ETIKETT OCH GOD TON

Del 1 från 1932 t v och del 2 från 1933 t h

Åhléns & Åkerlunds förlag

---
Del 1 - Det var väldigt viktigt med titlarna år 1932
---
Del 2 - Vänstra sidan talar om hur butiksbiträden bör uppföra sig och den högra hur herrar ska ge damer chansen att gå närmast ledstången, allt år 1933
-----
I dagens "femtiotalsjakten" så kan man se gamla böcker och jag blev lite inspirerad, så här kommer två spännande böcker om hur man skulle uppföra sig i början på 1930-talet.
-
Nu tycker vi att det mesta som står i dem är ganska larviga uppmaningar, men små rester lever fortfarande kvar i vårt samhälle. I "mildare" former. Att vara artig och belevad är aldrig fel, men att kalla fruarna till assessorn och amiralen för assessornskan respektive amiralinnan måste väl redan då ha varit på gränsen till löjeväckande.
-
Något flyt i samtalen kan det inte ha varit. Att titulera varandra tog nog upp en stor del av umgängestiden och pratet måste ha varit väldigt tungt och krystat. Vid besök på gamla kyrkogårdar kan man än i dag se exempel på titlarnas betydelse. Nästan varje gravsten bär både den dödes namn och titel. I alla fall männens. Tack och lov är titelsjukan så gott som helt borta.
-
I morgon börjar vecka 12. Hoppas den blir till belåtenhet.

EN GOD OCH SOLIG MORGON

Önskar alla en riktigt God morgon! Efter frukosten står tandborsten och tandkrämen färdiga att användas. Och bara för att det är söndag satte jag ett par blommor i muggen.
-
Det är underbart vackert ute denna söndagsmorgon. Snöns kristaller glittrar i solen och det är så intensivt vitt att det nästan gör ont i ögonen när man tittar ut. Man skulle behöva solglasögon även inomhus.
-
Under gårdagen velade och vimsade jag fram och tillbaka om hur min blogg ska se ut. Fortfarande vet jag inte riktigt om det blir det utseende som ni ser just nu, men jag tror det. Men man är ju kvinna och då har man rätt att ändra sig - med kort varsel.
-
Jag är riktigt mallig som fick länkarna att fungera i går. Det var en glad överraskning. Jag har inte helt fått in i hjärnkontoret hur man kopierar www-adressen och sedan klistrar in den. Jag fuskade lite och skrev in den tecken för tecken. Jobbigt - och onödigt, förstås.
-
Ja, jag vet att det är fel sätt, men vad gör man när man inte har full koll på datatricken. Dessutom bröts uppkopplingen gång på gång. Vet inte vad jag gör för fel. Om det nu ÄR ett "handhavandefel". Det kanske bara är datorn som inte tycker som jag. När man handskas med datorer lär det inte vara helt ovanligt. De flesta man talar med säger likadant. "Datorer lever ett eget liv." Man kan tro att alla datorer har gått samman och bildat en hemlig pakt: "Strula så mycket det bara går!" lyder budkavlen.
-
Nog svamlat för nu. Och tänk på att i morgon är i dag i går.

DATORER!!!!!!

Vid datorn känner jag mig som en osäker nybörjare. Varje dag! Med häpna och avundsjuka blickar ser jag det datorkunniga folket fixa allt. Lätt som en plätt.
-
När jag läser favoritbloggarna har jag lagt märke till hur det är inlagt länkar till andra bloggar och sajter. Ibland är det bara ett ord i annan färg och klickar man på det så slussas man genast vidare. Fiffigt! Jag önskar att jag också kunde göra så om jag ville tipsa om något.
-
Nu har jag fått en lektion via epost från ett dataproffs och i går testade jag, men det lyckades inte. Ingen skugga må falla på dataproffset. Det är eleven som är otroligt trög i huvudet!
-
Nu ska jag testa igen och går det inte då, då måste jag få handgriplig hjälp. Jag är datauschlig!
-
Kolla den trevliga och informativa "femtiotalsjakten" om du är intresserad av 1950-talets saker och ting. En riktig guldgruva. Är du inte "såld" på detta årtionde redan så kan du bli. Vidare är "Lotten" en mycket trevlig, rolig och välskriven blogg fylld med kul inlägg och kommentarer.
-
Ganska nyligen skrev jag om gamla klippdockor/pappersdockor och då fick jag en länk till ett annat inlägg där bloggaren skrivit intressant om detta redan 2007. Det hittar du här.
-
Bästa väninnan skriver om allt med både humor och allvar. Hennes blogg finns här.
-
Med stor spänning ska jag nu testa om länkarna fungerar. Ett varmt och hjärtligt tack till min länklärare! Du skall belönas!
-
Trevlig lördag! Och länka vidare!

