och andra elleverantörer jublar av lycka och gör vågen. Det finns varianter av våta drömmar...
Regnet öser ner, träden har allvarlig tremor och ljuset lyser med sin frånvaro. Inomhus är det mer skumt än Al Capones gangsterliv. För att orientera sig i hemmet och förflytta sig säkert mellan rummen behövs – förutom tända taklampor – även gärna en pannlampa för att inte irra bort sig, spräcka lårbenshalsen över någon hopskrynklad matta, eller – värsta scenariot – snubbla in i evigheten. Med utsträckta händer trevar man sig fram och känner sig som en modern självgående gräsklippare – när man stöter på något ändrar man snabbt riktning.
Skulle man mot förmodan ha något ärende utomhus är det varm vatten- och vindtät topp-till-tå-dress och skyddsglasögon med vindrutetorkare som gäller. Helst också broddförsedda skodon; det är svinhalt där snön inte helt regnat bort. Knä- och armbågsskydd plus hjälm är ett måste. En mjuk kudde i baken "sitter" inte fel.
Men så, mitt i allt detta grå och gnälliga... en pirrande, mysig och tacksam känsla börjar sprida sig i kroppen. Plötsligt kommer jag ihåg att jag har god mat i kyl, frys och skafferi. Jag behöver bara vrida på en kran för att rent och friskt vatten ska fylla glaset och släcka min törst. Varhelst jag går i mitt hem trycker jag bara på en knapp så flödar det elektriska ljuset och lyser upp mina steg.
Temperaturen inomhus ligger runt 22-23 sköna grader. Och garderoben är dessutom full med varma kläder. (Visserligen har några "krympt", men det kan bero på den goda maten i kyl, frys och skafferi.) Med telefon, radio, TV och dator når jag världen och den når mig.
Mina nära och kära mår bra och är i säkerhet.
Jag har inte ont någonstans. Och skulle jag få det så finns hjälpen nära.
Inga granater eller missiler sveper förbi utanför fönstren. Inget vapenmuller av något slag hörs. Fortfarande är inte regnet värre än att avloppsbrunnar och diken sväljer vattnet. Blåsten där ute i grådiset är inte hårdare än att någon liten trädgren bryts av och här inne gör den bara att vattennivån fluktuerar i toalettstolarna.
Här skälver aldrig marken i höga Richterskalesiffror, utan ligger lugn och trygg. Däremot är det mycket mark-skak längre norrut, uppe i Malmfälten, när man spränger i och för någon gruva, men det är människans verk, inte naturens. Men miljöförstöringen i mitt land är inte så hälsovådlig som i många andra länder. Än så länge.
Egentligen är det inte klokt hur bra jag har det. Vilken tur jag hade som föddes just här, in i en trygg och bra familj och i detta lugna, fina land.
Det är kanske dags att sluta gnälla på vädret. Men det är väl så att man alltid vill ha något att gnälla över.
Ha en riktigt skön och trevlig helg!
.JPG)
