MEDALJ - IGEN!

Måste bara överräcka en blomma till Johan Olsson som tog brons i femmilen. Grattis!

Om jag räknat rätt så är det den elfte svenska medaljen under OS 2010. Vi är stolta över våra kämpar i Vancouver, också över dem som inte lyckats så bra denna gång. De har alla gjort sitt bästa. Tack för denna gång!

OJ, OJ, OJ!

På min egen blogg får - och kan - jag gnälla så mycket jag vill och det tänker jag göra denna söndag. Håll i er för nu släpper jag lös demonerna!

-

Tack och lov är den svenska Melodifestivalplågan, årgång 2010, snart slut! --- Min panna ligger i djupa veck - jag är brydd, jag funderar. Hur kan det komma sig att svenska låtskrivare komponerar den ena succén efter den andra, men när det gäller att skriva något melodiöst och trallvänligt till ovan nämnda företeelse då är all låtskrivartalang som bortblåst?

-

Under fyra lördagskvällar har jag (förtvivlad) lyssnat på 32 olika låtar som ska kunna representera Sverige i finalen i Norge. Och jag undrar, om dessa "melodier" är det bästa som inkommit till bedömning, hur har då det refuserade bidragen låtit? Inte nödvändigtvis sämre, skulle jag tro. (I mitt tycke så är det knappa fem av 32 som som varit någorlunda.)

-

Hur går urvalet till? Vilka kriterier ska uppfyllas? Mångfald - eller enfald? Nu är det inte tal om musik längre, utan exhibitionistiska excesser i främst klädsel och smink men också i konstig scenografi. Om de s k artisterna kan sjunga och uppträda verkar inte vara så viktigt längre.

-

Kan inte Melodifestivalarrangörerna bjuda in några verkliga låtskrivarproffs till nästa år? Snälla, skicka en förfrågan till Benny Andersson/BjörnUlvéus, Per Gessle, Peter LeMarc, m fl! Då blir det kvalitet i stället för, som nu, kvantitet. Det är väl bara det att ingen av dessa etablerade och skickliga kompositörer längre vill ha något med jippot att göra.

-

Som tur var så bjöd gårdagen i alla fall på två glädjeämnen: Luleå Hockeys 4-1-vinst över Linköping och André Myhrers OS-brons i slalom. Vårblomstren nedan går till dessa lyckospridare. Väl bekomme!

Spring Collage - Barbara Guidotti

GULDFYRA OCH HÅRYRA

Ett försenat, men stort tulpan-GRATTIS till våra fyra, härliga stafettguldkillar!

--------

Efter många år av självhårklippare så bestämde jag mig för att beställa tid hos en frisör. Beslutet kom till som en följd av mina axelproblem. Nu har jag emellertid ändrat mig och tänker trots allt försöka mig på gör-det-själv-metoden. Få se hur det går.

I fall att ni får syn på en äldre tant med konstig frisyr så kan det vara jag. Rätt vad det är så strejkar axelpartiet och jag står där med bara halva skulten friserad. Men, å andra sidan, nu kan man ju se alla slags frisyrer - och färger. Hår kan skifta i allt från rosa, grönt, blått till lila och strån kan spreta åt lika många håll som ett nyutsläppt plockepinn. I mitt fall handlar det om plockepinnstuket. Utifall att. Färgen kommer fortfarande att vara gråsprängd råtta.

---

Trevlig fredagskväll!

LEDIGT JOBB

Foto: Okänd

-

I dessa kalla och insnöade tider borde det finnas en VO = väderombudsman/kvinna. Det finns ju redan så många konstiga (och onödiga?) jobb, så ett till skulle inte förvåna någon. Jobbet är ledigt, men får nog inga sökande. Det kan bli lite svårt att driva ärenden och ännu svårare blir det förstås att klaga och få rätt i "högre instans". Vår Herre har ju fullt upp med annat. Se nedan.

-

Mer insnöat: Nästan dagligen läser man om tak på idrottshallar och andra byggnader som rasar in. Än så länge är det i södra och mellersta Sverige som dessa ras har hänt, men hur stor är risken att det även kan ske här uppe i norr?

-

Byggnadsreglerna ska väl vara lika och gälla hela landet... eller? Det måste finnas lagar på hur mycket tyngd ett tak ska tåla innan det ger vika och störtar in. Så och så antal kilo per kvadratmeter tak. Och sedan en ansenlig säkerhetsmarginal. Likaså för takkonstruktionen som bär upp själva taket. Vi bor ju i ett nordligt land och här snöar det. Ibland även i söder. Man tar sig för pannan.

