SPRÅKLIGT TRAMS (eller Detta är not good)

I sin blogg Nära mig skriver i dag väninnan G om det svengelska språket, bl a om hur engelska ord försvenskas till löjets gräns. Jag frågade G om jag fick hänga på hennes blogginlägg eftersom jag kände för att skriva om fler språkliga tramsigheter. Min förfrågan okayades genast.

-

-

Jag förstår inte varför vissa journalister ofta måste slänga in utländska - oftast engelska - ord här och där i sina texter. Duger inte svenska ord och uttryck eller vill de verka märkvärdiga? Jag tycker verkligen att journalister, d v s proffsen, ska föregå med gott exempel när det gäller att vårda det svenska språket. I Norrbottens-Kurirens C-bilaga i lördags var det en spalt som kunde ha varit bra om den inte innehållit flera onödiga engelska ord.

-

Jag citerar:

"...att välja allt ifrån husmodell och inredning, färger, golv och köksluckor och whatever! Jippie!"
-

"... och jag drog barnvagnen vareviga dag till den där skogsplätten, mitt ute i nowhere..."

-

"Behövde barnen byta skola eller kompisar? Nope!"

-

"... men känner jag mig själv lär det vara tillräckligt wild and crazy med en flytt något närmare stan om några år..."

Slut citat.

-

Varför duger inte vad som helst?

Varför duger inte hurra eller jättebra? (Jippie är dessutom en "försvenskad" stavning.)

Varför duger inte ingenstans?

Varför duger inte nej, nix, icke.

Varför duger inte vilt och galet?

Man kan undra.

I dessa fall blir texten bara tramsig.

-

Fortfarande finns det människor som inte kan engelska och det är respektlöst mot dem att i en svensk och lokal morgontidning använda onödiga utländska ord, speciellt när det finns bra svenska som säger samma sak.

Vi är i Sverige - skriv svenska!

VEM VANN?

När jag var ungefär femton år klappade mitt tonårshjärta för en kille som var mycket intresserad av fotboll. När "hans" lag spelade så satt han alltid troget på åskådarplats och hejade.

För att få vara i killens närhet bestämde jag mig för att följa med på en match.

Det var de mest tråkiga och bortkastade timmar jag någonsin upplevt.

Hade det inte varit för att Amor skjutit prick på mitt bultande ungflickshjärta och föremålet för min heta låga ville stanna kvar och glo på gossar i leriga kortbyxor, så hade jag gått hem. Vad var det för kul med en massa killar som sprang hit och dit som yra höns, småknuffades med varandra och försökte få in ett boll-elände i motståndarnas mål? Om de åtminstone hade fått en boll var att leka med.

Publiken tjöt, buade, visslade, hejade så trumhinnorna skallrade. Jag förstod inte ett skvatt av varken spelet eller entusiasmen. För att fördriva tiden och för att inte dö av leda så började jag titta på publiken som naturligtvis mest (till 97%) bestod av maskuliner i olika åldrar. Den aktiviteten var mycket mer spännande. De få tjejer/kvinnor jag kunde upptäcka runt planen var säkert där av samma orsak som jag: Blind förälskelse. Den ursäktar de flesta dumheter.
Men... äntligen... även de värsta plågor tar ju slut någon gång. Efter de längsta timmar jag någonsin genomlidit (gå till tandläkaren är ett riktigt nöje i jämförelse) så kom slutsignalen. Det ena laget såg jättelyckligt ut och det andra verkade totalt tillintetgjort.
Men när vi gick därifrån var jag tvungen att fråga: Vilket lag vann? Blicken jag fick var inte nådig.

-

Det blev förstås aldrig något med den där killen. Alltså var lidandet helt bortkastat. Men jag lovade mig själv en sak: Aldrig mera ett sportevenemang. Hur kär jag än är.

Det löftet har jag hållit.

HJÄLPEN ÄR NÄRA!

Som jag skrev i förra blogginlägget så ska väninnan och hennes make flytta från husets många kvadratmeter till lägenhetens få. Jag tror mig ha anat vissa funderingar över hur saker och ting ska få plats i det nya hemmet.

-

I min bokhylla hittade jag svaret på alla sådana problem, boken "Compact living - Idéer för trångbodda". Den finns att låna hos bloggerskan. Tills hon själv behöver den.

