INTE BARA IDAG

REDAN DÅ?

Hoppsan!

Redan på den tiden?

FEM FINGRAR

I mina sena tonår hade jag under en tid besvär med eksem på händerna. Jag tålde t.ex. inte damm och att baka var inte alls lyckat eftersom mjöl förvärrade utslagen. Jag testade alla möjliga salvor och krämer för att lindra men det var ingenting som riktigt hjälpte.

Av en händelse råkade jag köpa en handkräm som hette "Fem Fingrar" av märket Catzy. Efter några dagar kunde jag lyckligt konstatera att mitt eksem blivit mycket bättre.

Glad och tacksam skrev jag ett brev till företaget Catzy och berättade att deras handkräm hade hjälpt till att läka mina irriterade händer.

Jag skrev också att jag alltid tyckt att när något är rätt och bra så bör man framföra det, precis som man, med rätta, klagar när något är fel eller dåligt.

(Tyvärr verkar det ju vara så att vi människor oftare är mer benägna att påtala det som är negativt än det som är positivt.)

Hur som helst, jag postade brevet — och glömde sedan bort det.

Så ... döm om min förvåning när jag efter ett par veckor hittade en avi i brevlådan om att jag hade ett paket att hämta på postkontoret. Och paketets avsändare var Catzy!

(Jo, på den tiden fanns Posten — och den fungerade!)

När jag öppnade paketet blev jag ännu mer överraskad: Inuti låg nämligen ett trevligt brev och fem burkar med handkrämen "Fem Fingrar". Plus en stor Catzy-katt i något slags skumgummi-material.

Med detta ville Catzy tacka mig för att jag tagit mig tid att skriva och berätta om mina goda erfarenheter av deras kräm.

Snyggt gjort av företaget! Som nog inte finns längre.
(Jag skrev givetvis ett nytt brev till firman och tackade för gåvan.)

— Man kanske skulle skriva ett brev till Sveriges Riksbank och tacka för att de har så vackra tusenkronorssedlar, sade jag skrattande till mina föräldrar.

Ungefär så här kan krämburken sett ut, om jag minns rätt.

Loggan hittade jag på nätet efter lite sökande.

TILL ALLA HJÄRTAN

MITT HJÄRTAS DAG

Idag, den trettonde februari, är det exakt ett år sedan jag fick hjärtinfarkten.

ETT ÅR. Jag kan inte fatta det.

Men jag tog ju inte kontakt med sjukvården förrän den femtonde.

Och då fick jag bannor av läkarna. Men ...

HJÄRTINFARKT

... är inte precis den första tanken som far genom skallen när man känner sig vissen.

Även om jag till slut, alltså efter två dagar, började misstänka att det kunde vara något med hjärtat.

När jag lade ihop värk i vänster arm, molande känsla vänster sida i munnen, förfärligt illamående och en förlamande trötthet så klarnade bilden — och diagnosen.

 Efter ballongvidgning av flera kärl, insatta stentar och sex dagar på sjukhuset blev jag utskriven.

Under året som gått har jag mått både skapligt och dåligt.

Vissa dagar är måendet bättre och andra är det sämre.

Riktigt bra är det dessvärre aldrig nu eftersom jag i samband med hjärtinfarkten fick konstant förmaksflimmer. Tidigare hade jag ju det bara då och då och man kunde häva det.

Tyvärr verkar det inte vara möjligt nu.

Detta eviga flimrande är jobbigt. Det tar på mig.

Och det klart att hjärtat självt inte heller mår bra av det.

Sedan i höstas har jag mått si-så-där och de senaste veckorna har jag — till och från — känt av alla de symptom jag hade när infarkten slog till.

Flera dagar har jag varit på vippen att fara till lasarettet men jag skjuter upp det och hoppas att "mosigheten" ska gå över eller i alla fall mildras lite till nästa timme. Eller nästa dag.
Och jag lever ju än. Tror jag. (Okej då, allting är ju relativt.)

Jag är faktiskt så less på allt som har med sjukdomar, sjukhus, vårdcentraler, läkare, provtagningar och mediciner att göra att jag bara vill strunta i alltihop. Bara låta naturen ha sin gång.

Det har varit lite för mycket ett tag. Och inte bara hjärtbesvären.

Ja, nu gnäller jag av mig. Igen.

Men också ger en förklaring till att jag inte alltid är så aktiv i bloggosfären.

Ganska ofta känner jag inte ens lust att slå på datorn, och än mindre att blogga, svara på kommentarer eller kommentera hos andra.

Kort sagt, jag har inte så mycket gnista nu.

Jag önskar så att jag hade det och jag försöker verkligen att göra NÅGOT nyttigt och vettigt varje dag men ofta så orkar jag knappt det. Jag får tvinga mig till att göra det nödvändigaste.
Och datorn och andra tidsfördriv är inte prio ett. Vanliga vardagssysslor måste gå först.
Men det är förstås extra roligt när jag även klarar av att göra något trevligt.
De dagarna/stunderna glittrar och glimmar som diamanter.
Det finns sådana dagar, men inte är livet som förr.

Ingenting är som förr.

T.ex. blir jag fortare irriterad numera och tålamodet är kortare.

Kanske har det också med åldern att göra; man har inte all tid i världen längre.

Framtiden krymper med en väldig fart så det vill till att inte slösa med den.

Ja, och just därför så borde man egentligen bara göra roliga saker.

Hihi, jag funderar på om jag skulle ge bort dammsugaren ... och golvmoppen!?

— Jag mår inte så bra.