-

Det är ju bara en enorm tur att ingen har omkommit (vad jag vet) eller blivit allvarligt skadad i något av rasen. Egentligen är det ofattbart att tak kan rasa in och alla in närheten klarar sig. Kan det vara "Högsta Instansen" som lagt sig i? Nu måste alla ansvariga, d v s arkitekter, ingenjörer, konstruktörer, byggare, politiker, jurister snarast möjligt se till att byggnadsreglerna är stränga - och följs. Det som har hänt är inget annat än - skrämmande!

-

Det är härligt att få mysa i värmen inomhus. Och ha det vackra, vita, iskalla på andra sidan rutan...

SAMLARE ÄR LYCKLIGA MÄNNNISKOR

En tredjedel av magnetsamlingen

-

Apoteksburkarna

-

Några av fyrarna

-----

På min kyl sitter det en tidningsrubrik som lyder: Samlare är lyckliga människor. Kanske är det så. Vi tycker om att samla på oss saker, allt från frimärken till bilar. Och lyckliga och förväntansfulla går vi på jakt efter de prylar vi saknar.

-

Vi spanar in loppmarknader, auktioner, Internet o s v för att hitta FYNDET. Men ibland, när man hittat precis det man letat efter kan man efteråt känna sig både glädjerusig och lite ledsen eftersom skattjakten i sig är en njutning. Ofta är det då man börjar samla något nytt bara för att själva sökandet är så kul.

-

Mitt magnetsamlande började när jag i mitten på 1970-talet besökte USA och där hittade några roliga magneter. I Sverige på den tiden fanns knappt en kylskåpsmagnet så långt ögat kunde se, men nu översvämmas vi av dessa små ting. Min samling innehåller ca 1000 stycken. Och det räcker.

-

Några magneter har jag själv tillverkat, många har jag köpt och några har jag fått av släkt och vänner som inhandlat dem under semesterresor både inom och utom landets gränser. En magnet tar varken plats eller ökar vikten "bagagemässigt". En idealisk present till en samlare. Risken kan förstås vara att jag redan äger ett exemplar.

-

Min samling av apoteksflaskor började redan på 1960-talet. Fortfarande kan det då och då tillkomma något nytt, naturligtvis beroende på vad jag råkar hitta.

-

Fyrar i alla storlekar och modeller finns utspridda över hela hemmet. Jag fascineras av fyrar. De står oftast i mycket dramatisk natur och visar väg för sjöfarare och så har de gjort i hundratals år. Numera, när det finns satelliter som talar om för oss människor, både till lands och till sjöss, var vi befinner oss så är fyrarna inte lika viktiga. Tyvärr får många fyrar förfalla då de inte behövs längre. Men de är trots allt en viktig del av vår historia och en kulturskatt att vårda.

-----

I kväll blir det bl a "Bygglov" på TV4, "Såld på hus" på TV4+ och "Sissela och dödssynderna" på SVT2. God kväll!

BAKDAG

Bakdagsresultat

-

Vad passar bättre en kall och blåsig februarimåndag än att baka? Dels blir det varmt och skönt i hemmet och dels får frysen påfyllning. Det var länge sedan sist. Hyllorna har gapat skrämmande tomma. Möjligen har man kunnat hitta något litet, ensamt och patetiskt köpebröd. I bästa fall.

-

Jag tycker om att baka, men p g a den onda axeln har alla arm-aktiviteter legat nere. Men i dag kändes det som en lämplig bakdag. Resultat: "Matiga muffins" med chorizo och ost, en långpanna äppelkaka, hallongrottor och chokladbollar.

-

Det var första gången för "matiga muffins", men inte den sista. De var goda; chorizo och ost gav fin smak. Receptet från ICA Kvantums reklamblad kommer att sparas. (Hjälp, mina skåp och lådor är redan överfulla av otestade mat- och bakrecept!)

-----

Sverige har just fått sin sjunde medalj i OS. Denna gång blev det silver. Grattis tjejer! Vårt lilla land har verkligen duktiga idrottsmän/kvinnor. Och inom så många olika sporter. Vi kan allt vara lite malliga. Med rätta!

-

SMHI:s femdygnsprognos hotar med fortsatt kyla. Den här veckan skulle medeltemperaturen ligga runt 20 minusgrader för vårt område. OBS! MEDELTEMPERATUREN!!! Vilken vinter vi har - snökaos och isande kyla. Nog börjar man längta efter barmark och plusgrader. Välkommen vår!

MEDALJFROSSA!

Grattis Marcus Hellner/guld och Johan Olsson/brons!

-

Från ABC-gänget ett litet hopp vidare i alfabetet till J och M. Det går alldeles utmärkt i medaljsammanhang.

-

Just innan jag skulle bjuda in John Blund på lördagskvällen så knäppte jag på klockradion för tio minuters lyssning. Vad jag då får höra är två exalterade sportkommentatorer som skrikande följer Marcus Hellners och Johan Olssons sista 50 meter mot guld respektive brons. Radiojournalisterna var alldeles till sig av lycka.