-

God lördagskväll!

(Jag ska avnjuta aftonen med "stjärnorna på slottet".)

MOT NY ADRESS

-

Efter nästan 40 år i sitt hus har min bästa väninna och hennes man bestämt sig för att sälja huset och flytta till lägenhet (med utsikt över vatten!) i centrala stan. De lämnar ca 135 kvm + förråd och garage och ska inom ett par månader ha minskat antalet ägodelar så att både de själva och de utvalda prylarna får plats på ca 75 kvm. Det blir till att prioritera.

-
Vy från min hall...

... och mitt vardagsrum.
-
Med svår ångest har jag de senaste dagarna gått omkring i mitt eget överfulla hem och lekt med tanken att det var jag som skulle flytta. Vad skulle jag först göra mig av med? Hm. Vad skulle jag absolut inte kunna skiljas ifrån? På den senare frågan blir svaret: Det mesta!
-
Ändå vet jag ju att inom en inte alltför avlägsen framtid så kommer även mitt flyttlass att skumpa iväg till en annan adress. Ett nytt hem (förhoppningsvis inte HEMMET än!) men definitivt med färre kvadratmeter. Jag bävar inför den stora livsförändringen. Fördelen med att dra upp bopålarna från ett ställe och slå ner dem på ett annat är att man MÅSTE rensa i röran. Ge bort, sälja, kasta.
-
Egentligen borde man flytta lite då och då. Det skulle hålla antalet prylar på en rimlig nivå. Tyvärr har det burits in alltför många pryttlar genom bloggerskans ytterdörr under de senaste 25 åren. Men så roligt det varit att fynda på bl a loppisar och auktioner.
-
Jag hoppas verkligen att min väninna med make ska trivas i sitt nya hem. I och med flytten kommer de betydligt närmare mig och det är roligt. Men lite avundsjuk är jag allt över den där vattenutsikten...
-
Kära vänner, lycka till!

VACKERT VITT

När jag tittar ut genom fönstren och bara ser vitt, vitt, vitt, så slår mig tanken att det finns en hel del att vara tacksam över. T ex att snön är vit och inte svart. (Likadant med is och rimfrost.)

-

Vi klagar ofta på att vintern är så mörk. Vad skulle den då inte vara om den fluffiga nederbörden var sotsvart? Jag ÄLSKAR visserligen svart, men vid snökulören går gränsen.

Någon annan färg vore heller inte så kul; tänk rött, blått, grönt, gult. Njae, inte särskilt lyckat. Jodå, som färgklickar här och där, men inte överallt på land och vatten. Två meter höga drivor i klarrött eller solgult skulle vara bra jobbigt.
Vår Herre måste faktiskt ha tänkt till när han bestämde sig för att inreda vintrarna i vitt.

Må väl! I morgon är det lill-lördag.

HÅLLNA TUMMAR-EFFEKTEN?

-

Verkligen dags för ett nytt blogginlägg!

Ett försiktigt små-lyckligt sådant.

-

I veckan som gick var jag på återbesök hos öronläkaren för mitt skadade högeröra. Det blev en riktigt glad dag. Audiogrammet som togs, det fjärde i ordningen sedan juni, visar på en klar förbättring. Fortfarande kan jag inte alls uppfatta ord, men det pågår aktivitet i örat och det inger ett litet hopp. Tyvärr har ljudkänsligheten bara blivit värre, alla ljud är förvrängda och mer eller mindre smärtsamma och tinnitus och tryckkänslan finns kvar, men jag upplever det positivt att något händer.

-

Min läkare var glatt överraskad och förvånad över att det skett en sådan förbättring efter drygt sex månader. Den brukar komma tidigare. (Om den alls kommer.) Nåväl, i slutet av september kunde jag uppfatta ljud runt 70 dB. Och nu runt 50 dB! YES!

-

Månne alla hållna tummar runt om i landet (och t o m i USA) har bidragit till att det strejkande högerörat insett att det är tid att återgå till jobbet?

-

Så här ser det senaste audiogrammet ut, från vecka 2, 2011. Högerörat kan uppfatta ljud från runt 50 dB.