... och mig!

DESIGN ANTA SNAQUE

I tisdags visade jag ett par bilder på "pennkonst" som någon duktig - men för mig okänd - konstnär tillverkat. I dag tänkte jag visa några av mina egna alster. Jag har alltid tyckt om att pyssla med allt möjligt. De senaste åren har det mest blivit att måla på både tyg och andra material. Massor av människor runt om i landet syr/broderar, stickar, virkar, målar, skulpterar, täljer, svarvar, svetsar o s v och jag är bara en i mängden.

Var så god och titta på lite av mitt pysselresultat!

(Klickbara bilder.)

Tröja, närbild

---

"Snurrplatta" med blommor

---

Små pallar med målade dukar
---Små tabletter med blommor
---

Tröja med löjtnantshjärtan (favoritblommorna!)

---T-shirt med trompe l´oeil-stuk (lura ögat)

---

T-shirt med bambumönster

---Örngott (endast för singelflickor?!)

---

Tack för i dag! Slut för i dag!

TID ÖVER?

Någon dag när det absolut inte finns något annat att göra (???!!!) så kan man ägna sig åt "pennkonst".
Man förser sig med en penna, en liten, mycket vass kniv och - framför allt - ett oändligt tålamod. Sedan är det bara att börja karva. Akta fingrarna! Resultatet KAN bli så här:

Vill man inte befatta sig med en kniv, så tar man i stället fram massor av pennor, en pennvässare och en stor limtub (tålamodet är fortfarande ett måste!) och då KAN resultatet bli så här:
Lycka till med pysslet!

51 ÅR GAMMAL

Fler fynd från gömmorna. Vad sägs om ett 51 år gammalt exemplar av den amerikanska filmtidningen Photoplay? (Som redan då var 40 år gammal.) I decembernumret från 1959 kunde man läsa om det stora samtalsämnet just då - romansen och giftermålet mellan Elizabeth Taylor och Eddie Fisher. På den tiden en riktig Hollywoodskandal.

Hollywoodstjärnan Elizabeth Taylor blev änka efter filmmogulen Mike Todd. Sångaren Eddie Fisher och hans söta, skådespelande fru Debbie Reynolds skyndade till - som bästa vänner - för att trösta änkan och det slutade med att Eddie lämnade Debbie och gifte sig med Elizabeth. Något som blev förstasidesstoff världen över. Äktenskapet varade inte särskilt länge.

-----

Reklam från 1959. Nagellack i fler färger än rött/rosa är ingen nyhet.

-----

På den tiden var det - åtminstone i USA - väldigt populärt med pyjamaspartyn bland tonårsflickorna. Gästerna var klädda i sina snyggaste pyjamasar, de fixade hår och make up på varandra, pladdrade intensivt, åt något gott och stannade sedan över natten.

-

Vid sångerskan Connie Francis party fick gästerna dessa pyjamasar i present. (Några minns säkert låten "Stupid Cupid" med Connie, den gavs ut på en illgrön(!) vinylsingel.)

-----

Listerine - fyra gånger bättre än tandkräm mot dålig andedräkt.

-----

I Photoplays aprilnummer från 1960: Svenska Signe Hasso (1915-2002), internationellt känd skådespelerska, författare, kompositör - från 1940-talet mest verksam i Hollywood - gjorde reklam för krämdeodoranten "ODO-RO-NO".
-----

Det var tider, det!

SEX - OCH MUSIK

Skämt eller allvar?

---

Man slutar aldrig att förvånas. Varje dag bjuder på nya överraskningar. Endera positiva eller negativa. Vet inte vad man ska kalla årets mest udda bokerbjudande. I Akademibokhandelns reakatalog som kom i brevlådan för någon månad sedan, kunde man hitta ovanstående bok på sidan 24. Titeln uppmanar: "Tillverka dina egna sexleksaker". Vidare läser man "50 snabba och enkla projekt" och "En praktisk guide till ett bättre kärleksliv".

-

Är det humor eller är det allvar? Jag förstår ingenting. Jag borde ha sökt reda på boken och bläddrat i den när jag besökte affären i fråga så att jag fått svaret. Är det någon av läsarna som tittat igenom denna "handbok" så hör av er. Jag kan bara inte tro att den är något annat än en humorbok. Men jag måste erkänna att den sätter lite sprätt på fantasin. Klippa och klistra före kärleksstunderna. Jo, jo... Matt Pagett, om du finns så måste du vara en stor skämtare.

