Del 1 från 1932 t v och del 2 från 1933 t hÅhléns & Åkerlunds förlag
---
Del 1 - Det var väldigt viktigt med titlarna år 1932
---
Del 2 - Vänstra sidan talar om hur butiksbiträden bör uppföra sig och den högra hur herrar ska ge damer chansen att gå närmast ledstången, allt år 1933
-----
I dagens "femtiotalsjakten" så kan man se gamla böcker och jag blev lite inspirerad, så här kommer två spännande böcker om hur man skulle uppföra sig i början på 1930-talet.
-
Nu tycker vi att det mesta som står i dem är ganska larviga uppmaningar, men små rester lever fortfarande kvar i vårt samhälle. I "mildare" former. Att vara artig och belevad är aldrig fel, men att kalla fruarna till assessorn och amiralen för assessornskan respektive amiralinnan måste väl redan då ha varit på gränsen till löjeväckande.
-
Något flyt i samtalen kan det inte ha varit. Att titulera varandra tog nog upp en stor del av umgängestiden och pratet måste ha varit väldigt tungt och krystat. Vid besök på gamla kyrkogårdar kan man än i dag se exempel på titlarnas betydelse. Nästan varje gravsten bär både den dödes namn och titel. I alla fall männens. Tack och lov är titelsjukan så gott som helt borta.
-
I morgon börjar vecka 12. Hoppas den blir till belåtenhet.
Del 1 - Det var väldigt viktigt med titlarna år 1932---
Del 2 - Vänstra sidan talar om hur butiksbiträden bör uppföra sig och den högra hur herrar ska ge damer chansen att gå närmast ledstången, allt år 1933-----
I dagens "femtiotalsjakten" så kan man se gamla böcker och jag blev lite inspirerad, så här kommer två spännande böcker om hur man skulle uppföra sig i början på 1930-talet.
-
Nu tycker vi att det mesta som står i dem är ganska larviga uppmaningar, men små rester lever fortfarande kvar i vårt samhälle. I "mildare" former. Att vara artig och belevad är aldrig fel, men att kalla fruarna till assessorn och amiralen för assessornskan respektive amiralinnan måste väl redan då ha varit på gränsen till löjeväckande.
-
Något flyt i samtalen kan det inte ha varit. Att titulera varandra tog nog upp en stor del av umgängestiden och pratet måste ha varit väldigt tungt och krystat. Vid besök på gamla kyrkogårdar kan man än i dag se exempel på titlarnas betydelse. Nästan varje gravsten bär både den dödes namn och titel. I alla fall männens. Tack och lov är titelsjukan så gott som helt borta.
-
I morgon börjar vecka 12. Hoppas den blir till belåtenhet.
Hej Hej jag har sett mig omkring på din blogg och tyckte det var trevligt!
SvaraRaderaTack så väldigt mycket! Välkommen åter!
SvaraRaderaTänk vad skönt att vi numera slipper alla dessa titlar. Det måste väl nästan vara pinsamt för en kvinna att gifta sig till en titel. Eftersom jag kommer från landet så är jag inte så bekant med överstinnan och porstinnan. Men min farmor kallades Herman-Eva, mormor Olas-Maria, så de var också genom sin "titel" , bihang till gubbsen.
SvaraRaderaI USA är det nog fortfarande vanligt att gifta kvinnor kallas t ex Mrs. William Stevens. I alla fall de äldre hemmafruarna. Min gamla släkting skrev alltid Mrs. Robert Brown på sina brev, inte Mrs. Elsie Brown.
SvaraRadera