-

Det första audiogrammet, från slutet av juni 2010. Hörseln på mitt högra öra (det inringade området) var inte mätbar.
-

Tack nära och kära, bekanta och obekanta för alla tankar och hållna tummar! När ni inte har händerna upptagna med andra och viktigare saker så får ni gärna fortsätta att hålla en tumme. Eller två. Då kanske det här ordnar sig till slut och jag kan höra "i stereo" igen. Det vore underbart. Det är ingenting som säger att det blir bättre än så här, men jag ger inte upp hoppet.

-

Tidigare inlägg där jag skrivit om min plötsliga dövhet finns att läsa under dessa datum och rubriker:

2010-06-27 "Hörseln borta" (se länken ovan)

2010-06-30 "En ljudlös uppdatering"

2010-07-07 "Sudden deafness"

2010-07-11 "Sommarens sus och tystnadens brus"

2010-08-02 "Ljudglimtar"

2010-09-26 "Tre månader av halv tystnad"

2010-12-21 "Överst på önskelistan"

TJUGOHUNDRAELVANOLLETTNOLLTVÅ

-

VÄLKOMMEN TJUGOHUNDRAELVA!

-

Du är visserligen redan inne på din andra dag, men den är ju bara ett par timmar gammal.

Snälla 2011, sköt dig nu så du kan gå till historien som ett riktigt toppenbra år.

Vi som har förmånen att få vandra omkring på jorden just detta år ska försöka att hjälpa till så gott vi kan.

Ja, jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag ska i alla fall göra mitt allra bästa.

Och så håller vi tummarna för att alla andra också gör det.

-

Jag tycker att vi önskar varandra

LYCKA TILL!

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT!

Nyårsafton 2010.

Om ungefär tretton timmar stiger vi in i 2011. Det nya året ligger där som ett ark papper, alldeles oskrivet. För de flesta av oss kommer det att fyllas med en blandning av glädje och sorg, framgång och misslyckande, hälsa och sjukdom. Skratt och gråt om vartannat.

Någon har skrivit:

"Livets sorg och glädje ligga lika nära.

Ofta får vi båda när vi ett begära."

-

Låt oss hoppas att det blir mest skratt. Att det blir ett bra och lyckligt år.

-

-

När kyrkklockorna ringer på nyårsnatten kan vi väl gemensamt önska att jorden får bli en lugn och trygg plats för oss alla. Och att de kloka människorna får styra - inte galningarna.
-

-

Man kan bara hoppas att de skott och smällar som hörs runt vårt klot i natt kommer från nyårsraketer - inte från vapen. Och att raketerna skjuts upp av ansvarsfulla vuxna - inte av tuffa barn och ungdomar.
-
-
Varje år händer det en massa olyckor med fyrverkeripjäser därför att folk inte handskas med dem på ett vettigt sätt. Raketer är inga leksaker, de kan orsaka livshotande skador om olyckan är framme. Alla vet detta och ändå får nyårsnattens dumheter och nonchalans förödande konsekvenser för så många. Den verkliga boven i dramat är ofta alkoholen.
-

Det här blev en allvarlig nyårsblogg, men jag önskar verkligen att folk får en fin och minnesvärd övergång till det nya året. Det är så synd att ett ögonblick av oförstånd ska förstöra resten av livet. Vi bör vara rädda om varandra - och oss själva. Då börjar det nya året på rätt sätt.
-

-

Nu hoppas vi på - och bestämmer oss för - ett

GOTT NYTT ÅR!

MINUS 29

I morse visade min termometer 29 minusgrader. Då var det skönt att få stanna inne i hemmets värme och bara titta ut på det isande kalla. Jag kände verkligen med alla som måste trotsa kylan och skynda iväg till arbete, dagis, möten. Att sätta sig i frost-stela bilar, vänta på bussar, ta cykel eller apostlahästar är speciellt tungt när kvicksilverstapeln knappt är synlig.

Jag bugar mig tacksamt och ödmjukt för alla produktiva människor som denna iskalla och snörika vinter håller igång Sverige. Ni är vardagens hjältar.

-

Onsdagen den 29 december 2010, klockan är 14.56 - och det är redan mörkt.

Men ljuset är på G.

-Trots att julen är över verkar tomten vara i farten. På min balkong kan jag fortfarande skymta hans röda luva. Eller också har han bara glömt kvar den.