---

Så några ord om lördagskvällens stora händelse.

Det har redan skrivits så mycket om Melodifestivalen att det inte behövs mer. Men ändå vill jag, med några få ord, säga vad jag tycker: Anna Bergendahls vackra och spröda stämma är bortkastad på den tama låten "This is my life". Det ska bli spännande att se hur långt Sveriges tävlingsbidrag tar sig i Europakonkurrensen. Hur som helst, jag är glad att Anna vann. Hon har charm och en mycket fin röst.

Fortsättning följer.

GAMLA BOKMÄRKEN

Under mina mycket (medvetet) tafatta och småskaliga vårstädningsförsök hittar jag en del gammalt i gömmorna, t ex klippdockor, sagoböcker och så mina gamla bokmärken från 1950-talet som fortfarande ligger prydligt förpackade i en guldig chokladask från samma tid. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk.

Den grönklädda ängeln är nog samlingens äldsta märke.
Lite blandat.

Dessa bokmärken i styvt papper prydda med änglar och glitter var några av favoriterna.

Babyjoller.

Rara töser.

Rara gossar.
------

Samlar flickor på bokmärken nu? Knappast.

BIL(L)IGA HISTORIER

En vacker Cadillac Eldorado

----------

Läraren i skolan frågar om någon i klassen vet vad USA:s mest berömde general heter.

Kalle viftar ivrigt med handen och svarar:

-- General Motors!

---------------------

-- Pappa, måste man tänka när man kör bil?
-- Javisst, min son, det måste man.

-- Är det därför du kör så långsamt?

---------------------

-- Vi är fem i familjen och alla har körkort.

-- Vem har bilen mest då?

-- Bilverksta´n.

----------------------

Trevlig fredagskväll!

SAGA ANNO 1952

Ville Volvo - Modern saga

-
Baksidan
Cirkelförlagets Tryckeri, Göteborg 1952-

Sveriges världskända bilmärken, Volvo och Saab, har under flera år skumpat omkring på minst sagt gropiga och otrygga vägar. Annat var det förr. Då stod dessa två bilföretag stolt och stadigt i den svenska myllan, de var kända för hög kvalitet och mycket populära. Alla ville vi äga en Volvo eller en Saab. Det var medelsvenssons stora dröm att ha en sådan parkerad på gårdsplanen. Och vi känner ju till uttrycket "Villa, vovve, Volvo".

-

År 1952 gav Volvo ut sagoboken "Ville Volvo Vinner Världen - och Prinsessan" - En "Modern saga" som den kallas. Det var naturligtvis ett väl genomtänkt reklamtrick. Ett smart sätt att även "indoktrinera" 1950-talets svenska ungar som på den tiden knappast hade hört talas om reklam och marknadsföring.

-

Nu kunde barnen läsa sagan om den oövervinnerlige Ville Volvo och förhoppningsvis påverka pappa när det var dags för bilköp. (Oh, ja, det var alltid männen som bestämde vilken bil familjen skulle ha. Det kvinnliga bestämmandet inskränkte sig - i bästa fall - till fordonets färg.)

---------------------------------------

Så här lyder Ville Volvos första äventyr:

I den stora staden Göteborg ligger en fabrik, som är ett riktigt slott. Den heter Volvo, och där föddes en dag en prins, som fick namnet Ville. Han hade många bröder, som var klädda i svart och grönt, men själv var han alltid klädd i rött. Han kallades ibland "Prins Volvo", men eftersom alla tyckte så mycket om honom, fick han snart smeknamnet "PV". Han hade också väldigt många släktingar - inte mindre än 443 stycken - och därför kallade man honom själv "PV 444".

-----

Det var en liten käck krabat, och han gav sig genast ut i världen för att söka äventyr. Hans bäste vän var en gök, som brukade sitta på hans axel. Ibland tog den en flygtur, men vände tillbaka igen, för Villes axel var den bästa plats han visste.

-----

En dag mötte prinsen tre sorgsna herrar, som stod vid vägkanten.

-- Dyre prins, sa den förste, jag dör av törst. Ge mej vatten. Dyre prins, sa den andre, jag dör av hunger. Ge mej mat. Dyre prins, sa den tredje, jag är sjuk. För mej till staden, där jag kan få vård.

