DESIGN - DRÖM OCH VERKLIGHET

I livets spel tilldelas vi både bra och dåliga kort. Vi föds med olika förutsättningar till en, på många sätt, orättvis värld. Men alla har vi drömmar och planer för våra liv och hur de ska bli i framtiden. Många önskar sig ett kreativt och spännande yrke, t ex designer/formgivare, ja även uppfinnare. Och några lyckas. Deras talang kan t o m göra dem rika och berömda.

-

Inte minst lilla Sverige är världsberömt för sina formgivare. Vi har konstnärer inom en massa områden, t ex glas, porslin, silver, textil, möbler och de svenska uppfinningarna är otaliga.

-

Jag har alltid varit intresserad av färg, form, material o s v. Naturligtvis så är det inte allt som faller mig i smaken, men i dagens blogg visar jag fyra exempel på design som verkligen tilltalar mig. Tyvärr ingen svensk denna gång, men lugn! - fler favoriter kommer framöver.

-----

Börjar med George Ponzini, glaskonstnär, född i USA. Hans design är mycket modern, nästan "halsbrytande" och väldigt speciell. Här kan man tala om nytänkande.

Parfymflaska - George Ponzini

Ljusstake, Menora - George Ponzini

-----
Sedan två bilder på design av Ettore Sottsass, italiensk arkitekt och designer. Han formgav föremål för bl a Alessi och var en av grundarna till det italienska designkollektivet Memphisgruppen 1981.

Vaser - Ettore Sottsass

Vas - Ettore Sottsass

-

Det var allt för denna kalla, snöiga och innesittarvänliga söndag. I morgon tar vi itu med februari.

FREDAGSBONUS

Valplycka är att vara ensam med 15 par skor.

(Blogg-dogg)

SVENGELSKT

Four Seasons - Joan Baker (glasmålning)

En dag för många år sedan råkade min pappa höra sin ca femårige sonson M svära en rätt så svavelosande ed. Lite chockad frågade Ms farfar: "Men M, vad säger du?" Svaret kom snabbt och utan ånger: "Jag pratar bara engelska!"

---

Och när vi nu ändå är inne på engelskan så kommer här några rader som stod att läsa på en vardagsrumsvägg i USA. Tyvärr vet jag inte vem författaren är.

---

To counterbalance life´s reality I need these ten things to survive:

1. To receive love.

2. To give love.

3. To communicate with eyes of depth, warmth and honesty.

4. To hear laughter and music.

5. To touch a responsive hand.

6. To stand erect, open and free.

7. To work.

8. To express myself.

9. To search.

10. In an environment of quietude and serenity.

---

Slutar denna kyliga januarifredags blogg med en liten bön inför kommande morgnar. (Författare okänd.)

-

GUD!

Hittills i dag har jag klarat mig bra.

Jag har inte varit

girig, självisk, elak eller grinig

och jag har inte skvallrat eller frossat.

Jag är glad för det,

men om några minuter,

GUD,

ska jag stiga upp ur sängen

och då behöver jag mycket hjälp.

Tack och Amen!

---

Trevlig fredagskväll!

EN "KANKA"!

Vad ser du först?

v

v

v

v

v

v

En kanin eller en anka?

MORMORS FINA SAKER

Mormors aftonväska och teaterkikare

-

Hur många gånger hade min mormor tillfälle att använda aftonväska och teaterkikare? Hon och morfar bodde i ett mindre samhälle i Västerbottens kustland, där morfar arbetade som faktor vid ett sågverk. På den tiden kan det inte ha funnits så många möjligheter att få klä sig fint och ge sig ut i "stora, fina världen".

-

Mest troligt är dessa saker från hennes tid i USA. Där gavs nog fler tillfällen till teater- och festbesök. Jag skulle så gärna vilja veta när de fina accesoarerna plockades fram ur gömmorna för att användas.

-

Samma funderingar har jag om innehållet i mormors stora hattask. Där ligger en stor, svart, vidbrättad hatt med en dekoration av små, vita fjädrar; en svart yllekjol med blanka dekorband; en svart-vit blus i två lager chiffong; en svart sidenblus kantad med spetsar; en svart spetsblus och en del andra småsaker. Det är gamla, vackra kläder och jag undrar vid vilka festligheter hon bar dessa plagg. Det är svårt att förstå när hon hade chansen att klä sig så fint.