-

Nu är det bara ett par dagar kvar av år 2010. Snart ska vi komma ihåg att skriva en etta i stället för en nolla i slutet. Det kan bli fel ett par gånger innan man vant sig.

Gott slut på vecka 52!

JULSLUT

Efter välförrättat värv så tar nu tomten igen sig i favoritfåtöljen...

-

... eller - i värsta fall - ligger utbränd på Nordpolens snö.
-
Hoppas bara han hinner hämta sig till nästa jul!

Ett år går ju så fort.
-
GOD FORTSÄTTNING!

GOD JUL!

Puh, det var i verkligen i sista minuten! Men jag hann önska er alla en riktigt

GOD JUL

innan julaftonen går över i juldag.

-
Må alla ni som planerat och jäktat inför dessa helger få det så bra som möjligt. Att det finns tid till att göra trevliga saker tillsammans med nära och kära. Och att finna stunder till avkoppling och återhämtning. Det behövs särskilt mycket just nu när mörker, snö och kyla kan ta på både krafter och humör.

-

Jag har undrat förr och jag undrar igen: Varför ska det vara så svårt för vädergudarna att bjuda på fem minusgrader, sol och lugnt? Det vore ett vinterväder lämpligt för härligt friska promenader eller en tur med sparken/skidorna/skridskorna. Eller kanske en sväng med snöskotern. Stryk det som ej önskas.

-

Men nu är det för kallt, snöigt och blåsigt för de flesta utomhusaktiviteter. (Snöskottningen dock ett måste.) Vi kurar mest inne och eftersom elementen går på högvarv blir inomhusluften torr och obehaglig och oftast när man tar i något får man en stöt. Statisk elektricitet får åtminstone mitt hår att stå som en flurrig gloria runt huvudet och torrluften gör mina händer till sandpapper. Jag sätter kärl med vatten på elementen men vips! så är de tomma. Kanske man skulle investera i en riktig luftfuktare. När jag tvättar så kör jag centrifugeringen på låga varv, bara så pass att kläderna inte droppar, och sedan sprider jag ut hela byken i hemmet för att självtorka och sprida lite fukt under tiden.

-

I spegeln möter jag ett torrfnasigt, gråglåmigt ansikte som stramar vid minsta lilla antydan till leende. Fuktbevarande krämer håller fejset mjukt och normalt i ca fem minuter. Sedan återgår det till att se ut som det genomgått en icke så lyckad ansiktslyftning. Utom dubbelhakan förstås, den dallrar lättsinnigt lös och ledig. Varför stramar inte den???

-

Men nu kom jag ju alldeles från ämnet - julen. Jag hoppas den ska bli precis som ni vill ha den. Allt efter tycke och smak.

Ha det gott!

En burk från 1995, som är som en uppslagen bok, med glasögon och fickur i relief. Följande (lätt skrytsamma rader) står att läsa på burkens undersida:

This delightful tin is just one in a range of beautiful small and large book tins which mark the opening of a new chapter in The Silver Crane Company´s range of innovative tinware. We have once again stretched the boundaries of conventional tinware by increasing the depths and detail of the embossings on the lid, thereby enhancing the authentic look and feel of this wonderful tin.

The novel idea for this range of tins was inspired by the splendid books of days gone by. Explore the pages of this book and allow your mind to conjure up the nostalgia of early 20th Century England.

This marvellous book tin, along with the others in the range, is highly collectible and we hope will give you volumes of enjoyment in years to come.

Another classic tin from

The Silver Crane Company

Probably the best tins in the world

Som ni ser - här vilar ingen falsk blygsamhet. Men burkarna är fina.

Jag har faktiskt en till från serien.

ÖVERST PÅ ÖNSKELISTAN

Förra veckan var jag på magnetkameraundersökning. Skulle den möjligen kunna tala om varför jag fullständigt oväntat tappade hörseln på höger öra på midsommardagen?

I går fick jag veta att allt var normalt, någon orsak till den plötsliga dövheten gick inte att hitta.

Av de 5-20 personer på 100.000 som varje år drabbas av plötslig dövhet/hörselnedsättning får ca 85% förbli ovetande om varför det hände. Det går inte att finna någon orsak. Nu tillhör jag alltså den gruppen.