-- Mina kära vänner, svarade Ville, visst vill jag hjälpa er. Se här, här är vatten och mat. Och dej, min kära vän, sa han till den tredje, dej ska jag ta med mej till en doktor, så ska du snart bli bra.

De tre gamla farbröderna blev så glada, så de grät av glädje.

-----

-- Du ska också få något av oss, sa de, något som du kan ha glädje av.

-- Ja, sa den förste, av mej ska du få gåvan att kunna ta dej fram överallt, hur besvärlig vägen än är.

-- Och av mej, sa den andre, ska du få gåvan att aldrig bli sjuk och att vara starkare än den starkaste jätte.

-- Och av mej, sa den tredje, som var en mycket gammal man, ska du få gåvan att bli omtyckt i hela världen.

-- Tack ska ni ha, svarade Ville glatt och vänligt, det var verkligt fina presenter, och jag är hemskt glad för dem.

-----

Sedan tog han med sig den gamle till staden och lämnade honom på ett sjukhus. Själv begav han sig till torget, medan göken flög omkring honom och sjöng:

-----

Det stora äventyret väntar oss, min Ville.

Låt se, att du är alla tiders käcka kille.

----------------------------------------------------

Sedan fortsätter sagan om Villes äventyr och givetvis klarar han den ena utmaningen efter den andra. Fattas bara annat.

-----

Vad vi nu snabbt behöver i Sverige är reklamfolk som vet hur "rejäl marknadsföring" går till. Man önskar att kända och aktade svenska företag fick stanna i vårt land, alltför många har redan sålts till utlandet och får otrygga öden. Och vi ska inte tala om alla jobb som försvinner. Hugaligen!

FILMSTJÄRNOR I PAPPER

När jag var barn tyckte jag bl a om att leka med klippdockor. Min bästis och jag kunde leka i timmar med våra "pappers-alter-egon". Vår låtsasvärld var fylld av drömmar och fantasi. Kanske kan man säga att pappersdockorna var den tidens Barbiedockor. De var mycket söta och hade massor av vackra kläder. Under en period (1950-talet) fanns några av de största kvinnliga filmstjärnorna i Hollywood att köpa som klippdockor. Naturligtvis tjatade jag till mig några av dessa eftertraktade objekt (som tydligen kom från Danmark).

-

Dessa klippdockor fick man i ett häfte med hårda pärmar där själva filmstjärnedockan var tryckt och som man klippte ut. Stjärnan i fråga var alltid i två exemplar, stående i en pose på framsidan och i en annan på baksidan. Inuti häftet var det några ark i tunnare papper med kläder och accessoarer. Garderoben innehöll allt från morgonrockar, nattlinnen och tenniskjolar till skiddressar, pälsar och aftonklänningar. Tillbehören bestod av skor, hattar, väskor, parfymflaskor, m m.

-

Här nedan presenterar jag mina tre stjärnor, Grace Kelly, Elizabeth Taylor och, den kanske lite mindre kända, June Allyson. Som alltid - när man har en överfull garderob - var det svårt att välja vilka kreationer som skulle visas upp. Men här kommer i alla fall ett litet urval.

Klippdockan Grace Kelly till priset av 2,75 kr.

Grace Kelly (1929-1982)
--------------------------------------------

Elizabeth Taylor (1932-)

-----------------------------------------------

June Allyson (1917-2006)

----------------------------------------------

Jag är glad att jag sparat dessa pappersleksaker och att de fortfarande är i så gott skick. De börjar ju vara riktiga rariteter.

KVINNORNAS DAG

Min mamma (foto: pappa)

-

Ovanstående foto tog min far av min mor 1930. De var nyförlovade och planerade att gifta sig. Mamma var sjuksköterskeelev på lasarettet där de träffades och blev kära. Redan i mycket unga år hade mamma haft klart för sig att hon ville arbeta inom sjukvården och under tiden som elev kände hon att yrkesvalet var absolut rätt.

-

Efter två år, alltså 1932, bestämde sig det unga paret för att gifta sig. Men det beslutet betydde att mamma fick avbryta sköterskeutbildningen, då fick inte sjuksköterskor vara gifta. På den tiden var yrket ett kall och "systrarna" skulle bara bry sig om sina patienter. Så mammas glädje och lycka blandades med stor besvikelse.

-

Jag minns att jag någon gång frågade mamma varför hon och pappa inte väntade med giftermålet tills hon hade sin utbildning och sin examen. Jag har för mig att hon sa något om att det inte hade spelat så stor roll eftersom hon ändå inte fått jobba som sköterska. Och att både hon och pappa längtade efter att få gifta sig och bilda familj.