-

Aldrig någonsin kommer jag att få veta hur hennes liv var och hur ofta den vanliga strävsamma vardagen förgylldes av festligheter. Antagligen inte särskilt ofta. Men tanken på att hon då och då fick klä sig riktigt fin gör mig glad.

EN TJEJ OCH EN LASTBIL

Anta Snaque, ca 3 år

-

Till och från under 1970-talet körde jag lastbil/långtradare. Jag har alltid varit intresserad av bilar och teknik, vilket säkert är en "miljöskada". Hemma hos oss var det alltid prat om bilar och motorer. Pappa och mina två äldre bröder både jobbade med, och pratade om, bilar. Mamma och jag var passiva åhörare till deras eviga bilpladder, men mitt bilintresse väcktes.

-

När jag en dag berättade för pappa att jag ville börja köra lastbil - och helst långtradare - så suckade han djupt och sa: "Har vi inte haft nog av bilar i den här familjen?" Jag tog körkort så fort jag fyllt 18 år, men sedan dröjde det några år innan jag skaffade trafikkort (som det hette då).

-

Det var ovanligt med kvinnliga lastbilschaufförer i början på 1970-talet och misstron inom det manliga släktet var stor: "En tjej vid ratten... hur ska det gå?" Men efter en tid fick jag chansen att visa vad jag kunde. En härlig känsla!

-

Så småningom började jag studera igen och körde då långtradare under sommarloven. På en av mina turer söderut blev det bestämt att min bästa väninna G skulle göra mig sällskap. Hon och familjen var just då på besök hos svärföräldrarna i Västerbotten, så jag skulle "plocka upp" henne efter E4 dit maken skjutsade henne.

-

När hon klättrat upp i långtradarhytten sa hon med ett roat leende: "Du skulle ha sett ansiktsuttrycket på svärmor och svärfar när jag medddelade att jag skulle ut och åka långtradare! De tittade först mycket förvånat på mig och sedan på N (maken). De undrade förstås hur N kunde tillåta att frun lämnade man och barn i ett dygn för att flänga omkring i en långtradare. Men när vi berättade att det var min väninna som körde tradaren försvann deras förbryllade miner."

-

På den tiden tog man för givet att alla lastbils- och långtradarchaufförer var män.

Hur är det i dag, har vi ändrat vårt sätt att tänka?

MOSTERS LÄSEBOK

Bilden visar min moster I-Bs första läsebok, utgiven 1922. I förordet, daterat oktober 1915, kan man bl a läsa: "Av B. C. Rodhes läsebok för småskolan, som hittills utgått i tjugoen upplagor och cirka en million exemplar, utgives härmed en ny, i väsentliga hänseenden omarbetad upplaga."

-

Läseboken är välanvänd och tilltufsad, sidorna 21-22 fattas, det är ritat lite här och där, men boken är ändå en kär ägodel. Min moster var född 1917 och i ungdomsåren utbildade hon sig till sjuksköterska. Hon älskade verkligen sitt yrke och arbetade i det ända till pensionen. Hon fick aldrig några egna barn, men genom giftemål med en änkeman blev hon en mycket omtyckt styvmor till hans två döttrar. Moster I-B lämnade många goda minnen efter sig när hon avled för några år sedan.

-

Här kommer ett utdrag från hennes läsebok, återgivet med avstavningsregler och allt:

-

Ta-la san-ning!

Ge-org vil-le ej va-ra u-tan sys-sel-sätt-ning. På sin namns-dag fick han en li-ten y-xa av sin far. Ge-org blev myc-ket glad åt gå-van. Han gick ge-nast ut i träd-går-den och bör-ja-de hug-ga och sar-ga trä-den. Ge-orgs far märk-te snart, hu-ru för-stör-da hans träd vo-ro. Han ro-pa-de med hög-ljudd stäm-ma al-la si-na barn till sig. "Vem av er har gjort det-ta?" frå-ga-de han strängt. Ge-org vart rädd, men han steg ge-nast fram och sa-de: "Ack, pap-pa, jag kan in-te lju-ga; jag har gjort det med min y-xa." Då tog fa-dern Ge-org i sin famn och tryck-te ho-nom till sitt hjär-ta samt sa-de: "Jag vill hell-re för-lo-ra tu-sen träd än ha en gos-se, som lju-ger."