-

Egentligen spelar det inte så stor roll. Det är jobbigt att vara i det närmaste halvt döv, vad det än beror på. För det är som det är. Det är bara att ta en dag i sänder och hoppas på det bästa. Förbättring kan ske upp till ett år. Och jag har inte ont. Det värsta är nog att jag blivit så extremt ljudkänslig. Allt högerörat kan höra är skrälliga, förvrängda, metalliska ljud. Men några ord klarar det inte att urskilja. Jag har ju också fått en besvärande tinnitus. Sedan saknar jag förstås musiklyssnandet. Det är omöjligt att njuta av musik som det är nu. Några julkonserter har det inte varit tal om. Jag har nog svårt med kökskranens strilande stråle eller kundvagnarnas skramlande i mataffären.

-

Överst på min önskelista till tomten står det: TVÅ fungerande öron! Tack!

-
I dag är det dan före dan före dan före dopparedan. Och över hela Europa råder kyla och snökaos. Många julfirare som planerat att resa och fira jul med sina nära och kära får kanske ändra sina planer och stanna hemma i stället. Överallt är det väldiga kommunikationsproblem nu när Kung Bore kopplat järngreppet.
Och visst kan man tycka att björnar är förståndiga varelser?
Att under vintern gå i ide är faktiskt en god idé.

LITE KUL FÖRE JUL

Vad sägs om lite fnitter i julbrådskan?

Skratt ska ju vara bra mot stress.

-

-
-
Ren-a SÄPO!
-
Dags för "Renässans?"
-
"Finns det några snälla tomtar här?"
"Näe."
-
"Ung och bortskä... försigkommen."

-

Ha en trevlig och rolig fjärde advent!

EN ANNORLUNDA JULSÅNG

För några år sedan hörde jag en sådan vacker sång i en amerikansk TV-series julavsnitt. Efter lite detektivarbete på nätet så fick jag fram att sången hette "River", var skriven av Joni Mitchell och sjöngs av Sarah McLachlan.

-

Lyssna till den på den här länken:

http://www.youtube.com/watch?v=nx_FuwvgzaE

-

Bilder tagna 15 december 2010, kl 11:45

-

Nu har vi fredag igen. Om precis en vecka är det julafton.

RÖJNINGSARBETE

Köksfönster i svart och vitt. Men adventsstake och röd liten luva avslöjar att julen är i antågande.

---------

Under den gångna veckan har jag städat i förråd, skåp och garderober. Det var inte så jobbigt och ambitiöst som det låter. Egentligen gjorde jag mig bara av med en massa saker som jag inte behövde längre. Och några prylar fick byta plats inom hemmets väggar.

-

I tisdags kom två killar från Röda Korsets Kupan och hämtade en del av mitt ratade överflöd. Jag hoppas att de prylarna ska komma till användning igen och glädja någon ny ägare i stället för att vara hyllvärmare hos mig. Visst är det lite miljövänligt med saker som lämnas till Kupan, Myrorna, kommunens återvinningscentral eller säljs på loppis och internet? Alla vinner ju på det. För att inte tala om hur roligt det är att fynda på dessa ställen. (Förklaringen till överflödet!)

-

Kalle Anka ser riktigt glad och förväntansfull ut inför städningen. Han har t o m satt skurborstar på fötterna.

Min inställning till städning kan man se på skurhinken till höger.

-

Att damma och feja är inte det roligaste jag gör. Men jag är överlycklig när dammsugarmagen är mätt och full av dammtussar, smulor och skräp. Det är härligt med städning!

När den är färdig.

-

I morgon är det tredje advent. Dagarna springer på snabba fötter och snart börjar det ljusna igen. Onsdagen 22 december infaller vintersolståndet. Så, håll ut!

PÅ G!

Efter ett par års funderande så har jag äntligen kommit till skott! Jag har köpt ett gång/löpband! Nu finns inga ursäkter längre att strunta i den dagliga promenaden. Kom vatthalka, snöstorm, iskyla, tropikvärme, ösregn, blixt och dunder! Jag bryr mig inte, jag tar min motionsrunda i hemmavärmen och tittar förnöjt ut genom fönstret på vädergudarnas nyckfullhet. Kan de inte bjuda på vettigt väder - just nu innebär det sol, vindstilla och minus fem - så stannar jag inomhus. Jag kan ju alltid öppna fönstret (eller knäppa på fläkten).