-

Efter ytterligare två år föddes deras första barn, min storebror och fem år senare kom min andra storebror. Jag själv blev barn nummer tre - det "bortskämda sladdbarnet".

-

Mamma blev hemmafru, tog hand om man, barn och hem, men jag har en känsla av att hon hela tiden önskade att hon kunnat fortsätta inom sjukvården. Men, så småningom, när vi ungar växt upp (något så när) fick hon arbete på en läkarmottagning som undersköterska. Och trots att jag inte var så gammal märkte jag att hon verkligen trivdes med tillvaron. Hon jobbade halvtid och tack vare det så fungerade såväl familje- som yrkesliv väl. Men pappa (en man av den "gamla sorten") hade nog gärna sett att hon fortsatt som hemmafru.

-

Så här på Internationella Kvinnodagen så kan man ju känna en väldig tacksamhet över att kvinnans ställning har förändrats i många av världens länder. Numera kan vi "kvinns" utbilda oss till precis vad vi vill, vi kan ha man och barn och samtidigt kan vi göra karriär. Och vi kan ägna oss åt de hobbies och intressen vi har tid, lust och råd med. Vi är ekonomiskt oberoende och det har gett oss en styrka och en frihet som inte tidigare generationers kvinnor hade. Och inte ens kunde drömma om. Men även då fanns det starka "fruntimmer" som valde att utbilda sig, ofta till priset av äktenskap och familj.

-

I dag får vi tänka på de kvinnor som genom tiderna gjorde allt för att trampa upp stigarna som vi nu går på. De försakade, kämpade, vågade strida och slåss för sin rätt och hade mod och styrka att stå emot ett kompakt patriarkat. Och delvis "bakåtsträvande" (avundsjuka?) medsystrar.

-

Tyvärr lever fortfarande massor av kvinnor i förtryck och elände så än behövs denna dag - och alla andra dagar.

SNART SOMMARTID

Solbad och badstränder är inget för mig. Och har aldrig varit. Sitter jag i solen mer än tre minuter så känns det som om min stackars hjärna börjar koka. Dessutom gör det gula klotet min hud illröd och så småningom flagnande. (Till detta behövs dock något mer än tre minuter.)

 Min livsvandring har varit blekansiktets.

Hur som helst, nu börjar jag längta efter lagom varma dagar med sol från en molnfri himmel, då jag kan sitta i skuggan och njuta av humlesurr och fåglars bekymmersfria kvitter. Eller - ännu hellre - ta långa, sköna promenader, gärna vid vatten av något slag.

Denna vinter har inte precis inbjudit till vistelser utomhus. Det har räckt med korta turer till matvaruaffären. Möjligen med en liten avstickare till postlådan. Sedan har man skyndat sig hem innan näsan börjat vitna. (I och för sig märks en vit nos inte så mycket i ett vinterglåmigt blekansikte.)

I dag visade söderväggens termometer nästan fem plusgrader. Tra-la-la! Solen bara vällde ner på den vita, glittrande snön och skuggorna blev så där blåaktiga som de bara är den här tiden. Men som vanligt hade vindarna lite för bråttom. Blåsten är egentligen den enda nackdelen med att bo kustnära. Den är nästan alltid där och "överraskar" när man smyger fram från läsidan. Gatukorsningarna i stan är värst, de är som vindtunnlar. Råkar man gå barhuvad så tror man det fladdrande håret ska ryckas upp med rötterna av nordanvinden.

Men jag misströstar inte, den 28 mars blir det genast varmare. Åtminstone om man ska tro almanackan. Där står det "Sommartid börjar". F-n tro´t ...

RÖKSTOPP?

På en loppisrunda i fjol våras fick jag syn på metallskylten nedan. Jag köpte den genast för jag visste precis vad jag skulle använda den till. Framåt hösten skulle en rökande släkting fylla jämna år. Det intensiva rökpuffandet hade pågått från tidiga tonår. Att "tala förstånd" med en inbiten rökare går inte - hon/han måste själv komma till insikt om hur fullständigt korkat det är att slänga pengar på en hälsovådlig vana.

