HJÄRTANS HJÄRNA

För några dagar sedan såg jag ett TV-program från UR som jag tror hette "En hjärnas födelse och död". Den mänskliga hjärnan är det mest fantastiska som finns på vår jord. Redan när vi ligger i mammas mage är det full fart i hjärnkontoret. Hjärnan formligen jagar kunskap och färdigheter av alla de slag. Och ju mer vi tränar den, desto bättre mår den. Hjärnforskningen har kommit otroligt långt, även när det gäller hur riktigt små barns hjärnor fungerar och hur barnen uppfattar sig själva och omvärlden.

Med denna inledning är steget inte långt till mitt ämne för dagen: Vad är egentligen intelligens? Det är givetvis en omöjlig fråga att besvara. Men ofta säger vi att människor som studerat och "blivit något" är intelligenta. Naturligtvis behövs det några alerta grå celler mellan öronen för att bli professor, läkare, astronaut, domare, civilingenjör eller forskare.

Men varför anses det finare att vara advokat, genaraldirektör eller diplomat än att vara snickare, lokalvårdare eller svarvare? Många av oss tycker att personer som sitter vid ett skrivbord är mycket märkvärdigare än de som står vid en svarv. Men alla behövs vi och kanske speciellt de som arbetar med händerna och huvudet - samtidigt. Medan VD:n kan vara borta en vecka utan att det blir kaos, så blir det stora problem om lokalvårdaren eller sopåkaren är frånvarande bara någon dag.

-

Vissa människor kan vara väldigt skickliga inom sitt yrke, riktiga genier, men de är alldeles inkompetenta när det gäller sådant som inte har med arbetet att göra, t ex umgänget med familj och vänner. De blir "fackidioter" och saknar helt social kompetens. Ändå kallar vi dem intelligenta.

-

För tio år sedan dog en av mina allra bästa vänner i cancer. Jag hade då känt henne i nästan trettio år och hon är/var en av de klokaste och finaste människor jag träffat i mitt liv. Hennes skoltid bestod av sjuårig folkskola och hon hade komplex för att hon inte "var intelligent och skolad", som hon sa. Men om jag hade haft ett företag, vilket som helst, så skulle hon ha varit den första jag hade anställt.

-

Jag hade brytt mig mer om hennes personlighet och fantastiska egenskaper än om hennes eventuella brist på yrkeskompetens. Den hade hon ju så småningom tränat upp. Men hennes intelligens och sunda förnuft, hennes människosyn, vishet och lugn, det var något jag hade behövt från första arbetsdagen. Hon var en person som alltid var ärlig och rak och som man alltid kunde lita på. Hon var helt enkelt en fantastisk människa, men möjligen med ett dåligt självförtroende.

-

Det är människors goda egenskaper vi borde uppskatta, inte deras IQ, utbildning, yrke, pengar eller sociala status. För som vi vet och genom media får bevis på varje dag, så kryllar det av "intelligenta" personer som genom maktmissbruk, oärlighet, mygel och brist på moral skämmer ut sig och låter andra "stå för notan". Det spelar ingen roll var i samhället de befinner sig eller vilket parti de tillhör. Tokigheter sker överallt. Och i sanningens namn, även bland "icke-höjdarna".

-

Intelligent är varje individ som på bästa sätt tar ansvar för sitt liv och sina handlingar. Det är min åsikt.