-

Och det instämmer vi i, även år 2010.

PLUSMÄNNISKOR

Ernst Kirschsteiger - foto: Okänd

-

Alla känner vi olika för människor. Vi blir positivt eller negativt inställda mot personer som vi oftast aldrig träffat utan bara sett på TV/film eller hört på radio. En del får ett plus i kanten, andra får ett minus. Här har jag skrivit ner två "pluslistor" över personligheter som väcker min sympati. Ordningen är flexibel.
-
Manliga Plussar:
-
Ernst Kirschsteiger - Han utstrålar värme, snällhet och ett genuint intresse för både andra människor och sitt eget yrke. Han bjuder på sig själv och är inte rädd för att visa sina "kvinnliga" sidor. Han inreder hem och lagar mat med säker känsla för det vackra, stilfulla och goda i livet. Att han dessutom är läcker att titta på gör ju inte saken sämre.
-
Sven Hagströmer - Finansman som bl.a. medverkat i TV-programmet "Draknästet". En man med stora framgångar och, som det verkar, stor integritet. En till synes sympatisk och vänlig man, men som säkert kan ha hårda nypor när det gäller affärer.
-
Rolf Lassgård - Populär skådespelare som de flesta känner till. En bra skådespelare med bred repertoar. Och så är han den store, trygge, mysige mannen att krypa upp i famnen på när det stormar. Bamse personifierad.
-
Brolle - Artist och sångare från Boden. Han har en fantastisk röst och en speciell utstrålning i sitt artisteri. Att han är från Norrbotten ger ett extra plus. Och han kan också se sig i spegeln utan att gråta.
--------
Kvinnliga Plussar:
-
Stina Wollter - Konstnär och programledare (radioprogrammet Karlavagnen). En underbar personlighet med ett stort, varmt och innerligt hjärta. Man blir glad och positiv när man hör henne tala med alla slags människor. Man skulle gärna vilja ha henne i vänkretsen.
-
Kronprinsessan Victoria - En dag kommer hon att bli en mycket älskad drottning. Hon har en naturlig charm och får omedelbar kontakt med alla hon möter, från det lilla barnet som överräcker blombuketten till den gamla damen på äldreboendet. Vi ska vara så stolta över vår kronprinsessa. Önskar att hon får ett bra liv.
-
Malena Ernman - Operasångerska som platsar på Svensktoppen. En fin representant för Sverige och dess långa tradition av fantastiska sångare. En stilig huldra med härlig humor och glimt i ögonen, som sjunger allt från opera till Eurovisionsschlagers. Malena verkar vara en kvinna med skinn på näsan. Hon är öppen, rak och säger vad hon tycker och tänker.
-
Åse Kleveland - Norsk-svenska, bl.a. sångerska, norsk kulturminister 1990-96 och VD för Svenska Filminstitutet 2000-06. En imponerande kvinna som har stil, full koll på de grå cellerna och som talar - och sjunger - med en mycket mörk och vacker röst.
-
Minuslistorna tänker jag inte visa på bloggen. De är min hemlighet.
-
Trevlig fredagskväll!

SVART OCH VITT, DEL 3

Har ni tänkt på att man kan göra fynd i sitt eget hem? Ibland hittar jag saker som jag totalt glömt bort att jag äger. När jag skulle ta fram det svart-vita halsbandet ur smyckeskrinet så fann jag även tre par svart-vita öronclips. Ja, i sanningens namn så var inte alla tre paren bortglömda, bara det i mitten.

-

Hur det hamnat i min ägo har jag ingen aaaaaning om. De två andra paren minns jag att jag köpte någon gång under 1960-talet. Men det mittersta? Jag måste ha förträngt hur det blev mitt. Inköp? Gåva?

-

Nu för tiden kan minnet allt oftare retas med en. Minnet är bra - men kortvarigt. I det här fallet får jag trösta mig med att det är länge sedan clipsen "flaxade" in i mitt hem. Hur som helst, håll med om att bijouterierna passar till den svart-vita OP-klänningen? (Se tidigare blogginlägg "Svart och vitt".)

