KÖKSBILDER

För snart en månad sedan visade jag bilder från mitt kök. I en kommentar skrev LeiaMia att hon ville se mer. Jag lovade då att sätta in ytterligare några köksvyer på bloggen. Idag håller jag det löftet. 

Sparsmakat är ingenting för mig. Jag tycker om att ha alla mina ting omkring mig - en kär blandning av ärvt, köpt, fått, loppisfyndat och hemmapysslat. Men det finns stunder när jag önskar att inredningen endast bestod av bord, stol, säng, soffa. Det är när jag ska städa. (Men bara då.) Besökare brukar säga, med ett visst medlidande i både röst och blick: "Stackars dig när du ska dammtorka."

En kväll för många år (och många prylar) sedan, så ringde min mamma och frågade om hon och en väninna fick komma på ett litet besök. Javisst, det gick bra. Efter att mammas bekant gått runt i min lägenhet och beskådat loppisfynd och annat så sa hon: "Det här var allt en trevlig affär." En kommentar som framkallade många glada skratt!

Så småningom blir det kanske fler bilder från "affären" här på bloggen.

Som avslutning vill jag tipsa om gårdagens inlägg på LeiaMias blogg, där ser ni underbara naturbilder. Klicka bara på länken högst upp - och njut.

God onsdagskväll!

SÄNGDAGS FÖR VALPAR

Mina nära och kära vet att jag tycker om hundar. Jag kan bli ganska tramsig när jag ser en jycke. Och råkar jag få syn på en bedårande valp så slår jag över totalt. ;o)
Här kommer en liten videosnutt där en husse sjunger söta valpar till sömns. Gulligt!

Njut vårsolen!

GLAD PÅSK!

 Önskar alla en fortsatt fin påskhelg!

LUGN LÅNGFREDAG

Långfredag. Som barn tyckte man att den var den längsta och tråkigaste dagen på året. Föräldrarna var klädda i svart, man fick inte träffa kamraterna och allting var stängt. Radion (TV fanns inte) sände allvarsamma pratprogram varvade med sorgsen musik. Man längtade intensivt efter att det skulle bli påskafton.

Och i morgon är det påskafton.

Hoppas att strålande solsken och varma vårvindar inramar morgondagens ägg-ätande.

PÅSKRIS?

Önskar alla en riktigt GLAD PÅSK med denna roliga och fiffiga bild. Jag önskar att jag kommit på den själv, men tyvärr kan jag inte ta åt mig äran. Personen som gjort den har i alla fall en härlig humor.

Ha nu en fin påskhelg med vackert väder, god mat och trevligt sällskap.

Må väl!

BLÅMÅNDAGEN

Igår gick vi in i Stilla veckan där varje dag har ett särskilt namn.

Veckan börjar med Palmsöndagen, som följs av Blåmåndagen (eller Svart måndag), Vita tisdagen, Dymmelonsdagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och avslutas med Påskafton. Det är bara palmsöndag, skärtorsdag, långfredag och påskafton som har kyrklig betydelse med gudstjänster.

Benämningarna skärtorsdag, långfredag och påskafton är åtminstone jag mest bekant med. De andra dagarnas namn hör man inte lika ofta.

Det är svårt att tänka sig att fram till 1969 var det förbjudet med offentliga nöjesarrangemang på långfredagen. Numera är biografer, danspalats och andra nöjeslokaler öppna alla helgdagar. Stilla veckan är nog inte speciellt stilla längre. Men skoleleverna har påsklov, arbetsfolket har ledigt några extra dagar och många passar på att resa bort - till våröppnade stugor, till fjällen eller på kortsemester utomlands.

 Vissa traditioner under jul, påsk, valborgsmässoafton och midsommar har jag tagit till mig för att jag gillar dem. Jag tycker bl.a. om pyntandet, maten, musiken och möjligheten till samvaro med nära och kära. Långhelger är efterlängtade avbrott i vardagslunken. Och med påsken kan vi säga att våren är här! Det är kanske det bästa av allt.

Ha en trevlig påskvecka.

