MAN BORDE HA KROCKKUDDE

 

Första höstmånaden är här.

Men vart tog sommaren vägen?

Dagarna och veckorna har så fasligt bråttom.

Tiden rusar med sådan fart att det viner kring öronen.

Man borde ha krockkudde!

Egentligen är det inte alls konstigt att vi dör.

Livsresan går ju så snabbt att vi formligen kraschar in i evigheten.

Det här året har jag förresten börjat döstäda. På allvar. Fler och fler saker får lämna hemmet.

(Bättre att prylarna gör det än ägarinnan.)

I första hand är det mina brorsbarn som blir prylarnas nya ägare.

Det är trevligt att vara med och bestämma vem som ska få vad.

Och de får ju säga ja eller rata efter tycke och smak. 

I andra hand hamnar överflödet på Röda Korsets Kupan eller på Återvinningen.

Det känns faktiskt både roligt och befriande att minska ner på antalet ägodelar.

Under ett långt liv har det hunnit bli många loppis-, auktions- och shoppingrundor, så det finns alldeles för mycket i skåp, lådor och på hyllor. Där hittar man naturligtvis också en del kärt arvegods.

Det är dessutom lite spännande att gå igenom "pryllagret".

Vissa saker har man nästan glömt bort att man äger.

— Ojdå, just det, en sådan där har jag ju. Också.

Jag har alltid gillat glas.

Det märks.

Det finns glaspryttlar överallt.

(Det tar lite tid att hålla dem något-så-när dammfria. Helst ska de ju gnistra.)

Tillsammans med allt annat jag tycker om bildar de en (o)salig blandning av ting – mitt hem.

Jag hoppas att september blir en solig månad.

Regn har vi haft tillräckligt av.

Trevlig helg önskar pryl-majan!

ALLA PENSIONÄRERS DAG

(Skärmklipp idag från min morgontidning.)

Varmt grattis till alla oss pensionärer!

Idag, den 21 augusti, är det tydligen "alla pensionärers dag".

Jag tackar nigande med knarrig kropp och gläds åt folkets jubel.

Hur många kände till den här firardagen??

Själv hade jag faktiskt ingen aaaning om att denna måndag skulle bli en festdag.

Minsann, överraskningar kan alltså lura runt hörnet även att man uppnått mogen ålder.

Numera kan det kännas som att den största överraskningen är att man överhuvudtaget vaknar på morgonen och inte är död. Om man dessutom lyckas ta sig ur sänghalmen helt utan hjälp och får golvkontakt i ganska intakt skick så blir man ännu mer överraskad. Och förundrad!

Den känslan brukar sitta i hela dagen.

Men hur ska man nu fira denna dag på bästa sätt?

Har man en partner som också lyckats klara både natten och uppstigandet utan mankemang så kan man ju alltid ta rullatorn till närmaste matställe och avnjuta en delikat måltid.

Pensionen kom ju lägligt häromdagen. Och så skönt att slippa matlagning på denna högtidsdag.

Dock, covid-mutationen Eris lär ha tagit sig in i landet men kan väl knappast hunnit sprida sig så mycket än.

(Under hösten väntar fler vaccin-stick för det tappra folket.

Experterna tror att covid-eländet och dess varianter är här för gott.)

Men tillbaka till dagens firande.

Att i hemmets lugna vrå kalasa på några skivor stekt blodpudding med lingonsylt och ett glas mjölk är inte heller så dumt. Tända ljus och lite ljuv musik förhöjer också alltid feststämningen.

Är man singel kan man givetvis fira på samma sätt som ovan – har man tur kanske man träffar någon trevlig singelbekant som är ute i samma firar-ärende.

Men det går också alldeles utmärkt att mumsa i sig blodpudding, fiskpinnar eller oxfilé i ljuvlig ensamhet vid egna köksbordet. Det vet jag – av erfarenhet. Och, singellivet består av mindre disk!

Dessutom, när stolen mitt emot min är tom kan jag ostörd lösa korsord med gott samvete.

 

"Vilken restaurang ska vi boka pensionärsfestandet på? Ska vi ta den som har dans?"

Må alla, pensionärer och icke pensionärer, ha en bra dag!

DAGENS GAPSKRATT

 Här kommer några exempel på de uschliga skräpmejl som i mängder har dråsat in i min

epostlåda de senaste veckorna.