-

Eftersom släktingen är begåvad med humor så tänkte jag att det kanske kunde vara bra att belysa problemet på ett humoristiskt sätt. Sagt och gjort, jag förpackade skylten och sände den tillsammans med följande brev:
-------------------

Bästa Maj O´Naes,

-

Det har kommit till vår kännedom att Du snart fyller 70 år och eftersom våra kunder/användare tyvärr inte alltid uppnår denna ålder så vill vi - för säkerhets skull - gratulera redan nu. Som tack för att du troget köpt våra produkter så sänder vi en liten plakett att hänga på väggen i Din egen rökruta därhemma. Vi hoppas att den ska pryda sin plats och påminna Dig om vårt givande samarbete.

-

Vi ser Dig som en av våra allra bästa kunder och är så tacksamma för de drygt 55 år som Du stöttat oss och lagt Dina surt förvärvade slantar på oss i stället för att kasta bort dem på onödiga saker. Tack vare Dina generösa bidrag till oss och våra leverantörer har vi, gemensamt, fått möjligheten att utveckla och förfina våra produkter så att de ska bli än mer eftertraktade.

-

Det är vår varma förhoppning att Du ska få fira många fler jämna födelsedagar och att vi även fortsättningvis ska få se Dig som vår produktanvändare. Vi är så glada för att vi har kunder som totalt bortser från alla tjatiga och dumma varningar om riskerna med att nyttja våra varor. Vi värdesätter modiga människor som inte låter sig skrämmas och som lever sitt liv med stor stupidit... integritet.

-

Kosta vad det kosta vill, som vi brukar säga.
-

Med vänliga och tacksamma hälsningar!

-

Maj 2009

Tobakhandlarnas Riksförbund

-

Cigga Cigarrén

Ordförande

(Hemlig medlem i VISIR)

-----------------------------------------------

------------

Tilläggas kan att släktingen ringde upp sedan brev och skylt anlänt och meddelade att det var slutrökt sedan ett par månader tillbaka. Senare har jag fått rapporter om att det varit några återfall. Hur det är med bolmandet nu vet jag faktiskt inte.

TROVÄRDIGHET

Trovärdighet. Ett ord som vi alla kan fundera över. Men vissa personer borde fundera mer än andra. Med förfäran och förvåning har vi den senaste tiden hört talas om en f d polismästare i Stockholmsområdet som misstänks för koppleri, utnyttjande av unga flickor, m m. Nästan varje dag nystas alltfler vidrigheter upp om hans privatliv.
-
Denne man har utåt varit känd och respekterad för sitt idoga arbete mot sexbrott av alla de slag. Han har haft människors förtroende och ingen har väl anat vad han sysslat med i det fördolda. Hans trovärdighet är borta - för alltid.
-
Ovan nämnda hemskheter står ju i en klass för sig och tack och lov så är det få saker som ens tangerar dessa övergrepp. Men överallt, runt omkring oss, finns företeelser som gör att man kan fundera över trovärdighet. I Norrbotten har vi t ex ett landstingsråd som sköter hälsofrågor. Det är ett viktigt arbete, en uppgift som borde tas på största allvar.
-
Men hur trovärdigt är det när detta landstingsråd, som även är utbildad sjuksköterska, talar om för folket hur det ska leva livet så sunt som möjligt? Man kan nämligen med fog misstänka att hon inte alls lever som hon lär eftersom hon är mycket överviktig. Jag måste säga att det är inte helt lätt att tro på hennes råd.
-
Jag bär också på extrakilon, men det finns en betydande skillnad mellan landstingsrådet och mig: Jag är inte hälsoråd, min uppgift är inte ge andra människor vettiga tips om mat och motion. Och jag är inte ens tillnärmelsevis så rund som hon är. Jag skulle inte vilja ha ett jobb där min trovärdighet kunde ifrågasättas.
-
Varje gång jag ser kvinnan i TV och/eller tidningar så undrar jag - och många med mig - om hon någonsin ifrågasätter sin yrkesroll. Hon borde rannsaka sig själv: "Är jag trovärdig, när jag som hälsoråd och sjuksköterska, men med en betydande övervikt, talar om för norrbottningarna hur de ska sköta sin hälsa på bästa sätt?"
-
Dessa två exempel på bristande trovärdighet kan inte jämföras på långa vägar. Den f d polischefen är misstänkt för fruktansvärda brott, medan det norrbottniska landstingsrådet bara kan tyckas ha fel arbete. Och det är det många som har. Det är minsann inte alltid och överallt som trovärdigheten firar triumfer.

FUNDERINGAR

Här sitter jag i djup koncentration

innan jag börjar min morgonmotion.

Jag begrundar min tråkiga nutrition
och tanken svingar i hallucination.

Tyvärr säger mig min intuition

att detta - det är min situation.

Nöff!