Dagens ämne har jag skrivit om flera gånger - mitt uschliga högeröra. Ett riktigt hatobjekt. Jag är så irriterad på detta hörselorgan.
Stillhet, tystnad - återhämtning. Så här vill jag ha det idag.
---
Igår hade jag flera ärenden att uträtta i stan. Det är inte ofta jag besöker bullriga city numera. Ljudmiljön är alldeles för hög och plågsam efter att jag drabbades av plötslig dövhet. Mitt skadade högeröra protesterar vilt och våldsamt mot ljud. Jag blir så trött, örats tinnitus ökar liksom bortdomningskänslan i högra sidan av skallen och jag mår verkligen dåligt i flera timmar efteråt.
Jag har hela tiden hoppats att ljudkänsligheten skulle avta, bli mindre besvärlig, men det verkar bli tvärtom. Jag får allt svårare att stå ut med ljud.
Jag är så fruktansvärt less på det eländiga örat och dess ljudkänslighet och hörselnedsättning. Det är minsann inte till stor nytta utan orsakar mest besvär. Mitt liv har blivit väldigt förändrat - mycket av det jag kunde göra förr och tog för givet är omöjligt nu.
Hörselskydd fungerar inte, det blir en hemsk och underlig rundgång i huvudet när jag försöker skydda örat. Det skräller och ekar och jag vill bara krypa in i total tystnad.
Jag var till tandläkaren förra veckan för "årlig kontrollbesiktning" och det var inte roligt. Okej, det är sällan man brister i gapskratt vid tandläkarbesök, men nu för tiden är det inte bara kostsamt att säga hej till tanddoktorn, för mig är det också en ljudlig plåga.
Eftersom jag inte hade några hål så slapp jag borren även denna gång. Men salivsugen låter alldeles tillräckligt. För att inte tala om den där grejen som man numera tar bort tandsten med. Tack och lov har jag alltid så lite tandsten att det knappt tjuter i tio sekunder av manicken i fråga. Men usch vilka sekunder! Jag hade velat ha hörselskydd på insidan av huvudet! Det var rena terrorn. Jag hade inte klarat tio sekunder till med det där vrålande tortyrredskapet. Då hade de varit tvungna att söva mig.
Sammanfattningsvis kan jag säga så här:
Jag hatar det som hänt med mitt högra öra! Jag hatar plötslig dövhet!
Det är skitjobbigt!
Men jag överlever.
Tror jag.
Stackars dig...........
SvaraRaderaMufflo: Tack! Efter "ljudliga utsvävningar" tar jag alltid tacksamt emot all medömkan. ;-)
SvaraRaderaVisst var det onödigt och det enda jag kan skänka dig är just med ömkan,
SvaraRaderaHar visst helt plötsligt börjat med särskrivning. Medömkan ska det vara.
SvaraRaderaJag förstår att det måste vara en massa situationer som är helt hopplösa för dig. Jag var till tandhygienisten igår och tänkte faktiskt då på vad förskräckligt den grejen som man tar bort tandsten med låter, som värsta signalhornet, nej ännu värre!
SvaraRaderaTepåsarna kom idag, Tackar! Jag har inte hunnit prova dem än, jag är en sådan som sitter och dricker te på nattkröken när alla andra sover, så lugnt och mysigt :),kanske inte så bra med tanke på sömnen men lite får man offra. Det blir ändå lite sovmorgon i morgon för det blir hemmavistelse med sjukt barn, så ikväll ska här drickas te!
Tack så mycket för det rara brevet också, jag blev så glad!
Gunnel: 'Onödigt' är att uttrycka det milt. Jag tackar för medömkan, den behövs emellanåt.
SvaraRaderaHelena: Den där tandstensgrejen är ingenting annat än ett tortyrredskap. ;-)
Mysig te-stund på nattkröken, det låter som det vore hos mig, den obotliga nattugglan.
Hoppas teet smakar bra och att du sedan sover riktigt gott!