Samma avsändare på alla och man måste ju säga att dyngan är så korkat och amatörmässigt utförd att alla mottagare borde, redan vid första stavelsen, förstå att detta är lurendrejeri.

Dock, avsändarna lyckas med en sak:

Ge mottagarna dagens gapskratt.

Haha, jag har aldrig haft något antivirusprogram med det namnet.

"Bilförnyelsetjänst"??? Vad, gällde det inte antivirusprogram?

Slutligt meddelande??? Jag har fått massor av meddelanden efter det slutliga!

Förnya en prenumeration jag aldrig haft??? Skulle inte tro det.

"vi är inte ansvar -iiga om du biir ha-ckad efter utgångs_datumet"

Det enda som är skadat är avsändarnas huvuden.

Stackars stollar som missade utdelningen av hjärnor.

Detta är så töntigt att t.o.m. datorn började skratta.

Vad är det för idioter som skickar ut sådan här skit?

Tror de att alla är lika tomma i skallen som de själva är?

De borde skaffa sig ett ett riktigt jobb och tjäna pengar på ärligt sätt.

Jag hoppas blixten slår ner i deras datorer samtidigt som den ger skojarna en ordentlig stöt så de flyger ur stolen. I fallet får de gärna bryta en näsa, två handleder och tio fingrar.

Förhoppningsvis blir konvalescensen jättelång och fingrarna aldrig datoranvändbara igen!

Hur som helst, när det gäller spam gör följande:

KASTA GENAST SKRÄPET I PAPPERSKORGEN!

KLICKA ALDRIG DÄR DET STÅR ATT NI SKA KLICKA!

Det finns gränser för det mesta här i världen. Utom för stollars dumhet.

DET BLEV REGN I DET GRÖNA

Tyvärr, lördagens folkfest både regnade och blåste bort.

Konstigt, konsten i gröngräset brukar sällan ha problem med vädergudarna.

De flesta år är det solen som vräkt ner sina strålar över de många besökarna,

Vissa år kunde det vara riktigt svettigt när solen gassade.

(Under pandemin ställdes den populära folkfesten in.

Annars hade man kanske snuddat 50 gånger.)

Hoppas att söndagen bjuder på bättre väder så utställarna åtminstone får EN dag att visa sina alster.

Under många år var det ett en-dags-evenemang (och alltid på en lördag) men på senare år har det varit både lördag och söndag.

Julimånadens sista dagar brukar ofta vara soliga, varma (nästan kvava) med klarblå himmel. 

Min pappa var född den 30 juli och jag minns mest solsken och värme den dagen.

Födelsedagsfikat avnjöts då ute i trädgården i skuggan under något träd.

Vi var alltid måttliga soldyrkare i min familj.

I morgon är det faktiskt 115 år sedan min pappa kom till världen.

Det är en svindlande tanke ... 115 år!

Med så gamla föräldrar är det märkligt att deras dotter fortfarande lever.

Hon (läs: bloggerskan) måste ju vara jättegammal.

Inte undra på att tanten börjar bli både smågaggig i knoppen och lite maläten i kroppen.

Inte mycket numera som är toppen.

Men hon kämpar på och får emellanåt t.o.m. ihop ett tramsigt blogginlägg.

Ja, just precis som det här.

Dock, sänder jag redan idag en varm gratulationshälsning till pappa inför 115-årsdagen i morgon.

— Hoppas du och din 111-åriga fru firar rejält på ert moln.

Och alla ni andra ska ta väl hand om er och varandra.

Förresten, på Konst i det gröna hade jag kanske platsat med min senaste tavla:

Den skulle kunna kallas "Vita Lögner".

Påminner väldigt mycket om en tidigare målning som jag döpte till "Snöstorm över Vita Huset".

😉😇

OSOLIG DAG OCH OGLADA TANKAR

 Det verkar som fruntimmersveckan kommer att leva upp till sitt regnruskiga rykte.

Och om SMHI spår rätt så blir det ytterligare regntunga dagar i nästa vecka.

Här har vi flera somrar vunnit "Solligan", eller i alla fall legat väldigt bra till

men i år går nog vinsten till någon annan ort.

Men finns det en "Regnliga" kan vi kanske ta hem segern där istället.

De närmaste tio dagarna får vi glömma solkräm, baddräkt och solhatt.

Men försöka minnas var vi gömt undan paraply, regnrock och stövlar.

Bedrövligare väderprognos för tio dagar har jag sällan sett.

Jag tycker så synd om semesterfolket.

