Återigen kablas fruktansvärda bilder ut över världen. I fredags, den 11 mars, drabbades Japan av den hittills kraftigaste jordbävningen någonsin. Den i sin tur orsakade en förödande tsunami som svepte med sig människor, byggnader, träd, bilar, båtar och allt annat som kom i dess väg. Inte nog med det - och kanske det värsta av allt - den skadade också flera kärnkraftverk.
-
Skyddsvallarna gav inget skydd.
-
-
Spillror, ett totalt kaos.
-
En kvinna söker efter sin mors hus.
-
-
En överlevande som förlorat allt.
-
Spillror, ett totalt kaos.-
En kvinna söker efter sin mors hus.-
-
En överlevande som förlorat allt.
Ofattbara tragedier som fullständigt slår sönder tillvaron.
-
Hur orkar människor gå vidare?
-
Hur orkar människor gå vidare?
-
Som en krigszon.
Som en krigszon.
-
Den totala förödelsen är inte nog för alla dessa stackars människor, nu måste de också leva med oron för kärnkraftsutsläpp.
Hjärtinfarkt.
Den totala förödelsen är inte nog för alla dessa stackars människor, nu måste de också leva med oron för kärnkraftsutsläpp.
Hur kan man tillåta att bygga kärnkraftverk i ett land som ständigt skakas av jordskalv? Obegripligt. Och ansvarslöst.
-------
Även i våra egna, små, nära inpå-liv kan det hända skrämmande saker. En morgon i slutet av februari blev en närstående person akut sjuk. Snabbt till sjukhus och där ställdes genast diagnosen: Hjärtinfarkt. En kranskärlsundersökning bestämdes och beställdes, men den blev försenad en vecka p g a att den närstående även drabbades av vinterkräksjuka och fick ligga på isolerad sal med andra kräksjuka patienter.
-
Till slut blev det då dags att få kranskärlen kollade. Någon ballongsprängning kunde inte komma på tal, eftersom förträngningen satt galet till, enligt läkarna. Det blir i stället en hel arsenal av nya (och gamla) mediciner. Inte fullt ett dygn efter utförd undersökning fick patienten åka hem. Men mindre än tolv timmar senare, mitt i natten, blev det väldigt tungt och svårt att andas. Ambulans till sjukhuset, igen. Stor vätskeansamling i kroppen. Två dygn senare var den närstående åter hemma - trött, "utan knorr (på svansen) och med dålig kompression" (den närståendes eget uttryck), men ändå i betydligt bättre form.
-
Hjärtinfarkt.
Bild från http://www.1177.se/
-
Nu är det bara att vänta och se hur fort återhämtningen sker. Men hemmet, anhöriga och alla vänner finns kvar och kärnkraftssutsläpp och strålning behöver den närstående inte tänka på och oroa sig för. (Peppar, peppar.)
Mitt i det lilla, omskakade nära inpå-livet, så känner man ändå att man lever i den bästa av världar. Inga naturkatastrofer, inga krig - och med bra sjukvård när man behöver den.
Mitt i det lilla, omskakade nära inpå-livet, så känner man ändå att man lever i den bästa av världar. Inga naturkatastrofer, inga krig - och med bra sjukvård när man behöver den.
-
Njut dagen.
Det är skrämmande det som händer i Japan. Människorna måste leva i total skräck för vad som kan hända med kärnkraftverken.
SvaraRaderaI skuggan av den stora världen händer också saker som man oroar sig för. Allt gott till din närstående. Hoppas att hans hjärta mår bra av den medicin han får, så han kan leva som vanligt och curla de små.
Han är på bättringsvägen, men det kommer nog att ta sin tid innan han känner att orken är tillbaka.
SvaraRaderaJo, han tar verkligen sin roll som curlingpappa för rådjur och småfåglar på allvar. Han matar frusna småfåglar med varma minipannkaksbitar och rådjuren får köpta äpplen varje kväll. Fåglarna följer honom när han är ute och de kommer ännu närmare när han visslar på dem.
Livet ter sig olika beroende på var vi är.
SvaraRaderaMufflo: Så sant.
SvaraRadera