-

Från denna anskrämliga uppenbarelse tänker jag transformeras...

... med stor hjälp av denna pryl och lite karaktär (eller tvärtom)...

... till denna ljuvliga varelse.

Någon tidsgräns för denna fantastiska metamorfos har jag inte. Jag antar att den kommer att ta återstoden av min jordavandring. En vandring som nu delvis bedrivs på gångband.

-

Trevlig torsdagskväll!

FÖRSTA ADVENT

Första adventsljuset tänt.

-

Är det någon fler än jag som har svårt att hänga med i tidens snabba flykt? Jag fattar inte att det redan är första advent. Vart tog september, oktober och november vägen? Hösten 2010 måste ha slagit hastighetsrekord. Men det verkar faktiskt alla årstider göra numera. Jag brukar knappt ha hunnit vänja mig vid yllehalsduk och lovikkavantar förrän det är dags att ta fram vårjackan.

-

Och så fortsätter det så där. I någon vecka eller så, så svassar man lyckligt och lätt omkring i vårkläderna. Tills en morgon då solen och värmen bara vräker ner och med svetten skvittrandes omkring den vårglåmiga kroppen trevar man förtvivlat i garderoben efter kortärmat och gärna kortbenat.

-

Den varma perioden, d v s sommaren - häruppe i norr kallad "den gröna vintern" - sträcker sig över ett par månader. I bästa fall tre. Sedan är det dags att smyga igång med varma hösttröjor och kängor. Vi norrlänningar nöter våra yllekläder mycket mer än våra bomullsditon. Vore det inte för att vi måste hänga med i modets svängningar (eller kroppsviktens) så skulle vi kunna ha samma sommarkläder år efter år. Det går inte med vinterkläderna. De måste ständigt förnyas p g a långvarig nötning under lååånga, ka-hal-la vintrar.
-

Men nu var det advent jag skulle skriva om. Jag älskar denna mysiga tid. Julen skulle jag nog egentligen kunna hoppa över, men inte veckorna före. Och i dag går alltså startskottet för denna härliga och efterlängtade period.

Njut den!

-

Adventsljusstakarna lyser mot den mörka norrbottniska himlen på andra sidan persiennerna.
-
Trevlig första adventskväll!

EN DÅLIG FÖRLORARE

Avundsjuka kan "uttryckas" på många sätt.

-

Det är antagligen inte salongsfähigt att tycka att detta är en skit-rolig bild.

Men det struntar jag i!

SPÅRSNÖ

Människospår, djurspår, hjulspår.

Alla lämnar vi avtryck.

RYGGONT!

Ajjj!

-

Den senaste tiden har snaquesaliga jag varit o-snacksalig. Och blogginläggen har varit få.

Detta beror på en värkande rygg. Minsta lilla rörelse som inte passat den onda baksidan har fått mig att utstöta ord av smärta och låst mig i de mest tokiga och fantasifulla kroppsställningar.

-

Nu hoppas jag att det värsta är över, men säker är jag inte. Om eländet fortsätter efter helgen måste jag antagligen uppsöka en läkare. Vad nu han/hon kan göra... Under en stor del av 1970-talet led jag av besvärlig ischias (man trodde det var ett diskbråck). Jag fick alla tänkbara behandlingar, men det var ingenting som verkligen hjälpte. Vissa åkommor ska bara ta sin tid. Så småningom minskade smärtperioderna och sedan dess har min rygg varit riktigt bra. Tills för någon månad sedan då jag började känna av den igen - en liten varnande viskning.

-

Inte anande jag då att det skulle bli så här jobbigt. Men även denna gång kommer det att gå över. Under en viss tid så ska det vara uschligt - för att plötsligt vända. Så har förloppet varit tidigare och jag hoppas det är så nu också.

Åh, vad jag ser fram emot en snäll och samarbetsvillig rygg! (För att inte tala om ett dito högeröra!)

-

Tidvis som att sitta fast i en skruvtving.
-
I morgon börjar allhelgonahelgen. God torsdagskväll!