-

För mig blev referatet som en trevlig godnattsaga! Och sann var den också.

VINNARNAS AABC!

ABC-GÄNGET!

-

A-nna! A-nja! B-jörn! C-harlotte!

-

Anna Haag - silver!

Anja Pärson - brons!
Björn Ferry - guld!
Charlotte Kalla - guld!

-

Vi lägger gärna till HELA alfabetet!!!

ANJA - VILKEN TJEJ!

Ett stort, stort GRATTIS till Anja Pärson!

-

Vilken prestation att ta medalj dagen efter den svåra kraschen! Nu håller vi tummarna för bragdtjejen och hoppas att hon fortsättningsvis klarar sig från skador.

Anja, lycka till!

MÅLADE FAVORITER

Min mamma och pappa besökte ganska ofta konstutställningar och när jag var stor nog fick jag följa med. Jag antar att det var så mitt konstintresse väcktes. Ett intresse som bara har ökat med åren. På bilderna nedan visar jag fem verk av mina absoluta favoritkonstnärer.

-

Helst skulle jag ju vilja ha dem alla hängandes på mina väggar, men det är "bara" den första tavlan, av Henning Öfverbeck, som jag har glädjen att äga. Genom åren har det blivit sju tavlor Öfverbeck, fyra av Henning och tre av hans far Carl-Ivar. Kanske kan jag kalla mig en liten samlare. Några av dem har jag, till min stora glädje, hittat till överkomliga priser både på auktioner och loppisar.

-

Jag tycker mycket om motiv i så kallad "trompe l´oeil" = "lura ögat". Det är skickligt att kunna lura betraktaren. Tavlan på sista bilden är målad i trompe l´oeil av Helsingforsfödde Yrjö Edelmann. Han berättade vid något tillfälle, att det hänt att han fått bättra på sina tavlor som hängt på utställning, speciellt där tejpen "sitter", för att folk har försökt pillra loss den. Då är det minsann verklighetstroget.

-

Henning Öfverbeck (1951-) olja

-----

Lars Lerin (1954-) akvarell

-----Marcus Larson (1825-1864) "Vattenfall i Småland", olja, Nationalmuseum
-----
Stanislaw Zoladz (1952-) "Tö", akvarell
-----

Yrjö Edelmann (1941-) "Wrapped view over harmonic green fields", olja
-----
"Måla tavlor är ingen konst. Men att sälja dem - det är konst!"

GULD - OCH RIS

Dessa dagar kan man inte kalla kalla. Det borde heta heta. Man värms av Kallas och Ferrys segrar. Ända in till hjärterötterna! Vilka hjältar!

Ett stort, rungande

GRATTIS!

-

------------

Det var guldet! Så över till riset.

------------

Ur dagens Norrbottens-Kuriren, sid 10

-----

Nu har det hänt igen (!) - slarvet med det svenska skriftspråket. Att svensken i gemen skriver lite hipp-som-happ är en sak, men man ska kunna kräva mer av människor som har skrivandet som yrke. Journalister borde verkligen föregå med gott exempel. Om inte ens proffsen klarar av att skriva begripligt hur ska då Svensson klara det?

-

I ovanstående exempel misstänker jag att skribenten sett för mycket på engelskans sätt att använda possessiva pronomen. Vi ska inte översätta andra språk rakt av - då blir det ofta svårförståeligt. Tyvärr börjar detta fenomen dyka upp både här och där. Jag undrar: Läser man inte igenom sin text? (Innan den går i tryck?!)

-

Det ska naturligtvis stå "Han vill ha bort renarna från sina skogsmarker." Men det är skrivet som om Lundberg vill få bort renarna från landshövdingens marker.

-

Jodå, jag förstår vad journalisten menar, men jag ska inte behöva fundera.

Igen säger jag: Skärpning!

-

Trevlig OS-kväll!

HÖGTFLYGANDE

2010-02-16, kl 14:12

Foto: Anta Snaque

-

Ett konstigt ljud utanför mina fönster i dag fick mig att undrande titta ut. Först kollade jag mot marken - ingenting ovanligt där. Lyfte blicken och fick se denna hovrande helikopter utanför mitt köksfönster. Eftersom den stod stilla i luften hann jag hämta kameran och ta en bild.

-

Det var just på vippen att jag bryggde några koppar Gevalia. Ja, ni vet - oväntat besök...!

-

En sak till - undrens tid är icke förbi: Min axel är bättre!!! Rusig av glädje och en natts god sömn slänger jag mig i lianerna! Tack doktor Erfarenhet!

