EN DAG I TAGET

Hur har ni det i virusiga virrvarret?

Är det frustrerat väggklättrande som gäller? Eller stillsamt accepterande?

Här råder det senare. (Än så länge.)

Det hjälper inte ett skvatt att stressa upp sig.

Men nog känns det konstigt att inte kunna besöka affärer, apotek och annat och att hela tiden hålla avstånd till andra människor även om det är för allas vårt bästa.

Dock har jag märkt att om man tar en dag i taget och inte ser hela raddan av karantändagar framför sig så går det lite bättre: "Den här dagen ska jag väl klara!"

Den amerikanske författaren, föreläsaren och företagsledaren Dale Carnegie skrev att man bör leva i "dagtäta rum". Han var en mycket klok man.

Min mamma uttryckte ungefär samma sak som Carnegie genom att citera Bibeln:

"Var dag har nog av sin egen plåga."

Jag försöker göra så många trevliga saker som möjligt.

Och så skratta mycket och ofta.

Att t.ex. leka med datorn är ju roligt. Men det kan förstås få oönskade konsekvenser ...

Hittade några bilder på Pixabay som jag genast sparade och "piffade" upp.

Bland annat denna:

När jag lekt färdigt med den blev det så här:

 Och så denna:

Den fick text:

Kom med andra förslag på vad vovven tänker/säger!

Och ha en bra onsdag!
---
UPPDATERING
Jag kom på att så här kan ju också vovven säga:

STJÄRNLJUS

Veckans karamell måste vara aftonstjärnan Venus som lyser så klart på natthimlen just nu.

Jag fick syn på den när jag var på väg att gå till sängs häromnatten.

Först undrade jag vad det var för lampa som plötsligt hängde högt över ett flervåningshus i närheten.

Men när jag betraktat "lampan" en stund såg jag att den sakta rörde sig.

Nyfiken tog jag fram kikaren för att se bättre och sedan också kameran.

 Med den zoomade jag in den ljusstarka stjärnan. 

Jag trodde faktiskt inte att Venus skulle vilja vara med på bild men det ville den.

Nedan kan ni se den första inzoomade bilden jag tog och sedan har jag förstorat de två följande.

Klickbara bilder.

En liten, liten ljusprick långt, långt borta i den mörka natten.

Nog blir man förundrad över den enorma rymd som omger oss.

Man känner sig liten, vördnadsfull och nästan andäktig, som så ofta inför naturens under.

Jag minns än känslan jag hade då jag ofta under mars och april 1997 spejade ut mot rymden för att titta på kometen Hale-Bopp högt där uppe i evigheten. Man kunde se den med blotta ögat men med kikare syntes den förstås bättre.

Och varje gång upplevde jag samma ödmjukhet.

En slags märklig andakt över det där ogripbara himmelska fenomenet.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan.

Stjärnljus är mystiskt och vackert.

Och något oföränderligt och trösterikt i en orolig värld. 

POST-PÅSK-FUNDERINGAR

Här kommer några efter-påsk-funderingar.

Påskhelgen version 2020, den märkligaste vi varit med om, är slut och i dag återgår vi till den minst lika märkliga vardagen igen. 

Så småningom kommer all världens skol- och historieböcker att försöka beskriva det vi upplever just nu. Och de framtida läsarna kommer inte att förstå allt, precis som vi inte fullt ut kan förstå och sätta oss in i det som hände under pesten, spanska sjukan, gamla krig och naturkatastrofer.

För att riktigt förstå skeenden så måste man ha varit med.
Men inte ens då har man alltid allt klart för sig.
Vi lever ju helst i vår egen lilla bubbla.

Ganska ofta har vi t.ex.väldiga problem med att klura ut vad som får vissa människor att "ticka". 

Någorlunda förståelse för en annan människas livsval och prioriteringar, bekymmer och sorger, glädje och lycka får man inte förrän man gått i hennes mockasiner. En lång tid.

Och det är en omöjlighet.

