KVINNA – PINGLA ELLER GULLIG TANT?

Det har säkert inte undgått någon att det idag är den internationella kvinnodagen.

Vi kvinnor återfinns i alla åldrar, färger, bredder, längder och viktklasser. En del av oss är spralliga och en del allvarliga, oftast är vi lite av båda. Men alla är vi Guds gåva till mänskligheten. Och då, framförallt – till det manliga släktet. Männen skulle stå sig slätt utan oss. (Precis som vi utan dem, men det är ju en annan sak...)

Jag blir ofta kallad "gulliga tanten" av en mig närstående man. Senast idag vid lunchtid.

– "För bara några år sedan kallade du mig alltid pudding och pingla och det var mycket roligare, just för att jag visste att det inte stämde med verkligheten", sa jag. "Det var humor som jag uppskattade. Varför säger du aldrig så numera?"

– "Ja, men ju äldre man blir, desto mindre bör man ljuga. Annars kanske man inte kommer till himlen", svarade den närstående. "Förresten, vad är det för fel med att vara en gullig tant?"

– "Inget alls, det är rart av dig att säga så. Men jag undrar bara vad du kommer att kalla mig härnäst, om något eller några år? Lilla gumman? Söta käringen? Ragata?"

– "Njae, men huskors, järnlady och Selma kan bli mer frekvent. Det beror alldeles på hur du sköter dig", blev det skrattande svaret.   

 

  

 För de som inte känner till Selma så var hon gift med toffelhjälten Lille Fridolf.

Ha nu en fortsatt bra och trevlig kvinnodag, fredagskväll och helgbörjan!