STADSBESÖK

Det är inte ofta jag besöker Staden. (Särskilt inte nu när mitt dumma högeröra vill höra så lite ljud som möjligt.) Hur som helst, ibland kan jag drabbas av en väldig längtan efter gator, trottoarer, torg, affärer, trafik och människomyller. I fredags kom detta begär över mig. Vädret var härligt, 12 vårljumma grader, svag vind och sol. Först var det gula klotet aningen beslöjat, men efter en stund bröt det fram med full kraft och värmde skönt.  

Stadsbesöket inleddes med gott fika hos den nyflyttade väninnan. Som numera ser vatten från sina och makens alla fönster. Medan jag drack mitt te njöt jag av utsikten. Än så länge ligger isen, men mycket snart kommer vågorna att rulla in under väninnans fötter. Nästan. Och båtarna kommer att glida, tuffa och vråla förbi i det våta. (Ja, jag erkänner - jag är sååå avundsjuk. Jag vill också ha sjöutsikt!) 

Efter fikat promenerade vi iväg mot centrum där denna syn mötte oss. På ett "klädstreck" högt ovanför våra huvuden fladdrade byxor i massor av färger och storlekar. Fram med kameran! Vilken kul grej! Ett konstverk, höjt till skyarna!

Det fanns mer som vajade i vårvinden. Efter hela gatan var träden dekorerade med tygremsor i milda, pastelliga påskfärger.

 Och utanför arkitekten Ralph Erskines skapelse Shopping (världens första köpcenter inomhus) stod som vanligt Gula Paviljongen som en gång prydde taket på ett av stadens hus. Nu används den som scen av sångare, musiker, talare, m m. Ett fint inslag i gatubilden.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Efter trassel med bredbandsuppkoppling och modem så fungerar nu allt igen. Min närstående datasupport (yngsta brorsdottern) gjorde dagens goda gärning när hon, mitt uppe i familjens påskreseplaner, installerade det nya modemet och fixade trådlös uppkoppling.

Tack, M!

 Också en datasupport?

---

Nu ser vi fram emot den stundande påskhelgen.

UTAN RÖD TRÅD

Denna torsdag består inlägget av en snaquesalig blandning. Om ni vill ha en annan sorts röd tråd i innehållet än den på bilden nedan så får ni sluta läsa här. I stället kan ni välja bloggar från min Bloggkoll.

 Dagens (enda) röda tråd.

Och nu över till torsdagens blandning av ämnen.
(Bilderna är, som alltid, klickbara.)

1.

Allt oftare undrar jag - och många med mig: Varför duger inte vårt eget språk längre?

Den senaste tiden har man i annonser kunnat se att Luleå Lokaltrafik, LLT, "stolt presenterar" ett nytt ställe, en kiosk i stan, där man kan ladda och hämta ut busskort. Högst upp i annonserna står det

"LLT PROUDLY PRESENTS".

Men snälla LLT, hur tänker ni? Är det någon inom företaget som kommit på de här larvigheterna - omplacera personen. Är det en reklambyrå som föreslagit detta - byt ut den.

2.

Överallt hör man nu talas om applikationer, appar. I min värld, hittills, har applikationer varit något som sett ut som på bilden ovan. Ungefär. Men det klart, jag är en gråhårsmedborgare som inte riktigt hänger med i allt det nya. Hjälp, jag behöver en heltidsanställd personlig tränare, nej, datasupport menar jag! (En personlig tränare skulle i och för sig också behövas...)

3.

För drygt två månader sedan ringde jag min bredbandsleverantör Telia och uppgraderade hastigheten på min uppkoppling. Men den blev inte snabbare, snarare tvärtom. Så småningom började jag testa den på http://www.bredbandskollen.se/ och fick bevis på att den var DÅLIG. Jag ringde Telia igen och fick tala med en trevlig ung kille som sa: "Det var verkligen inte bra. Det måste vi snarast göra något åt." När man får medhåll så blir man ju glad och genast vänligare inställd till företaget i fråga.

Han sa att det skulle behövas en omkoppling till en annan "plattform" (?) - jag fattade - som vanligt - ingenting, men hoppades att killen visste vad han talade om. Denna omkoppling måste göras på någon plats någonstans av en tekniker. Efter att detta skett så var uppkopplingen aaaningen bättre, men fortfarande tyckte Bredbandskollen att den var DÅLIG.

