SVINDYRT OCH URTRÅKIGT... GÄSP!

Igår avslutades OS 2012. Sjutton dagar av intensiv TV-, radio- och pressbevakning är över. Jag kan ärligt säga att under denna tid har TV-fåtöljen knappt använts. Det var likadant förra gången det var OS. Och förrförra. Jag är mycket måttligt intresserad av sport. Morgontidningens sportbilaga hamnar till 98% genast i pappersinsamlingen. Däremot kan sportradion få vara på medan jag gör andra saker.

Alltså... det är inte jag som ser till att sportjournalisterna får behålla jobben.

Det enda jag tittar på är OS-invigningar och -avslutningar. Det är alltid oerhört pampiga och påkostade tillställningar. Och där har jag en åsikt som säkert inte delas av många. Jag tycker att det skulle räcka med någon timmes fest vid avslutningen. Den behöver inte mala på i tre-fyra timmar.

Igår bjöd London på en lååångdragen och tråkig glitter-soppa... såpa. Mer eller mindre avdankade artister med skrapiga röster som kämpade med dålig akustik och sorl från tusentals åhörare. En massa dansande, springande, flygande, hoppande, skuttande, bil- och båtåkande människor som fått hedersuppdraget att underhålla i dyra, lysande fantasikostymer och mer eller mindre konstiga sammanhang. Bilar som "piffats upp" med bjäfs och glittrande lampor.

Vilka totalt bortkastade miljoner och miljarder! Många länder befinner sig i djup ekonomisk kris, både inom och utanför Europa, men här strösslas det med slantarna. Inga spridda skurar, nej riktiga brittiska ösregn. Till vilken nytta?

Begrunda detta lilla förslag - det kan användas även till invigningen, men då i viss omvänd ordning och med strikt "bokstavlig" inmarsch, ja, sånär som på Grekland då:

Tom Jones och/eller Elton John och kvinnliga artisten Adele sjunger några vackra låtar, solo och tillsammans, alla länders deltagare vandrar in, lite huller om buller, Sebastian Coe talar och tackar, Jacques Rogge talar och tackar (båda kortfattat), nästa OS-stad (2016 går sommarspelen i Rio de Janeiro) får en stunds presentation, OS-flaggan halas, OS-elden släcks, Tom/Elton och Adele sjunger en sista trudelutt.

SLUT!

Ekonomiskt, stiligt, lagom långt. Pengar över till andra och viktigare saker. Och - inte minst - fler länder skulle kunna komma ifråga som OS-arrangörer när det inte bara handlade om att överträffa föregående OS-stad om bl.a. öppnings- och avslutningsceremonierna. Är det inte spelen som sportevenemang som är det viktiga i sammanhanget? Arenor, säkerhet, logistik, boende, o.s.v. kostar enorma summor pengar, men allt det är ju nödvändigheter.

Varför allt detta spektakel före och efter? Jo, jag förstår att det säljs mängder av biljetter till invigning och avslutning, men de skulle säkert köpas ändå.

Tänk, det enda verkligt fina och starka minnet jag har av ett OS är det från Moskva 1980 när björnmaskoten Misja fällde en tår vid slutceremonin. Det var fint!

Nu har jag gnällt färdigt. För idag. Tack för att ni läste ända hit!