POESI UNDER PARAPLYET

Nu har det ösregnat i tre dagar. Ett riktigt paraply-väder. Då kan det kanske passa bra att krydda tillvaron med lite schablonmässig poesi från förr.

I min gamla poesibok trängs goda tankar med tramset. Jag står för det senare. Idag känns mina egna små dikter ganska pinsamma. När de skrevs var jag en mycket allvarlig flicka i tidigaste tonåren. Så de är preskriberade brott.

Förresten kan jag meddela att jag är mycket mindre allvarlig nu för tiden. Med tilltagande ålder ska man skratta så mycket som möjligt. Det mår man bra av. Skratt sägs vara invändig jogging.

 Väl använd? Eller dåligt bunden? Men rosorna är fortfarande vackra. Inget visset där inte.

-----

Jag börjar med tre av mina egna diktförsök - så har vi gjort undan dem.

-----

Börja din dag med några vänliga ord,

 direkt från hjärtat komna.

Sprid dem omkring dig som regn på vår jord

sedan du om kvällen lycklig kan somna.

-----

Stilla, stilla vill jag vara,

söka i mig själv få ro,

intet frukta - leva bara

och på något högre tro.

-----

Tack för den dag som  varit,

 tack för den stund som är,

tack för de år som farit,

tack för vad framtiden bär.

-----

Det var mina hemsnickrade tonårsdikter.

Nu över till lite poesi som min mamma i unga år nedtecknat och sparat, men inte är författaren till. 

-----

Håll mig hårt i handen,

du, min kära vän.

Annars går jag åter

vilse snart igen.

Låt mig bara hoppas,

stilla i min själ,

att ännu kan allting

åter bliva väl.

Blott för dig jag lever,

du är allt jag har.

Utav det som varit

ingenting finns kvar.

Du och jag skall vandra

på en okänd stig,

himlen stjärnfylld lyser

över dig och mig.

-----

Bilderna som vi om våren drömma;

ofta svika de oss inom kort,

flyr som granna vattenbubblor bort.

Och då känns det gott att kunna glömma.

Dagar gry och nya vårar knoppas.

Sköna bilder drömma vi på nytt,

ännu skönare än de som flytt.

Och då känns det gott att kunna hoppas.

Men på djupet av vårt hjärta finnas,

oförbleknade av tiden år,

bilder, eviga som himlens vår.

Dem känns det gott att evigt kunna minnas.

-----

Tröttna icke under loppet,

under livets kamp och strid.

Känns det tungt så lev i hoppet

om en bättre tid.

Tänk i varje nöd och fara och besvär

värre kunde det dock varit - än det är...

-----

Förnöjsamhet i alla skiften,

se där, vårt livs fullkomlighet.

Sök den från vaggan intill griften

den blott, är lyckans hemlighet.

-----

Lycklig endast den må skattas

som den gyllne regeln minns,

att värdera det som finns

och ej det som fattas.

-----

Tro icke för illa, tro hellre för gott,

ty världen är bättre än ryktet den fått.

Döm ej efter ytan, men djupare gå,

blott den kan förlåta, som lärt sig förstå.

-----

Begär ej av livet,

vad aldrig det ger,

en dag som beständigt

blott lyser och ler.

-----

Nu får vi hoppas att solen lyser åtminstone någon liten stund under de sista skälvande semester- och/eller sommarlovsdagarna - på måndag börjar allvaret för många.

Vart tog sommaren vägen? Nyss var vi ju mitt uppe i den.

Besynnerligt!