Igår gick vi in i Stilla veckan där varje dag har ett särskilt namn.
Veckan börjar med Palmsöndagen, som följs av Blåmåndagen (eller Svart måndag), Vita tisdagen, Dymmelonsdagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och avslutas med Påskafton. Det är bara palmsöndag, skärtorsdag, långfredag och påskafton som har kyrklig betydelse med gudstjänster.
Benämningarna skärtorsdag, långfredag och påskafton är åtminstone jag mest bekant med. De andra dagarnas namn hör man inte lika ofta.
Det är svårt att tänka sig att fram till 1969 var det förbjudet med offentliga nöjesarrangemang på långfredagen. Numera är biografer, danspalats och andra nöjeslokaler öppna alla helgdagar. Stilla veckan är nog inte speciellt stilla längre. Men skoleleverna har påsklov, arbetsfolket har ledigt några extra dagar och många passar på att resa bort - till våröppnade stugor, till fjällen eller på kortsemester utomlands.
Vissa traditioner under jul, påsk, valborgsmässoafton och midsommar har jag tagit till mig för att jag gillar dem. Jag tycker bl.a. om pyntandet, maten, musiken och möjligheten till samvaro med nära och kära. Långhelger är efterlängtade avbrott i vardagslunken. Och med påsken kan vi säga att våren är här! Det är kanske det bästa av allt.
Ha en trevlig påskvecka.
Vem minns inte lååååångfredagarna förr i tiden. Föräldrarna finklädda i svart, man fick inte träffa kompisar och radions program var dystrare än vanligt.
SvaraRaderaJag plockar fram min gröna tupp till påsk. Det får räcka.
Gunnel: Långfredagarna gjorde verkligen skäl för namnet. Och även mina föräldrar var klädda i svart, kompisbesök var inte att tänka på och i radion pratade någon trist farbror eller också spelades trist musik. Men nu för tiden har det nästan slagit över för mycket åt andra hållet. Dit det bär...
SvaraRaderaLuleÅ!!! Min gamla hemtrakter. Härligt
SvaraRaderaGila: Som sagt - världen är liten!
SvaraRadera