Tyvärr är det ju inte bara vädret som orsakar huvudskakningar och deppighet. 

Det mesta som händer bevisar att världen är galnare än på mycket länge.

Fullskaligt krig i Ukraina och den galne presidenten i det anfallande landet hämnas när Ukraina på något sätt lyckas ge igen litegrann. Då störtar ännu fler bomber och missiler ner över det redan svårt sargade Ukraina och dess folk. Och hädanefter ska alla fartyg som fraktar ukrainskt spannmål ses som krigiska fiender till Ryssland.

I lille misslyckade ryssputte finns inte ett endaste uns av logik, sunt förnuft, sanning eller medkänsla.

Inte ens för sitt eget folk.

Vem faaan (förlåt att jag svär!) var det som startade det där helt vansinniga kriget???

Inte var det Ukraina.

Ukraina är offret – och förövaren hämnas när offret försvarar sig.

Helt sjukt.

Putin blir allt mer desperat och därmed allt mer farlig.

Sedan är det oroligt i och runt Israel och dess grannar. En välkänd krutdurk.

Likaså oroligt i Sudan.

Och i Frankrike har det ju tidvis också varit kaos.

Här i Sverige tillåter vi galningar och uppviglare att bränna religiösa skrifter och symboler.

Vilket gör att vi blir utsatta för hat, hot och protester.

I natt stormades och sattes eld på den svenska ambassaden i Bagdad, Irak, p.g.a. dagens Koranbränning. Vi får helt säkert se fler demonstrationer.

Och antagligen kommer Turkiets Erdogan ta galenskapen som en anledning att för gott kasta bort

JA-lappen för Sverige att gå med i NATO.

Det var aldrig meningen att Sveriges yttrandefrihet skulle missbrukas för att kränka och såra andra länder, folk och religioner. Polisen MÅSTE få neka dessa tokskallar att agera. Tokarna vill ju bara provocera och få en stund i media. Strunta i stollarna. Tig ihjäl dem.

Ge dem inte den minsta uppmärksamhet.

Utan åskådare går luften ur dem.

Och, som några skrivit, både på bloggar och i tidningsinsändare:

Låt tokskallarna bekosta sina egna vakter och beskyddare.

Vår poliskår har viktigare saker att ta itu med än skydda dessa tokiga provokatörer.

Våra skattepengar ska inte gå till att bevaka och hjälpa idioter som skadar vårt land.

De kan ju faktiskt ställa till det så vi drabbas av terrordåd.

Mes-Sverige måste skärpa sig och inte tillåta ren galenskap.

Förutom allt jag nu skrivit om här ovanför så börjar ju också naturen ge oss rejält på moppo.

Varje dag, runt hela vårt klot, slås det ena värmerekordet efter det andra.

Och alla bränder som härjar.

Temperaturer på 40-50 grader, och mer, börjar likna den hetta som sägs råda hos figuren med horn, svans och bockfötter. Dock, han förtjänar att flamberas.

Och samtidigt, på andra håll är det så katastrofala skyfall att stora områden översvämmas och förstörs.

Människor måste lämna hus och djur åt sitt öde.

Men ändå så finns det fortfarande människor som inte vill se och erkänna att miljön är hotad.

Hur kan man vara så blind? Så naiv? Alla tecken finns ju där.

Vår planet, vårt hem i universum, mår jättedåligt.

De miljarders miljarder som nu ryssputte stjäl från sitt land och folk för att mörda oskyldiga människor och förstöra ett land, dess miljö och natur borde ha använts till att rädda vår planet.

De pengarna hade räckt långt. Och tänk alla miljarder som resten av världens länder bidragit med till Ukrainas försvar, de hade gjort stor skillnad.

Att hjälpa Jorden, inte förstöra den ännu mer.

Ja, det finns mycket att fundera över i denna oroliga (och osoliga) tid.

I min egen lilla bubbla önskar jag att hälsan vore bättre. Alltså bl.a. flimmer och syresättning.

Jag är så trött. Jämt. Orkar snart ingenting.

Allt oftare tänker jag faktiskt att den här stolliga världen egentligen inte är så mycket att sakna när det är dags att lämna den.

Men tack och lov, de flesta av Jordens innevånare är kloka och snälla. Och vår värld är så vacker.

Vi borde verkligen se till att vårda den bättre än vi gör.

Men tiden ... så förfärande bråttom den har.

Bara elva dagar så är vi inne i augusti.