-

Ni märkte säkert att gårdagens (natt)uggla också var svart-vit? Jag börjar bli alldeles för förutsägbar...

AVUNDSJUK NATTUGGLERAPPORT

Uggla, akryl - Abraham Palatnik

-

Timmen är mycket sen, men är man en nattuggla så är man. Nu beror den sena rapporten inte bara på nattuggleriet utan också på den eländiga axeln som värker mer i horisontalläge. Sprutan hjälpte inte så bra som jag hoppats. Men nog pratat om detta.

-

Över till något helt annat. Jag tycker om att titta på TV-programmet "Halvåtta hos mig" i TV4. (Helge Skoogs kommentarer trillar som pärlor!) Men det är en sak som slagit mig: Så stiligt folk bor! Eller är det bara de som har flotta hem som vill vara med i programmet?

-

Det drösar av snygga kök med de allra modernaste hushållsmaskiner och attiraljer, lyxiga bubbelbadkar, öppna spisar och/eller kakelugnar och biografstora TV-skärmar. Och de väl tilltagna bostadsytorna ger plats för både antikviteter och konst.

-

Men, hallå, det är ett matprogam! Inte "Bland slott och herresäten". Det är den goda maten som ska avsmakas och betygsättas. Var är de "vanliga" människorna? Det är dags att få titta in hos en trevlig, matlagningskunnig person som bor i en liten, halvstökig, men mysig tvårummare. Men han/hon vågar väl inte anmäla sig till programmet efter raddan av flotta "hemma-hos-reportage".

-

Efter Sissela Kyles första program i går kväll om de sju dödssynderna (hon började med avund) så inser jag naturligtvis att jag lider av svårbotad avundsjuka...

RESURSER

"Grufva Dig icke öfver sjukdom.

Landstinget hafver resurser."

---

Numera tyder bulletinerna från det "Ögrenska Palatset" på motsatsen.

ONT, DET GÖR ONT!

Oj, vad det är synd om mig! Men bara just nu! En värkande axel med tillhörande arm har länge varit ett problem. Hittills mest nattetid, med dålig sömn som följd. Men under den gångna veckan började det onda att även "invadera" dagarna. I går, fredag, blev läget ohållbart. Vårdcentralen kontaktades. Avskydd cortisonspruta injicerades. Och, tack, värken blev MYCKET värre! Doktorns order: "Ta det nu lugnt en vecka!"
-
Så här sitter jag nu vid datorn mitt i natten, med intensivt smärtande axel och arm. Att sova är helt otänkbart. Jag vet av erfarenhet att efter dylik spruta så blir det onda bara ondare innan det (förhoppningsvis!) klingar av. Har jag tur så blir lördagen - så småningom - uthärdlig. Jag ser fram emot det och en skapligt smärtfri helg. Med skön sömn. Jaaaaa!!!
-
Jag blir så glad för några uppmuntrande kommentarer som tröst. Tack på förhand!
-
Önskar alla en god och vederkvickande sömn! Natti, natti!

TANKAR TILL HAITI

Som daglig radiolyssnare, tidningsläsare och TV-tittare så slås jag av hur bra vi ändå har det i Sverige. För trots arbetslöshet, finanskris, brottslighet och våld så lever vi i ett relativt lugnt, säkert och fridfullt samhälle. Samhällets service fungerar för det mesta och behöver vi hjälp och stöd så kan vi få det. Och... vi är sällan drabbade av naturkatastrofer. Jordbävningar, vulkanutbrott, jordskred, orkaner, översvämningar, svåra bränder, insektsinvasioner o.s.v. hör inte till vår vardag.
-
Naturligtvis drabbas även vi svenskar av hemskheter som skakar om hela vår tillvaro och gör våra liv till ett helvete på jorden. I värsta fall raseras hela vår framtid. Katastrofer och kriser kommer över oss, både som sorg för landet och folket och som sorg för familjer och släkter. Vi minns Estonia, vi minns tsunamin. Vi minns Engla, vi minns Caroline. Och vi ryser. Men till slut är det ändå alltid den lilla, enskilda människan som ensam har att bära sin sorg.
-
Nu har återigen ett fattigt land med redan stora bekymmer drabbats av en svår katastrof. Haiti, som lär vara det fattigaste landet i västvärlden, har förlorat tusentals av sina invånare p.g.a. en förödande jordbävning. Och massor av människor, mest i och omkring huvudstaden Port-au-Prince står utan bostad och alla samhällsfunktioner är förstörda, allt ligger i ruiner.
-
För oss här i naturkatastroftrygga Sverige är det på något sätt ogripbart. Vi kan inte till fullo ta in all information, vi kan inte föreställa oss det fruktansvärda scenario som breder ut sig för överlevande och räddningsmanskap. I kaoset finns ingen tid till ens en minuts stillhet och återhämtning. Alla jobbar de intensivt för livet - men mot klockan.
-
Här sitter jag vid min dator, i mitt varma, lugna och trygga hem och kan bara ana hur helvetet är och ser ut på Haiti. Det enda jag kan göra är att sända mina tankar dit.

