TOKIGHETER... OCH TÄVLING!

Till hösten har min bästa väninna G och jag känt varandra i 40 år och fortfarande har vi lika trevligt och roligt tillsammans. Vi kan skratta och flamsa så tårarna rinner, men vi kan också ha djupa och allvarliga samtal om livet och alla dess nyanser. Vi talas vid åtminstone en gång per dag, ofta två.

Javisst, G´s make är en snäll och tålmodig man.

Vi har alltid hittat på nya och intressanta saker att syssla med och den första tiden av vår bekantskap gick skivspelaren alltid när vi hälsade på hos varandra. Under en period läste vi dikter varje gång vi träffades eller också besökte vi biblioteket och kunde sitta där i timmar. Vi har målat, handarbetat, tecknat, skrivit små rimmade verser, klippt, klistrat och pysslat. Vi kallade vår tvåpakt för "Fumliga Fingrar".

Under ett par decennier sände vi dikter, rebusar, ordgåtor och annat till varandra flera gånger i veckan. Detta började vi med i slutet på 70-talet innan datorer och e-post blev var kvinnas egendom.

Vår intensiva korrespondens började med att jag sände ett helt vitt vykort till G. Längst ner på kortet hade jag skrivit "Snöstorm över Vita Huset". På baksidan skrev jag följande:

"Sänder dig en reproduktion av min senaste målning "Snöstorm över Vita Huset". Är den inte vacker? Jag tycker jag har lyckats så fantastiskt med både kolorit och penselföring. Hälsningar, A.S."

Här nedan ser ni konstverket.
Som vanligt, klickbara bilder.

Svaret från G kom snabbt...

... i form av denna målning, "Konstnärens samvete". Hon hade skrivit en smart och utförlig förklaring till sitt verk.

(Numera har vi lämnat tillbaka det vi skickade till varandra så G har sina "verk" hos sig och jag har mina hos mig, så hennes exakta text minns jag inte.)

Vad hon skrev föranledde mig i alla fall att sände detta prickiga kort. Baksidans text lyder:

"Hej! Tack så förfärligt mycket för ditt senaste alster! Penselföringen var i det närmaste perfekt. Jag beundrar din teknik enormt.

Men jag tycker att den där riktiga känslan saknas. Konstnärens själsliga djup är viktigt för helheten. Man måste ge av sitt inre – inte hålla tillbaka ens det dåliga, det destruktiva.

Detta påverkade mig till denna, min allra senaste och känsligaste målning. Du kanske märker hur vi nu börjar röra oss på ett helt annat plan. Konstnärens innersta börjar skönjas. Hälsningar, A.S." 

Mycket av detta trams-skrivande kommer från seriösa recensenters sätt att skriva. Hur märkligt ett konstverk än är så tas det oftast på allvar.

Här kommer ett konstverk till som jag sänt till G.

Vykort med verket "Gul cirkel" från 1988.

Texten:

"Hej! Vad tycks om mitt senaste alster? Har just avslutat kursen 'Klipp och klistra' och ville visa dig mitt bästa bidrag till Miro-avsnittet. Själv anser jag mig ha upptäckt och dessutom förfinat hans djupsinnighet och innersta intentioner. Eller hur? Konstnärliga hälsningar, A.S."

Ni ska tro att vi haft väldigt roligt åt galenskaperna.

Slutar med några av mina melodi-rebusar. Om ni kan klura ut vilka de är och sänder svaren och er adress till min e-postadress som finns i bloggens högerspalt, så drar jag tre vinnare som vardera får ett brev med ett par smakprov på mitt importerade amerikanska te, "Constant Comment" och "White Chocolate Obsession". Här skrev jag om det.

OBS! Skriv inte svaren på bloggen!

(Bilden med två ränder och ett plus kan ni strunta i. Den kan vara omöjlig att lösa. Och jag vill påpeka att det är inte några nya låtar det är fråga om.)

Lycka till!