Kan ni fatta?

Ha en bra dag!

USA, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

Idag firar USA sin nationaldag, Independence Day, med pompa och ståt.

Den fjärde juli är en betydelsefull dag i det stora landet i väster.

Detta datum markerar årsdagen av när kongressen, bestående av delegater från USA:s ursprungliga 13 kolonier, undertecknade självständighetsförklaringen den 4 juli 1776.

Nu på torsdag, klockan 20:00, sänds sjätte och sista delen av SVT1:s dokumentärserie om USA, kallad Drömlandet.

Journalisten, programledaren och tidigare under några år SVT:s USA-korrespondent Carina Bergfeldt och kocken och programledaren Tareq Taylor har bilat genom sex av USA:s sydstater; Texas, Louisiana, Mississippi, Alabama, Georgia och Tennessee. De har besökt allt från skolor och kyrkor till barer och vapenhandlare och talat med helt vanliga människor om livet i dagens USA.

En helt annan tillvaro än den lyxiga och glamorösa bild vi har från filmens Hollywood.

I mitt tycke är denna serie bland det bästa som gjorts om det helt fantastiska men även smått galna United States of America..

Ett land som är både himmel och helvete.

Vilket också Bergfeldt och Taylor fick inblick i.

Redan som barn drömde jag om USA. Kanske delvis påverkad av att min mormor och flera av hennes syskon emigrerade dit runt sekelskiftet 1800-1900. Mormor jobbade som fotograf i Minneapolis/St. Paul men återvände till Sverige efter några år för att under en tid hälsa på föräldrar och kvarvarande syskon i Västerbotten.

Och där och då träffade hon den som skulle bli min morfar. Vilket resulterade i att hon blev kvar i Sverige, gifte sig och fick två döttrar.

Den äldsta av dem blev så småningom min mor.

(Under etiketten "Nära och kära" finns mer att läsa om min mormor. Och mamma.)

Men mormors andra emigrerade syskon blev kvar i USA. Så jag har en hel del släkt där.

Och i ungefär två månader 1975 hade jag förmånen att besöka några av dem i deras hem i Illinois och Wisconsin.

De har även hälsat på mig här i Sverige.

Innan jag lämnade USA stannade jag även till en vecka i New York.

Jag är fortfarande, som gammal tant, lika fascinerad av Amerikas Förenta Stater.

Ett fantastiskt land på så många sätt. Men också ett land med många problem.

Förresten, en lustig sak – jag har aldrig känt mig så SVENSK som under min vistelse där. Talade bara gott om mitt fosterland och kände mig så stolt över att vara svensk.

Hela jag blev en entusiastisk ambassadör för gamla Svedala.

Och på den tiden var ju faktiskt lilla Sverige något av en (lite självgod) idyll. 

Men tyvärr, numera har svenskglorian hamnat rätt mycket på sned.

En symbol för frihet, Liberty Bell. med den berömda sprickan.

Klockan hänger i Philadelphia och ringde i tornet i Pennsylvania State House i samma ögonblick som den amerikanska kongressen förklarade sin självständighet.

Klockan är 1,2 meter hög, omkretsen är 3,7 meter och den väger ca 940 kg.

Materialet är koppar, bly, zink, arsenik (!?), guld och silver.

Om någon missat serien Drömlandet så finns de sex programmen på den här länken:

https://www.svtplay.se/dromlandet

DEN LÄNGSTA DAGEN

Idag är det ... 

Det betyder att vi just idag har den längsta dagen och den kortaste natten.

Så passa på och njut!

Det blir aldrig ljusare än så här.

Lång dag, kort natt.

Befinner man sig ovanför Polcirkeln kan man se solen dygnet runt.

Där går den aldrig ner så här års.

Tyvärr betyder ju också sommarsolståndet att mörkret börjar smyga sig på.

Men först ska vi krama ur det bästa av alla sommarveckorna.

ORÄTTVIST, ICA-STIG!

... går denna vecka till

Nedanstående erbjudande om en extra rabatt på 125 kr fick jag med mejl från ICA Maxi för någon vecka sedan. Det lät ju bra.

Men så nämnde väninnan att hon och maken, de är också "stammisar" (denna fåniga benämning!) bara behövde handla för 1700 kr för att få samma rabatt-summa.

Vad menar ICA med det här?

Varför är jag tvungen att handla för 1000 kr mer under den här perioden för att få samma rabatt?