Just därför är det så lätt att kritisera och ha åsikter om andras göranden och låtanden.
Vi borde vara snällare och tålmodigare mot varandra.

Jag hoppas att årets påskhelg blev något så när, även om den var säregen.
Vad är det man brukar säga om oönskade händelser?
"Det är inte hur du har det utan hur du tar det."
Vi vill alltid ha kontroll men när vi inte har det så får vi försöka acceptera situationen och ändra vårt eget förhållningssätt till det som sker.
Även det lätt som en plätt att säga men betydligt svårare att göra.

Efter ett relativt långt liv har jag börjat komma fram till att den besvärligaste och envisaste människa jag någonsin träffat på är jag själv. (Egentligen är det ett under att jag står ut med den personen.)
Tänk att det ska vara så svårt att ändra på sig. Och det mest korkade i sammanhanget är att man då och då tror att man ska kunna ändra på någon annan.
Ibland försöker man ju med det trots att man bara behöver gå till sig själv för att inse att det är —  ja, just det! — mission impossible.
Hur dum får man vara?
Så korkskalliga har nog de flesta av oss varit någon gång.

På tal om omöjliga uppdrag:
Nu ska ni få ett som är motsatsen, ett lätt uppdrag: en liten rebus.
Nedanstående två bilder bildar ett ord som är aktuellt i dessa dagar.
(Klickbara bilder, som vanligt.)

Samma rebus men med andra bilder.

Jodå, jag vet att ni löste uppgiften redan efter de två första bilderna.

Söderut kan man glädjas åt vårblommor.

Här i norr såg det ut så här under måndagseftermiddagen (annandag påsk).
Blötsnö och blåst. Blafforna på fönstret är snöflingor. Typiskt aprilväder här.
Nog skulle det vara trevligt att snart få njuta av en vacker liten krokus.
God vecka 16!

PÅSKAFTONS-MIX

I en ganska händelselös (men icke tråkig!) hemmatillvaro så är det full sysselsättning i min lekstuga.

Här pysslas det mest med dator och bildprogram, men också med lite annat.

Jag tycker att man ska göra så många trevliga saker som möjligt nu när vi är mitt i den värsta krisen vi upplevt. Med så mycket elände runt omkring behöver man ha en fredad zon där man kan hämta livslust, kraft och glädje. Om inte annat så för att orka se och höra nästa nyhetssändning.

Och så något helt annat:

När jag såg bilden nedan, med de rara tanterna, kom jag på att den kanske kunde inspirera till några förslag på text i pratbubblorna.

Alltså, vad säger tanterna?

Avhandlar de allvarliga ämnen, skvaller om grannen eller är det bara lite roligt struntprat?

Kom med idéer!

Gissa om jag ser fram emot att få läsa era "verbala" guldkorn!

Och så till sist ... om jag fick önska helt fritt, och allt var möjligt, så skulle jag vilja att det från årets påskägg kunde singla ner fler läkare och sköterskor som avlastade den uttröttade personal som sliter hårt med att ta hand om alla corona-drabbade.

Visst vore det fint?

Nu hoppas vi att åtminstone påskvädret blir en trevlig nyhet.

PÅSK PÅ G

SKÄRtorsdag!

Det här året gör verkligen Stilla veckan skäl för namnet.

Men samtidigt som det är tyst, tomt och ödsligt nästan överallt i samhället så råder en sällan skådad aktivitet, stress och kaos inom vissa områden.

Det är märkliga dagar och veckor vi är med om.

Vi som lever nu har aldrig varit med om något liknande.

Och kommer antagligen aldrig att göra det igen under vår livstid.

För de flesta kommer det att bli en mycket annorlunda påskhelg.

Många människor har förlorat någon kär anhörig.

Många har någon närstående som vårdas på sjukhus.

Många kommer inte att kunna träffa sina nära och kära under helgdagarna.

Och ovissheten om hur allting ska bli och hur länge detta kommer att fortsätta lämnar oss maktlösa och vilsna. Just nu känns det mesta osäkert och otryggt.

Tänk att ett mikroskopiskt litet virus kan koppla greppet på en hel värld.