BLOGG-DOGG SKRIVER...

Voff på er!

Ordinarie bloggerskan Anta Snaque har ledigt i dag ( p g a fantasibrist) så jag tassar in i hennes ställe. Hur svårt kan det va´? Det första man gör är att infoga en bild på sig själv. Har man utseendet för sig så ska man utnyttja det och de flesta faller pladask för en gullig "blogg-dogg". (Men jag förstår varför Snaque inte vill visa sig...)

-

Ja, sedan är det bara att sätta klorna i materialet och tass-klicka på de rätta tangenterna. Vad och hur man skriver verkar inte vara så viktigt om man tittar på de tidigare inläggen på Snaque-bloggen. Som tur är finns det ju några som kommenterar och höjer ribban.

-

Jag ska inte bli långrandig så här första gången. Om jag sköter mig kanske jag får chansen att vikariera igen. Då ska jag försöka sniffa upp några riktiga scoop. Jag brukar vara bra på att nosa mig fram till godbitarna.

-

Ha en trevlig "lill-lördag"!

Voff från Blogg-Dogg!

BÄST-FÖRE-DATUM

Hur kan det komma sig att vissa mjölkpaket vet när deras bäst-före-datum går ut? Ena dagen smakar de helt OK och så, vid midnatt efter utgånget datum då innehåller de vidrig surmjölk.

-

Detta är ett av livets stora mysterier.

FRÅN MODE-FLÄRD TILL ALLVARS-VÄRLD

"Blå fågel" - John Erik Berg
-

Med tanke på min väninnas nyfirade födelsedag och funderingarna över hur bråttom livet har, så kände jag plötsligt för att gå från modeflärd till allvarsvärld. Här kommer en tankeväckande dikt av en amerikansk poet och professor i engelska, Patti Tana:

-

GREEDY

-

We leave this life with what is

in the pockets of the heart.

Untie the laces, undo the button,

this one is dead.

-

Papa would say that life is

ky und shpy, chew and spit,

then he´d close his eyes

and turn his face toward the sun.

-

We spend a lifetime learning what dogs know.

The map of warm light on the floor

as it moves through the day, the sound

of a key unlocking the door,

taste of fingertips and cheek,

the pleasure of caress.

-

The life I chose is rich

in harmonies and contradictions.

The life life chose for me has fistfuls

of feeling both joy and surrender,

explosive surprise and islands of peace.

-

When people ask if I´m afraid of death

I say death is nothing. How can I be

afraid of nothing? I´m afraid of losing life.

Life is something and I am greedy,

greedy for the something of life.

Not the trinkets, but what we carry

in the pockets of our heart.

-

(From "Make Your Way Across This Bridge: New & Selected Writings" 2003)

SVART OCH VITT, DEL 2

Favorit från förr

Den oplanerade modeshowen med (svart-vita) plagg från min 1960-talsgarderob avslutas i dag med bild på det gamla nattlinnet. Ett lager tunt, genomskinligt, svart-vitt "flurr" ovanpå ett lager vitt tyg av anständigare tjocklek.

Aldrig, inte ens i mina vildaste fantasier, hade jag trott att mina begagnade nattkläder skulle hamna på Internet! Men håll med om att särken är läcker!