Jag skulle vilja ha en förklaring.

Det hade ju varit okej om jag då skulle fått mer rabatt, men nej.

Jag har ringt till ICA Maxi, jag valde och tryckte rätt siffra och en kvinnlig röst kom med täta mellanrum och meddelade:

— Det är fortfarande samtal före. Tack för att du väntar.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Ingenting hände. Jag lade till slut på och ringde upp igen. Valde andra siffror.

Samma resultat.

Jag chansade och tryckte på siffran för e-handel. Där svarade genast en kille som sa att de hade trassel med telefonerna. Det har de haft i månader.

Jag talade om för honom vad saken gällde.

— Jag tar ditt telefonnummer och ber kontoret ringa upp dig, sa killen.

— Be dem ringa så snart som möjligt, bad jag.

Jo, det skulle han göra.

Än har ingen ringt.

Är jag förvånad? Nej!

För snart två år sedan skulle handlaren i fråga ringa upp mig dagen efter jag framfört ett klagomål angående en leverans. Han skulle kolla upp en sak först och sedan återkomma.

Dagen efter, som sagt. Det var i september 2021.

Han har inte ringt än.

Jag har fortsatt att on-line-handla allt där för det har varit enklast (vanans makt) men också välkända varor och trevlig personal som kört ut det man beställt.

(Jag vill ju ha varorna till dörren.)

Men den här "ICA-Stig" borde fundera lite.

Coop och Willys har också on-line-handel och hemkörning ...

Så det så!

UPPDATERING

I fredags försökte jag igen att ringa ICA-Maxi. Med samma resultat som tidigare i veckan.

Jag tryckte på olika val, inget svar. Jag testade "kundtjänst" och där svarade en tjej som inte kunde ge något besked utan kopplade mig vidare.

Det gick fram en och en halv signal, sedan sa det ploppettiplopp i luren och så blev det helt tyst.

Först fattade jag ingenting, jag ropade: Hallå, hallå!

Knäpptyst.

Samtalet hade kopplats bort.

Man blir både snopen och arg.

Då ringde jag ICA:s Kundkontakt, ett 020-nummer.

Efter nytt sifferväljande svarade en vänlig dam.

Jo, antagligen hade jag inte handlat tillräckligt mycket för att få rabatten, jag måste handla för ytterligare 2700 kr före den 18 juni.

— Orättvist, tyckte jag. Jag har fått den förr. Är man "stammis" så är man. Det är synd om alla enpersonshushåll. Finns massor av sådana i Sverige. Men de köper förstås inte lika mycket mat som familjer gör. Förresten, man måste ju också få och veta om era erbjudanden för att kunna nyttja dem.

(Här tänkte jag på min svägerska i huvudstaden som inte alltid får dem).

Nej, de skickas inte alltid till alla.

Mycket märkligt, då får ju inte ens en del "stammisar" veta vad som är på gång.

Då blir det svårt att leva upp till "stammis-kraven".

Jag berättade också att det inte går att få tala med någon på ICA Maxi här.

Den vänliga damen sa att "där har de problem med telefonerna; jag har själv ringt några gånger och skulle ha tag i dem men det lyckades inte".

— Så har det varit i flera månader, sa jag. Inte kan det väl vara så svårt att fixa så telefonerna fungerar. Det går att välja "kundtjänst" och "e-handel" och komma fram men inte till "kontor/administration". Väldigt konstigt. Jag börjar tro att administrationen inte vill ha något med kunderna att göra. Vi ska handla så mycket som möjligt men besvära så lite som möjligt. ICA borde ta dem i örat.

Jag kunde nästan "höra" hur damen log.

PLATT FALL

... går till ... mig själv.

Att jag sedan i onsdags ser ut så här kring ögonen beror INTE på ett bananskal.

Man kan falla utan sådana.

(Och även runt höger öga är jag svullen och har börjat skifta färg.)

 Nej, jag själv delar skulden för vurpan med en öm armbåge och en undanglidande sovrumsmatta.

En personvåg som står halvt inskjuten under det ena nattduksbordet har också en roll i historien.

Jag hade legat och vilat en stund på eftermiddagen och när jag skulle stiga upp så använde jag mig av vänster armbåge som stöd när jag svängde benen över sängkanten och ner på golvet.

Tyvärr var armbågen väldigt öm efter att jag stött den i kylskåpshandtaget någon dag tidigare.

Ovanligt många skavanker den här veckan.

