Förra inlägget, i söndags, om skräpkommentarer var ju inget roligt ämne.
Alltså dags att lämna det trista och övergå till något mycket trevligare - konst.
Som mina bloggläsare vet så är jag väldigt svag för konst som lurar ögat, trompe l´oeil.
Googlar man på detta franska uttryck så får man nästan fyra miljoner träffar.
För flera år sedan råkade jag på namnet Randy Dunham, amerikan, född 1961 i Troy, NY, och helt döv sedan födseln.
Dunhams konst tilltalar mig - den lurar ögat, är härligt färgsprakande och lagom surrealistisk. Och jag gillar speciellt de "mekaniska" detaljerna.
Det är lite Salvador Dali - men roligare, mer lekfullt.
Som i all surrealistisk konst så struntar Dunham i logiken, han spränger gränser, vrider till verkligheten. Han låter vanliga saker - kuber, trianglar, rör, bollar, ofta transparenta - hamna i alldeles omöjliga sammanhang. Han blandar natur och mekanik, konst och vetenskap.
Jag betraktar hans tavlor med stigande nyfikenhet och fascination.
Jag skulle gärna ha en eller flera av Dunhams tavlor på en vägg här hemma.
Vilka kluriga och uppiggande färgklickar!
Trevlig onsdag!
Sådana bilder är fascinerande eftersom man hela tiden hittar nya saker att upptäcka och se.
SvaraRaderaSalvador Dali är väl en annan konstnär som också gjorde litet "halsbrytande" målningar.
Vilken vägg?
SvaraRaderaVilka fina tavlor! Så härliga färger!
SvaraRaderaAnne-Marie: Bästa konsten är den som inte genast "avslöjar" sig utan bjuder på en eller annan överraskning även när det gått en tid.
SvaraRaderaVissa tavlor av Salvador Dali kan jag tycka är smått obehagliga. Han var en skicklig konstnär men lite för makaber för min smak. ;)
Gunnel: Haha, du är rolig du! Men ni har ju väggplats över... kan jag få hyra in mig?
Helena: Ja, visst är de läckra? Hans sprakande färger gör en glad.
SvaraRadera