SVART OCH VITT

Kärt plagg i min garderob

-

Ända sedan jag var barn har jag älskat svart. När mamma och jag skulle handla kläder och skor till mig så var det bara svart som gällde. Till slut blev min kära moder så less på mitt enkelspåriga färgval att jag vid mycket unga år fick uppgiften att handla mina kläder själv. Hon vägrade att följa med på mina "svarta" shoppingrundor.

-

Jag älskar fortfarande svart. Och då och då gärna tillsammans med vitt. Köket är svart och vitt. (Sedan 1970, men inte samma kök!) Badrummet går i gråskalan - vitt, grått, svart. Gästtoaletten likaså. De flesta av mina kläder är svarta. När det är dags för något nytt inköp till hem eller garderob så suckar mina nära och kära djupt och säger uppgivet: "Jaha, det blir väl något svart som vanligt!?" Och om jag till äventyrs skulle komma hem med färgglatt plagg - eller pryl - så undrar de oroligt om jag blivit sjuk...

-

Under 1960-talet kom OP-modet. Optiska mönster i klara färger, men mest i svart och vitt. Det senare var kläder i min smak! 1960-talsklänningen på bilden (med helsvart bakstycke) kommer att hänga i min garderob även när/om jag hamnar på utrymmesfattigt äldreboende. (De får gärna begrava mig i klänningen. Tyvärr är den nog i minsta laget, men de kanske kan sprätta upp sidsömmarna och bara lägga den om mig.)

-

I mina gömmor finns också ett 1960-tals nattlinne med stora svarta och vita rutor. En gång i tiden en välkommen present från mina kära föräldrar. (De, om några, kände ju till dotterns stora kärlek till svart. Och svart-vitt.)

-

Nu verkar det vara väldigt inne med svart i heminredningvärlden, glas, porslin, textil, miljöer. Men släng er väggen, inredare - jag har ett försprång på 40 år!

GRATTIS! CONGRATULATIONS!

Mitt liv blev mycket roligare när jag, med många års mellanrum, blev bekant med två personer som båda visade sig vara födda på samma dag, den 8 januari. Dock inte samma år. Den ena personen är min kära väninna G. och den andra är Elvis Presley. Ja, Elvis träffade jag ju förstås aldrig, men G. har funnits i mitt liv sedan hösten 1973 och sedan dess har vi haft daglig kontakt. Oftast talar vi med varandra ett par gånger per dag.

-

Våra liv är lite olika och i viss mån även våra personligheter, men det har bara varit berikande. Vi kan diskutera med den största respekt för varandras åsikter. Dessutom har vi samma slags humor. Våra samtal och "tjejträfffar" består av både djupt allvar och glatt trams. Allt från vanliga vardagshändelser, småknäppa historier, knasiga språkgrodor, smarta citat till rent bisarra och makabra skämt har vi "på repertoaren".

-

Vi trivs helt enkelt väldigt bra tillsammans och har alltid roligt och trevligt. Vår vänskap är avslappad och okomplicerad. G. är den absolut bästa vän man kan ha. Och så har hon en god äkta man som utan att klaga (vad jag vet) låter oss ha många och lååånga telefonöverläggningar.

-

Så över till det andra av dagens födelsedagsbarn - Elvis. Som skulle fyllt 75 år i dag. Vilket han borde ha fått göra. Man ska inte dö när man är 42 år. Men han kanske inte hade blivit riktigt den legend han är i dag om han fortfarande levt.

-

Elvis "kom in" i mitt liv måndagen den 3 mars 1958, klockan 19:00. Då gick två av mina väninnor och jag (alla tre i de första tonåren) på biografen Metropol (den låg där "Smedjan" ligger i dag) och såg Elvis i filmen "Ung man med gitarr" ("Loving you"). Tala om att det sa "klick"! Flicktrion upprepade biobesöket lördagen den 8 mars 1958 för att än en gång få sukta och sucka över sammetsögde Presley.

-

Dittills (t o m 2 mars 1958!) hade jag varit väldigt betuttad i Elvis "rival", engelske Tommy Steele, men efter att ha sett Elvis-filmen så kunde Tommy gå och dra något gammalt över sig. För min del var Tommy-tiden över för gott.

-

Elvis´ musik har följt mig genom åren - jag lyssnar fortfarande ofta och gärna på honom och blir både glad och rörd när jag hör hans fina röst. Han var - och är - The King.