Men det är kanske nyttigt att vi får erfara hur sårbara vi är.

Att vi minsann inte har den minsta kontroll över någonting även om vi ju alltid tror det.

När vi minst anar det så händer något.

Det här är en mardröm, och det värsta är att den finns där när man är klarvaken.

Under de senaste dagarna har jag känt av hjärtat en aning och det gör mig lite bekymrad.

Jag vill absolut inte bli tvungen att uppsöka läkare just nu.

Vården har nog som det är och dessutom skulle jag känna stor oro inför sjukhusbesök och att eventuellt utsättas för smitta. Nej, nu ska man helst bara vara hemmavid.

Men jag tar det lugnt. Jag pysslar på här hemma och gör sådant jag tycker om och trivs med.

Att klättra på väggarna är inte aktuellt. Då kan man ju falla och skada sig. Dessutom är jag alldeles för höjdrädd för det. Haha!

Må ni ha en skön skärtorsdagskväll som början på helgen.

Avslutar med en av mina favoritbilder som jag alltid har med på bloggen så här i påsktid.

Jag gillar humorn i den!

Upphovsman/-kvinna okänd. Tyvärr.

SVAR OM BOLLBOXEN

Här kommer svaren på bollbox-frågorna.

Det är en version med lite annan teknik där det är lättare att se hur bollarna faller.

Här kan man skilja dem åt och följa dem.

Det är genom PhotoScape, bildredigeringsprogrammet jag köpte före jul, som jag bl.a. kan göra "rörliga" bilder, så kallade GIF. Programmet är inte det mest avancerade men det finns en hel del att leka med och jag gillar det verkligen. Och jag lär mig fler knep allt eftersom.

Jag kan bli sittandes länge och prova mig fram till olika skojsigheter.

Mycket trevligt att pyssla med, särskilt nu i corontän-tider.

(De flesta hamnar dock inte på bloggen.)

1. Sju bollar.

2. Grön, lila, gul, röd, turkos, blå, flerfärgad.

Tack för att ni tog er tid och gissade!

(Jag misstänker att det kan komma fler lekfulla pysselresultat.) 

BOLLBOXEN

När man nu ska vara hemmavid så mycket som möjligt kan man med gott samvete ägna sig åt roliga men ej nödvändiga sysselsättningar som man kanske annars inte har tid eller ork för. 

Själv är jag ju bl.a. barnsligt förtjust i att leka och pyssla med bilder på datorn så nu passar jag på.

Häromdagen blev det en liten "filmsnutt" som jag kallar "bollboxen".

Och plötsligt kom jag på att om någon känner för att räkna bollarna som poppar upp ur kartongen så kan vi ju ha en liten tävling.

I så fall:

1. Hur många bollar är det?

2. I vilken "färg-ordning" faller de?

Facit kommer här på bloggen under söndagskvällen.

Vad man vinner?

Ja, rätta svar ger förstås ära och berömmelse.

Ha en skön söndag!

A-PRILLIGT

Tiden går!

Tänka sig att det redan är första april. 

Men jag tänker inte luras idag.

Istället blir det några småroliga bilder som kanske kan lätta upp corona-deppet en aning.

Allt som får en att glömma det eländet en stund är ju välkommet.

Den engelska språkövningen får ni med som bonus.

Så det kan bli!

Fniss!

 

 

 "Doobidoo" - Lasse Kronér (och SVT1)

Sjukvård i Trump-landet.

Tur att jag inte dricker kaffe, jag gör tillräckligt många dumheter ändå.

Men jag behöver förstås bli både snabbare och få mer energi.

 

Smart tjej!

Och så några visdomsord från härliga Tant Syra.

Numera smyger jag mig förbi.

 

Felix och Findus ska ju också leva.

 

 Det problemet finns inte.

 Jag trodde jag var ensam om det ...

 Det händer ganska ofta.

 Jag brukar säga att det försvunnit i det "svarta hålet".

Att vara kär och galen har man ju hört talas om.

 Samma här! ekade jag.