EN SANN HISTORIA?

Värmen gör att blogghjärnan inte är riktigt inkopplad så i dag stjäl jag en rolig historia från en gammal tidning. Författaren är Mikael Katz (f 1913), under många år journalist och kåsör, bl a på Expressen. Så här skriver Katz i sitt kåseri, jag citerar:
========================================
Varför läser ni denna tidning?
Enligt sakkunskapen torde det vara av någon av följande orsaker:
> Ni vill vidga era vyer.
> Ni vill skaffa er intressanta samtalsämnen.
> Ni vill lära er att bättre klara av vardagens problem.
> Ni vill få omväxling och uppleva något som starkt bryter mot vardagsrutinen.
Följande sanna historia ur verkligheten kan kanske ge er en del av det ovan nämnda.


Historien handlar om en herre som har för vana att sova i bara pyjamasjackan. Vem gör inte det? Jag har lådor fulla med praktiskt taget obegagnade byxor, vilkas jackor är minnen blott.
-----------
Denne man, som bor i en förortsvilla och har sitt sovrum i bottenvåningen, vaknade en natt och tyckte sig höra ljud utanför. Han steg upp, gick fram till fönstret och spanade ut i mörkret. Därpå utspann sig följande drama i tio scener.
-----------
1. När mannen steg upp vaknade hans hund, som vilade i ett hörn. När denne såg sin herre stå framåtlutad vid fönstret tassade han fram och stack sin nos i husses byxlösa bakdel.
2. Vid denna helt oväntade iskalla beröring blev mannen så rädd att han formligen flög ut genom fönstret, som beklagligt nog inte var öppet.
3. Vid ljudet av det splittrande fönsterglaset vaknade frun i huset, skyndade till och fann sin make på gräsmattan utanför.
4. Frun hjälpte den stackars mannen in. Han blödde ymnigt ur flera skärsår och lämnade hemska blodspår på golv och mattor på väg till badrummet, dit hon ledde honom.
5. Medan mannen försökte stilla blodflödet ringde hustrun efter en taxi som skulle föra honom till närmaste sjukhus. I sin upphetsning tog hon sedan fram en flaska bensin och en hushållsrulle och började ivrigt bearbeta blodfläckarna.

6. Till fläckuttagningen åtgick en hel del bensinindränkt hushållspapper, som frun efter hand slängde i toaletten i det intilliggande badrummet.
7. När blodflödet inte ville upphöra började den stackars mannen att gripas av panik. Denna yttrade sig, som ofta är fallet, i plötsliga magsmärtor. Han stängde dörren om sig och satte sig på toaletten. För att ytterligare lugna sig tände han en cigarett.
8. Sin vana trogen kastade han ned tändstickan i toaletten bakom sig och - POFF! - upp sköt en eldflamma som skickade mannen med ett illtjut upp i taket.
9. Mannens skador var nu så omfattande att sittning i taxi var helt otänkbar. I stället beställdes en ambulans. Denna anlände snart och medan mannen liggande på magen bars ut, frågade bärarna hur olyckan hade gått till. Mannen började stammande berätta, och i all bedrövelsen kunde han inte undgå att märka att hans historia var rätt komisk.
10. Allt eftersom hans berättelse framskred började bårbärarna också uppfatta situationens komik. Den ene började skratta hysteriskt med den påföljd att han slant och tappade ena bårhandtaget. Därvid ramlade vår hjälte ur båren och bröt armen.
-----------------------------------------------------------------
Mikael Katz avslutar dramat med dessa ord, jag citerar igen:
Det är min förhoppning att denna historia ur livet dels vidgat era vyer, dels gett er ett tillfälle att uppleva något som starkt bryter mot er vardagsrutin samt slutligen också lärt er att bättre klara av vardagens problem.
=======================================
Slut citat. Visst kan man undra om denna historia verkligen är "baserad på verkliga händelser" (som det brukar stå i filmers eftertexter), men ofta så överträffar ju verkligheten dikten...