-

Grattis G.! Congratulations, Elvis!

-

(Eftersom inget foto kan göra G. rättvisa får det bli Elvis som illustrerar dagens blogg.)

USCH SÅ KALLT!

Termometern utanför köksfönstret visar 30 minusgrader. På några platser var det drygt 40 iskalla grader i morse. För ganska precis 11 år sedan, den 28 januari 1999, var det mellan 40 och 50 minusgrader i Norrbotten. I Luleå uppmättes minus 40. Det är det kallaste jag varit med om. Hittills. Det är lite oroligt med sådan här kyla och man kan bara hoppas att all el-, värme- och vattenförsörjning ska fungera. Det behövs inte så stora störningar förrän skadorna kan bli katastrofala.
-
Numera lever vi i ett väldigt sårbart samhälle. Elektriciteten är en nödvändighet för att inte hela "maskineriet" ska kollapsa. Till och med kossan Rosa behöver el för att bli mjölkad. Annat var det förr med handdrivna apparater och maskiner, fotogenlampor, järnspisar, kakelugnar, vedpannor och utedass. Människornas liv var hårt och slitsamt men - på några sätt - mindre sårbart.
-
I morgon, fredag, mellan klockan 07:00 och 10:00 kommer elförbrukningen att "kosta skjortan". Då blir elpriset 10,21 kr per kilowattimme mot vanliga ca 1 kr. Ladda termosen med morgonkaffet redan i kväll!

POJKAR

(Hittade nedanstående gamla text i mina gömmor. Vet inte vem som skrivit den, men man kan väl anta att den skrivits av en stolt fader. Med igenkännandets leende på sina läppar.)
-------------------
Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger. De påträffas överallt - ovanpå, under, ini, klättrande på, hängande i, springande runt och hoppande över. Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem, äldre systrar och bröder tolererar dem, stora människor ignorerar dem och himlen beskyddar dem. En pojke är Sanningen med en sotfläck på näsan, Visheten med ett bubbelgummi i håret och Framtidshoppet med en groda i fickan.
-
Han har aptit som en häst och mage som en svärdslukare, han är laddad med energi som en atombomb i västficksformat, har en katts nyfikenhet, en diktators lungor och en Münchhausens fantasi, är blyg som en viol och omedelbar som en rävsax och när han gör något med sina händer har han fem tummar på vardera.
-
Han gillar glasspinnar, knivar, sågar, julen, serier, killen tvärs över gatan, skogar, vatten (i naturen!), stora djur, pappa, lördagseftermiddagar och brandbilar. Han ogillar bjudningar, skolan, böcker utan bilder, pianolektioner, slipsar, barberare, överrockar och stora människor.
-
Ingen annan är så tidig på morgonen och så sen till middagen. Ingen annan kan få en byxficka att rymma en rostig kniv, ett halvätet äpple, en snörstump, en tom tobaksburk, två kolakarameller, 11 öre, en slangbåge, nio kubikcentimeter av någon okänd substans och en döskallering med lönnfack.
-
En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom från sin slöjdverkstad, men inte ur sitt hjärta. Man kan fördriva honom ur sitt arbetsrum, men inte ur sina tankar. Och när man kommer hem om kvällen med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar, då är det han som lagar dem igen med två magiska ord: "Hej pappa!"
------------
Trevlig söndagkväll!

MOTIONERA MERA

Nytt år - nu ska motioneras! Här kommer en övning för oss lite äldre som behöver träna upp muskler och kondition. Gör övningen åtminstone tre gånger i veckan. Men ta det lite försiktigt i början.

-

Börja med att stå på ett stadigt underlag, där du har gott om plats åt båda sidor. Sedan tar du en 2-kilos potatispåse i vardera handen och sträcker armarna rakt ut. Håll dem så, så länge du orkar. Försök klara minst en minut och vila sedan.

-

För varje dag så kommer du att lägga märke till att du blir starkare och starkare. Efter ett par veckor så byter du till 5-kilospåsar, men fortsätter annars som tidigare.

-

Efter ytterligare ett par veckor provar du med 25-kilospåsar, för att så småningom försöka med 50-kilos, en i varje hand och med armarna rakt ut, som förut, och gärna i ett par minuter. Nu har du ju tränat ett tag och fått upp muskelstyrkan.