Nytt samtal till Telia, ny trevlig kille. Han sa att jag kanske behöver ett nytt modem (jaha, ja) och att det skulle sändas till mig. Fint! Enligt samtal i dag med en ny trevlig support, en tjej denna gång, så ska det nya modemet finnas att hämta hos mitt postombud i morgon. Jag hoppas det.

Hur som helst så måste jag tacka Telias alla trevliga anställda som jag haft kontakt med. De har gjort vad de har kunnat och i dag ringde DE upp MIG, precis som de lovat, för att höra hur det gick. Snyggt gjort. Jag slapp ringa och trycka 1, 2, 3, o.s.v. och vänta i eviga telefonköer. 

4.

I dag ringde även min Westerstrandsklockas "doktor" och informerade om urets hälsotillstånd. Och gav mig en mer precis prisuppgift. Här, på min andra blogg, kan du läsa mer om min sjuka klocka, som jag verkligen saknar. Dess plats gapar tom.

Tänk vad man vänjer sig vid vissa saker. En snabb blick på väggen ovanför TV:n och jag visste med ens vilken tid det var. Inga siffror utan visare som ger en helt annan känsla för tiden.

Det var torsdagsmixen. Har ni förresten tänkt på att i morgon har vi avverkat halva april? Redan!

Ha nu en skön kväll!

ORDLÖST

Av någon anledning kom mitt hjärnkontors minnesavdelning helt plötsligt ihåg denna LP som jag köpte den 26 mars 1977. (Jag har någon slags tvångstanke om att jag alltid ska skriva ner inköpsdatum på det mesta jag drar hem. I alla fall skivor och böcker. Det är lite kul att se när man köpte den eller den.)

Någon dag i mars för 34 år sedan hade jag hört LE MATIN SUR LA RIVIERE på radion och tyckte den var bra. Och lite ovanlig så tillvida att Eve Brenner, med vacker röst, sjunger - men inte med ord. Och nu kan hon naturligtvis höras på Youtube. Just den här länken nedan bjuder också på fina naturbilder.

 http://www.youtube.com/watch?v=MUGDJtN50Gk&feature=related

God tisdagskväll. 

EN MÄSTERLIG ARKITEKT

När jag läste TV-programmet för SVT:s Kunskapskanalen för i morgon, tisdag, så fick jag nästan glädjefnatt. Klockan 21.30 sänds ett nytt avsnitt av den intressanta serien "Banbrytande arkitektur". Och i just detta avsnitt tar man upp ett verk av en av mina italienska favoritmän, renässansarkitekten Andrea Palladio och hans vackra Villa Barbaro.

(Mina andra favorititalienare är Leonardo da Vinci (1452-1519) och Michelangelo (1475-1564). Vilka genier dessa samtida italienare var!)

Palladio räknas som en av världshistoriens mest inflytelserika arkitekter. Och han är min absoluta favoritarkitekt. Jag njuter av symmetrin, harmonin och balansen i hans byggnader. Han ritade villor, kyrkor, palats. Boken här ovan, hett önskad, om Palladio köpte jag i februari 1992 och den är verkligen välläst. 

Palladios gudfar var stenhuggare och skulptör och så småningom blev den unge Andrea lärling till en annan stenhuggare från trakten och fick därigenom arbeta med att bygga en stor villa åt författaren Giangiorgio Trissino, vilken också blev hans välgörare. Vid 32 års ålder följde han Trissino till Rom där han blev kvar ett år (behövde han bara ett år?) för att studera antikens arkitektur.

Palladio tyckte att likväl som den mänskliga kroppen var sammansatt av olika delar för att bilda en välskapt och harmonisk enhet, så skulle också en byggnads delar ge ett lugnt och balanserat uttryck. Han skapade bl.a. en hustyp som sammanförde visioner av antikens bostad och tempel.

Andrea Palladio (1508-1580)

(född i Padua som Andrea di Pietro della Gondola)

Mest verksam var han i Venedig och Vicenza med omgivningar.

 I TV i morgon kväll: Villa Barbaro, i Maser, nordväst om Venedig.

Villa Barbaro. 

 Villa Rotonda, en av Palladios alla vackra och berömda byggnader.

 Också Villa Rotonda.

 Fem av Palladios villor inom en radie på ca åtta mil. 