Men som alla vet gör det riktigt ont att stöta armbågar. Och de kan bli ömma efteråt.

Smärtan från armbågen fick mig på något sätt ur balans vid uppstigningen, jag måste ha försökt få grepp med fötterna på mattan bredvid sängen men den svarade med att glida undan.

Och därmed tappade jag helt kontrollen.

Med fasa kände jag hur gravitationen tog över min kropp och drog den nedåt.

Förtvivlat kämpade jag för att mildra kollisionen med golvet men det hela slutade med att jag helt okontrollerat dråsade ner på personvågens utstickande halva.

På något sätt verkade allt ske i slow motion men så var det ju inte.

Med en väldig fart och kraft landade vänstra sidan av min panna mot vågens glasyta ... och för någon sekund såg jag Vintergatans hela stjärnprakt.

Fy fasiken vad det gjorde ont!

Jag kände hur en bula snabbt började växa i pannan just nedanför hårfästet.

Dessutom slog jag båda knäna i golvet så hårt att skinnet skrubbades av.

Och det lilla handtaget på nattduksbordets dörr rev upp ett sår i hårbotten på vänster sida.

Omtumlad och småchockad fann jag till slut mig själv sittandes på den mjuka (undflyende) förbaskade mattan. Hela kroppen kändes öm.

Så skulle jag försöka ta mig upp från golvet.

MEN ... DET GICK INTE!

Jag provade alla möjliga lösningar, men nej, kroppen ville inte lyda.

I en och en halv timme satt jag där på golvet och sa högt för mig själv:

— Jag måste klara det här! Detta är ju löjligt.

Jag hörde att mobilen ringde men den var i köket.

Som tur är har jag en mobil i reserv och den ligger alltid på nattduksbordet.

Jag fick tag i den och ringde min väninna som jag känt i femtio år.

Jag anade att det var hon som ringt för vårt dagliga samtal.

Jo, jag hade gissat rätt, det var hon som ringt.

Ganska uppgiven berättade jag att jag inte kunnat svara p.g.a. att jag fallit,

satt på golvet och inte kom mig upp.

Hon sa att hon och maken skulle komma genast.

(De bor ca två kilometer från mitt hem och de har nyckel till min lägenhet.)

Maken fick endast agera chaufför eftersom han dras med en ond rygg.

Efter ett par resultatlösa försök att få "den strandade valen" (mig) "på fötter" så föreslog jag att ringa på hos grannen under. Ingen hemma. Men väninnan gav sig inte utan gick ytterligare en trappa ner.

Och där fanns folk hemmavid.

In i sovrummet kom väninnan tillbaka med en trevlig man i släptåg.

Han ställde sig alldeles bakom ryggen på mig, lade armarna runt mig, sa hur jag skulle "låsa fast" händerna vid hans ... och så bara lyfte han upp mig till stående. Det tog bara någon sekund!

Efter ungefär två timmar sittandes på golvet stod jag på fötterna igen! Hurra!

Han frågade hur jag mådde, om jag var okej, ledde mig sedan till fåtöljen och frågade väninnan om hon kunde stanna en stund.

Hon sa beundrande:

— Varför kan man inte sån´t där?

— Jag är före detta brandman, blev svaret.

Den yrkeskåren vet hur man lyfter och tar hand om alla slags tilltufsade människor i alla situationer.

Tack för den grannen!

Jag har varit aningen mer ostadig på benen och jag har tagit det väldigt lugnt sedan det hände.

Under onsdagseftermiddagen och kvällen hade jag lite huvudvärk men inte sedan. Däremot har jag känt av ett litet tryck i skallen. Men inget illamående eller så.

Kanske jag fått en hjärnskakning "light".

Pannan har en rejäl bula och är väldigt öm, kroppen känns mörbultad men ändå okej. Och en tid framöver kommer jag att vara som en kameleont, färgskiftande.

Redan tidigt på onsdagskvällen var till och med ögonvitan i vänsterögat alldeles röd.

Och lite rött i det högra.

Hur som helst, jag är tacksam för att glaset på vågen höll. Jag är tacksam för att det var pannan och inte näsan som så hårt slog i vågen för då hade jag antagligen haft en knäckt näsa och sett ut som en pekineser. Jag är tacksam för att knäna bara blev lite skinnflådda, inga frakturer. Någonstans.

Vad som förvånar mig är att jag är minst färggrann just där jag slog i som mest.