-

När du känner att du mår bra på denna nivå av träningen så stoppar du en potatis i vardera potatispåsen.

-

Lycka till! Och trevlig trettondagsafton!

SPRING INTE...

JUL-SLUT

"Jag får vara med bara för att jag är så söt"

-

I dag är julen slut för min del - har tagit bort både tomtar och adventsljusstakar. Vanligtvis brukar jag vänta till efter Trettonhelgen med "julplundrandet", men det kändes bra att inomhus) avsluta julandet redan nu. Det enda som är kvar är balkongens ljusslinga och ytterdörrens krans. Kransen ska bort under veckan men ljusslingan blir kvar lite längre. Det är fint med lite ljus i det täta januarimörkret.
-
Trevlig måndagskväll!

BORTTAPPAT: SEX HEKTO!

Självporträtt

-

Återigen en bild av mig - så här när helgerna börjar gå mot sitt slut. Efter god mat, noll utemotion (minusgraderna!) och mycket stillasittande så är vågen och jag bittra fiender. Den vill uppåt och jag vill neråt. I morse vann jag! Det var 0,6 kg neråt. Sex hekto "på rymmen". Yes! Man får vara glad för det lilla... (De är inte saknade så någon efterlysning är inte aktuell.)

-----

Hos läkaren: - Vad är den högsta vikt ni varit uppe i?

- 98 kilo!

- Och den lägsta?

- 3 200 gram!

-----

Så har då mysiga december gått över i småtrista januari. Vardagslunken tar vid och dagarna blir ljusare, men trots att jag ibland uppmanas att "fånga dagen" och "leva i nuet" så längtar jag efter våren och sommaren. Jag vill helst ha barmark under fötterna. Inte snö, is och halkiga vägar och trottoarer. Mina tassar, storlek 38, vill inte Bambi-spretigt glida omkring på glatt underlag. För mig är det inte alls glatt. Jag uppskattar bar mark med 100%-ig friktion.

-

Har för länge sedan insett att jag bor alldeles för långt norrut. Kan vara utan både vinterns kalla grader och sommarens ljusa nätter. Men någon flytt har det inte blivit och nu är jag för gammal för att dra upp bopålarna. Funderar på att "bli björn" på gamla da´r.

-----

Dagens motionspass.

-

En övning för att hålla dig i form:

-

Upp...

-

Ner...

-

Upp...

-

Ner...

-

Och så tar vi andra ögonlocket!

.....

DAGAVILL

Hmm... vad är det för dag i dag? Känns som det skulle vara måndag, men det är lördag. I går var det fredag men kändes som söndag. Jag är "dagavill" efter alla helger. Och det är inte slut än. Hjälp!

NYTT ÅR

Foto: Anta Snaque (från fyrverkeriet Norra Hamn)

-

Ännu en nyårsafton har passerat i mitt liv. Och som alltid så har det smällt, pangat och fräst. Det är vackert med fyrverkerier, men de ska skötas av proffs. Det ska inte vara alkoholglada personer (eller alldeles för små barn) som avfyrar raketer bland villor och hyreshus. Och trots varningar om hur farliga dessa saker kan vara att handskas med så skadas flera människor varje år. Så onödigt. Vid vissa tillfällen kopplar en del personer bort hjärnan. (Och det beror inte alltid på överkonsumtion av brända och destillerade drycker!) I vårt fina världsarv Gammelstad är det nu eld- och fyrverkeriförbud. Så bra - dit borde man flytta!

-

Slutar med nyårsaftonens bästa händelse: Luleås (och Gammelstads) stolthet, baryton Peter Mattei i TV-programmet från Skansen. Vilken sångare! Han är fantastisk. Jag blir riktigt lyrisk över hans röst och utstrålning. Lisa Nilsson måste också få en ros för sin fina sång tillsammans med Peter i duetten från Don Giovanni. Hon sjöng faktiskt opera bättre än många operastjärnor. Rosor till TV för ett bra slut på 2009.

-

Kolla in dessa två videor med Peter Mattei på Youtube:

www.youtube.com/watch?v=ffzwHFDwE5k

och

www.youtube.com/watch?v=KZ1nAAVjimA&feature=related

-

NJUT!