Palladios "Fyra böcker om arkitekturen" (I quattro libri dell´Architettura) samlade i en bok, publicerades 1570 och var det första mer omfattande tryckalster som en arkitekt gav ut om sitt eget arbete. Sedan dess, och in i våra dagar, har Palladio och böckerna haft en stor betydelse för arkitekter världen över. I USA kan man se Palladios påverkan i många byggnader, bl.a. i Vita Husets fasad. I Sverige inspirerades t.ex. Jean de la Vallé (Riddarhuset) och Nicodemus Tessin. Härnösands läroverk, av arkitekten Olof Tempelman, har också drag av den klassiska tempelarkitekturen.

Palladios mästerliga byggnader är ju ingenting för oss vanliga, men precis som vi kan njuta av och glädjas åt vacker konst, underbar musik, intressant litteratur och andra konstformer så kan vi finna välbehag i skön arkitektur. Jag blir alldeles lycklig över allt vackert, vare sig det är i naturen eller det som människor skapat.

Här kommer tre verk till av mästerarkitekten:

Villa Cornaro, Piombino Dese. 



Palazzo di Chiericato, Vicenza.

Villa Emo, Fanzolo.

I morgon kväll blir det att spela in programmet om Villa Barbaro.

Hoppas bara att det inte blir något mackel.

Är det nu någon som vill veta mer om Palladio så googla bara på hans namn. Det blir bara sisådär
4 600 000 träffar!

100-ÅRIGA VYKORT

Dessa gamla vykort har en aktningsvärd ålder - de första två är från 1908, det är alltså 103 år sedan de sändes. De sista två, från 1910, lades i postlådan för 101 år sedan.

 Det är mina morföräldrar som är adressaterna. Tanken svindlar - hur gammal är jag egentligen? Snart antik, jag också? 

 Söderfors, Tierps kommun, Uppsala län.

Adressat är mormor...

 

...och kortet är stämplat 1 juli 1908. Frimärket med Oscar ll, som dog i december 1907 och efterträddes av sonen Gustaf V. Porto 5 öre.

Stockholm, Strömsborg och Vasabron.

Adressat är morfar och kortet är stämplat 26 oktober 1908. Porto 5 öre.

Parti från Arildsläge, Skåne.

Adresserat till morfar med önskan om en god jul 1910. Porto 5 öre.

Sandöverken, Kramfors kommun, Västernorrland.

Adresserat till morfar...

...med önskan om ett godt nytt år. Poststämplat xx december 1910. Redan då hade man tydligen julmärken att klistra på. Och så vackra! Men, vad nu då, portot är bara 4 öre mot tidigare 5?

På många sätt känner jag vördnad inför dessa gamla vykort; plötsligt känns tidigare generationer så nära.

Fler vykort utlovas här på bloggen.

TUFFINGAR PÅ TAKET

De här killarna kan aldrig ens ha hört talas om höjdskräck.

De promenerade obekymrat omkring på taket som om de vandrat omkring på marken. Och utan säkerhetslinor.

Men på morgonen hade de naturligtvis kollat att deras skyddsänglar också var på jobbet.

Taket är (drygt) fyra våningar upp. Vad kan det vara i höjd, månntro? 12-14 meter?

Jag, som får svindel vid trösklar och mattkanter, ryser vid blotta tanken.
Men jag är full av beundran.

TESTAR - IGEN!

Nu måste jag testa de nya redigeringsfunktionerna. (Långt ord!) Jag ska prova att lägga in bilder och flytta runt både dem och texten så får vi se om det fungerar.

Nu gör jag nytt stycke och har jag tur så blir mellanrummet precis som jag vill ha det - d v s perfekt.

 Alla vet ju att datorer lever sitt eget liv och när de känner för att trilskas och göra livet surt för oss användare, så har vi egentligen ingenting att sätta mot.

Är man då, som jag, en mycket ordinär datorklickare så händer det att man blir alldeles ställd och knappt vågar starta sin "låda" igen för vad den ska hitta på härnäst.

Jag avundas de verkligt kunniga. De som obesvärat klickar runt och har full koll på alla tangenter, funktioner, hjälpmedel och system. Jag känner mig så ofta helt vilse i den berömda pannkakan. 