Gissar att det också har med gravitationen att göra. Blödningarna som uppstår tar sig neråt.

Så måste jag bara avsluta med att säga att jag är så oändligt tacksam för att jag lever i fred och frihet.

Det här är egentligen ingenting att gnälla över när man hör och ser om allt som händer ute i världen.

Och även här hemma i Sverige.

Var rädda om er och era nära och kära.

Ha ett bra veckoslut.

HURRA – OCH BE – FÖR SVERIGE 2023

I dag är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung över Sverige vid riksmötet i Strängnäs.

Detta skedde alltså den 6 juni 1523.

Sverige blev då ett självständigt rike.

Tidigare hade landet, sedan slutet av 1300-talet, varit i union med Norge och Danmark, Kalmarunionen.

Tänk om man kunnat förflytta sig 500 år bakåt i tiden och fått vara med på det firandet.

Vilken uppmärksamhet man hade väckt när man traskade runt i jeans (eller shorts), fleecejacka (eller T-shirt) och klumpiga sportskor på fötterna.

Och naturligtvis med mobilen i högsta hugg för att fotografera evenemanget.

Tanken svindlar.

Med lite tur kanske man fått chansen att ta en selfie med kung Gustav själv.

Undrar om vi, 2000-talets människor, ens skulle gjort oss förstådda med vår tids svenska.

Så många nya saker, uppfinningar, företeelser, ord och uttryck som man emellanåt knappt fattar själv.

Trots att man lever och matas med dem varje dag.

Men om vi nu åter förflyttar oss till vårt eget aktuella 2023 så har vi ytterligare anledningar att fira eftersom vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf varit Sveriges konung och statschef i 50 år.

Ingen annan av Sveriges regenter har suttit så länge på tronen.

Ännu mer firande detta år blir det den 23 december då drottning Silvia fyller 80 år.

(Även hennes svägerska, kungens yngsta syster prinsessan Christina, fyller 80 i år. Den 3 augusti.)

Vårt kungapar är ju inga "vårkycklingar" längre men de representerar Sverige med den äran.

Bernadotterna brukar vara pigga långt upp i åren.

Förhoppningsvis får vår fina kronprinsessa Victoria fortsätta att i många år till vara mer maka, mamma — och matte — än drottning. För familjens skull.

Tids nog kommer hon att bli en alldeles fantastisk drottning.

Vad då? Om jag är rojalist?

Haha, hur kan någon tro det?

😄

Kronprinsessan Victoria med familjen, prins Daniel, prinsessan Estelle och prins Oscar, på trappan till Haga slott vid Nationaldagsfirandet 6 juni 2021.

(Foto: Linda Broström, Kungliga Hovstaten)

Må nu bara vädergudarna bestämma sig för att fira Sverige med skönt försommarväder.

Det skulle bidra stort till feststämningen.

Till sist en önskan från folket, om framtiden:

Hoppas Sverige åter kan bli den idyll det en gång var.

Ett lugnt, tryggt och trevligt land att leva i.

Då har vi den absolut största och bästa anledningen att fira.

KRAMA MAMMA IDAG

Idag är det Mors dag och alltså dags att fira den person som gett oss livet.

Alla har vi ju en mor.

Mammor över hela världen får (förhoppningsvis!) ta emot kärlek, uppskattning, kramar och kanske även blommor och presenter som tack för allt dessa hjältinnor gör för sina barn varje dag.

Att bli mamma (ja, även pappa förstås) är ett livslångt åtagande.

Och stundtals ett riktigt slitsamt jobb.

Här talar vi inte om åtta timmars arbetsdag, fem dagar i veckan.

Nej, här är det "tjugofyra-sju" som gäller och dessutom alltid tolv månader per år.

Under många år ingår också ständig jour, såväl dag som natt.

Glöm 40 timmars arbetsvecka, lediga helger och fem veckors semester.

("Anställningen" är i alla fall menad att fungera som ovan beskrivits.)

Inte heller finns någon fackförening att ansluta sig till och få hjälp från.

Egentligen skulle man kunna säga att moder- och faderskapet innebär ett riktigt slavkontrakt.

(Dessvärre sker ibland grava kontraktsbrott. Ofta med svåra och långvariga konsekvenser.)

---

Här nedan ses exempel på att mödrar förekommer i alla former, färger, storlekar och åldrar.

Med en vacker pingstlilja (Narcissus poëticus) önskar jag alla mammor och läsare en fortsatt