Hoppas ni mår bättre och får en mysig Alla Hjärtans Dag i morgon.

VITT OCH VACKERT

Fram till förra veckan hade vi en snöfattig vinter.

Men vecka 5 då öppnades portarna till det himmelska snölagret och vitfluffet vräkte ner.

Äntligen kan traktorägare, åkare och skidbacksförvaltare andas ut.

Nu är ruljansen i full gång

Bilderna tog jag 3 februari, alltså i måndags.

Då hade det snöat mer eller mindre i sex dagar, från måndag t.o.m. lördag.

Här uppe i norr är det aldrig fråga OM vi får snö. Det är en fråga om NÄR.

Den kommer alltid, förr eller senare. Nu blev det lite senare än normalt.

I mars brukar det också komma rejäla snöoväder. Så än har kung Bore tid på sig.

 Om ni klickar (x 2) på bilden så kan ni nog se glittret i snön.

Det ser ut som om någon strött ut briljanter.

Tycker att virrvarret av grenar (lite snötäckta) är så dekorativt.

Under torsdagen fick vi veta att artisten och låtskrivaren Ola Magnell (1946 - 2020) avlidit.

Jag tycker mycket om hans låt "Skomakarvals" och köpte den (LP:n "Straggel och Strul") strax efter att skivan släppts 1979.

Lyssna här på Skomakarvals, drygt 6 minuter lång. Fina minuter.

Den tänkvärda texten finns här.

Ola Magnell, vila i frid.

SNYGGT DATUM

Har ni tänkt på att dagens datum är väldigt snyggt?

Det bildar ett palindrom-tal, d.v.s. det går att läsa även baklänges.

Mest tänker man kanske på ord/namn eller meningar som är palindrom, inte tal.

Hur som helst, det är lite extra kul med dagens datum.

(Passar mitt barnsliga sinne.)

På länken nedan kan man läsa mer om palindrom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Palindrom

Och i morgon är det en ny dag och en ny vecka. 

Vi hoppas på en lugn och trevlig sådan och fyller på med lite extra ...

TOMMA KASSAR, FULLA MATFÖRRÅD

Veckans karamell ...

.... är att få sin mat levererad in i hallen utan att behöva kånka matkassarna uppför de tre trapporna.

Tjänsten kostar visserligen en slant varje gång men det är den värd.

Under fredagsförmiddagen kom matleveransen jag — via nätet — beställde igår.

Det var tre veckor sedan jag nät-mathandlade förra gången så det behövdes lite påfyllning.

Det tog en stund att plocka upp och krångla in allt i frys, kyl och skåp men nu är jag redo för helgen.

Jag kommer inte att svälta i alla fall ...

Innehållet i två plastkassar (frysta varor) och sex papperskassar (annat smått och gott) är upplockat  och har hittat sin plats.

Toppen!

Nu kan fredagsmyset börja.

"På spåret" och "Skavlan" står på tur.

Ha en skön fredagskväll!

HJÄRTLIGT GRATTIS

I början på december 2019 var det 30 år sedan min mamma dog.

Idag är det hennes födelsedag och den firas alltid med ett tänt ljus och många tankar och minnen.

Och en blogghälsning ut i rymden.

JAG BEHÖVER EN STÖDHUND

Klickbar bild.

Numera skulle jag också behöva en stödhund att krama om när jag ser och hör nyheterna.

Varje dag.

Men eftersom jag inte har någon vovve i närheten så får jag väl nöja mig med att krama teddybjörnen Fredriksson. Eller vad han nu heter.

God fredagskväll!

KLOKA ORD OCH VACKER MUSIK

En alltid aktuell dikt.

Klicka på länken nedan och läs på Wikipedia om amerikanen C Austin Miles som, förutom dikten ovan, skrev ungefär fyrahundra spirituals.

https://en.wikipedia.org/wiki/C._Austin_Miles

Den mest kända är "In the Garden" som sjungits och även spelats in av många berömda artister.

T.ex. har Elvis Presley gjort en fin inspelning av den.

https://www.youtube.com/watch?v=-NH_is7VuCI

(Elvis version)

https://www.youtube.com/watch?v=4lbkFW61uAM

(Tennessee Ernie Fords version)

https://www.youtube.com/watch?v=XncccUvDL_A

(Jim Reeves version)

Och så tar vi oss an onsdagen.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

Idag, den åttonde januari, fyller min bästa väninna G x antal år.

Vi har känt varandra sedan 1973, alltså i 47 år.

Under denna långa tid har mycket hänt i våra liv. Under våra dagliga telefonsamtal och/eller när vi setts har vi upplevt och delat både glädje och sorg. Dock mest glädje.

Oj, så mycket trevligt vi haft och så mycket vi har skrattat.

Och det fortsätter vi med.

Undrar förresten hur många gånger vi träffats under årens lopp och hur många timmar vi pladdrat i telefon? Vi borde ha fått en rejäl rabatt av Telia för att vi troget gynnat teleföretaget.

Eftersom väninnan är lite blyg så får det bli smileys som illustration i stället för ett foto.

Men okej då, en bild på hennes tjusiga rygg går säkert bra.

Denna dag skulle också Elvis Presley ha fyllt år, närmare bestämt 85.

Han föddes den 8 januari 1935 men dog redan den 16 augusti 1977, alltså bara 42 år gammal.

Jag minns än hur chockad jag blev när jag fick höra nyheten om hans bortgång.

Massor av människor sörjer honom än idag.

Han var — och är fortfarande — The King.

Väninnan G och Elvis, hjärtliga gratulationer till er båda!