 
Men nu ger jag mig ut på svag is och testar nya bloggfunktioner. Om de fungerar så har det plötligt blivit ännu roligare att blogga. Spänningen är oooliiidliiig.

Allt är som ett enda stort äventyr.
 Häng med!

PROV UTAN VÄRDE

Timmen är mycket sen, men jag måste bara testa om den nya "redigeraren" fungerar. Förhoppningsvis har jag hittat ett sätt att komma tillrätta med eländet med för stora mellanrum mellan bloggtextens stycken.

Kan jag - möjligen - ha lyckats? I så fall blir jag JÄTTEglad! Nu håller jag tummarna och klickar på
 PUBLICERA INLÄGG.

VILL INTE DELA MED MIG!

Är man hungrig så är man.

JÄRNHANDEL OCH REGN

-- Järnhandel! sa jag lyckligt. Visst sa du järnhandel?

-- Nej, jag sa: HÄR REGNAR DET.

-- Äsch då, jag tyckte du sa järnhandel.

-- Varför skulle jag säga järnhandel?

-- Ja, inte vet jag. Bara för att prata? När jag testar vill jag ju att ni ska säga ord och meningar som jag inte kan känna igen på tonfall eller gammal vana. Och järnhandlare är ju inte precis vårt vanligaste samtalsämne. Hade du sagt loppis, vårsol, hundvalp, kroppkakor, snygga karlar eller något annat trevligt så kunde jag kanske bara gissat mig fram.

Detta något udda samtal utspann sig under den gångna helgen när jag talade med när och kär vän och ville testa mitt skadade öras hörselkapacitet. Varje vecka utför jag flera "hörseltest" genom att jag uppmanar mina telefonpratande vänner och släktingar att säga några meningar medan jag håller luren tätt, tätt mot det strejkande högerörat. Testpersonernas röster, tonlägen och volym är ju alla olika och det är lika spännande varje gång om jag ska kunna uppfatta något ord.

För att alls höra något så måste luren nästan vara inne i örat. Men nu, efter många, långa månader av tystnad har det i alla fall hänt att jag kunnat urskilja ett eller annat ord. Visserligen med stor ansträngning (och ibland vilda gissningar), men ändå... Vilken lyckokänsla!

Likväl, till 98% består högersidans (telefon)lyssnande mest bara av mummel med en massa sje- och sch-ljud. Frasande, fräsande, skrälliga, metalliska, ljud. Och det konstiga är att hörseln varierar från dag till dag, ja, ibland nästan från timme till timme. Plötsligt kan jag uppfatta ett, två, tre ord (och BARA i telefon, inte annars) och så - lika plötsligt - inget alls. Bara mummel.

Min extremt svåra ljudkänslighet fortsätter dock. Mikrougns-pling - fy! Strilande vatten - usch! Prasslande papper - oj, oj, oj! Surrande maskiner - fy och usch! Högljudda röster - aj, aj, aj! Trafik - HUGALIGEN!!! Det känns som bilarna körde med smattrande dubbdäck direkt i hörselgången. Och aldrig kan jag vara säker på var jag har fordonen. Är de på min vänstra sida - eller kanske på min högra?

Inte heller människors prat runt omkring mig kan jag lägesbestämma säkert. Ibland vänder jag mig åt alldeles fel håll när folk talar. Så småningom ska visst lägesbestämningen kunna bli bättre. Jag väntar och hoppas. Och väntar ytterligare.

Egentligen skulle jag på återbesök till min öronläkare nu i april, men det är en mycket populär doktor som har ont om besökstider, så nu blir det i maj i stället. Det spelar inte så stor roll, nu är det ju inte så akut längre och jag skriver upp de frågor jag kommer på allt eftersom. Tyvärr är det många av dem som aldrig kommer att få några svar. Plötslig dövhet, sudden deafness, lämnar oftast massor av obesvarade frågor efter sig. Det är nog så med vissa saker i livet - de ska inte ha några svar. Vi ska bara acceptera det som händer. Och traska vidare.

Om en stund ska jag traska in i köket och laga middag. Vad det blir? Ingen aaaning - jag funderar på att hålla för ögon, öra (behöver ju bara hålla för ett) och näsa, så det ska bli en överraskning.

God mitt-i-veckan-kväll!