SJUNGANDE ÄNGEL

Min mammas julgransängel från 1920

-

En morgon för flera år sedan vaknade jag till en underbar skiva som spelades i Radio Norrbotten. Jag blev liggandes kvar i sängen, andlöst lyssnande till den fina melodin. Under hela dagen dröjde den sig kvar och lämnade en behaglig, pirrade känsla.

-

Eftersom jag inte hunnit höra vad varken melodi eller sångerska hette så ringde jag radion och fick veta titel och artist - "Songbird" med Eva Cassidy. Man sa att hon hade en ängels röst. Naturligtvis köpte jag genast CDn. Fortfarande tycker jag lika mycket om den - hennes sång rör mig ända in i hjärteroten.

-

Eva Cassidy var en gudabenådad amerikansk sångerska, född 1963, som tragiskt dog i cancer 1996, endast 33 år gammal. Tyvärr fick hon inte uppleva sitt genombrott för den stora publiken. Det kom efter hennes död. Det finns inte så mycket inspelat med henne på video, men hennes röst kan man njuta av på flera CD. På YouTube finns några klipp, bl a nedanstående.

Klicka och njut av EVA CASSIDY i SONGBIRD:

http://www.youtube.com/watch?v=AFFo1pu4q7Q&feature=related

HJÄRTA OCH SMÄRTA

Alla Hjärtans Dag, årgång 2010, bjöd på en solig och vacker vinterdag. Utanför mina fönster har jag kunnat se en formidabel folkvandring. Få-minusgrader-förvånade och vårförhoppningsfulla människor har flanerat i alla väderstreck. Det märks att promenadglädjen fått sig en rejäl puff framåt.

-

Det är härligt att se ljuset ta över både morgnar och eftermiddagar. I dag har vi fixat precis halva februari. Tänka sig! Om en och en halv månad har vi påsk. Första april (skärtorsdag) blir det både att lura "aprillo" och utrusta kvasten för Blåkulla-resan. Det blir snärjigt!

-

För min egen del så har det varit mycket glest mellan promenaderna den senaste tiden. Min eländiga, onda axel har gjort mig till en trist, trött och gäspande zombie p g a all sömnbrist. Det är inte lätt att sova när man hela tiden har tandvärksliknande smärtor och ilande knivhugg i axel och arm.

-

Fredagen var hemskare än vanligt och under sömnlös natt till lördag grep jag desperat telefonluren och ringde rådgivningssköterska. Rådet blev: Du måste få hjälp. Jourcentralen öppnar klockan åtta, kom då!

-

Taxin anlände i god tid. Så jag hängde på jourcentralens lås och kunde triumferande rycka åt mig dagens första turlapp. Doktorn konstaterade snabbt att jag hade en rejäl inflammation (röda blaffor på överarmen började bre ut sig under torsdagen) p g a att muskel var i kläm och kippade efter syre. Även en förkalkning finns i axeln. (Antagligen ryms inte all förkalkning i huvudet längre så överskottet har fått flytta ner till axeln.)

-

Det blev en ny cortisonspruta. Som tur var fick jag ligga ner under tortyren. Denna misshandel hade jag betalat 270 SEK för. (Plus taxi t o r.) Inte nog med det - ju ondare det gjorde desto mer tackade jag läkaren. Det SKA nämligen göra så ont som möjligt för att få maximal effekt. Cortisonsprutan jag fick för ca en månad sedan var som en kärleksfull smekning i jämförelse.

-

Så ska det nu gå efter detta, så borde jag snart kunna svinga mig i lianerna igen. Dock var hela lördagen ett enda stort AAJJJ! (Det blir alltid etter värre efter dylika injektioner innan det börjar klinga av. I bästa fall.) Fy bubblan, hur kan en ynka liten axel (och arm) framkalla närmast harakiri-önskan? Jag menar, om man betänker hur liten del av ens lekamen som utgörs av dessa två delar, så är det obegripligt. (Men... å andra sidan - hur liten del är inte ens pluttetänder??? Och hur onda kan DE vara?)

-

I dag känns det att den där doktorn, han visste vad han gjorde. Jag höjer min friska arm och gör honnör. Det ska vara en äldre och erfaren läkare för att veta hur man bäst gör patienten så "illa" som möjligt. Inte en pryo som jag hade förra gången.

-

Doktor Erfarenhet skrev också ut antiinflammations/värkpiller som jag skulle knapra i fem dagar. När jag läste om de eventuella biverkningarna så tvekade jag: Var det ändå inte ljuvligt (och säkert) att ha en ond axel? Hur kan de få sälja dessa mediciner? Undrar om de inte tar död på fler patienter än de hjälper? Att använda vissa mediciner känns som att spela rysk roulette. (Närmaste dagarna är alltså insatsen hög.)

-

Nu hoppas jag att det ska vara färdigtskrivet om och färdigklagat på axeleländet. Möjligen en liten blänkare när jag är återställd. Det bör eventuella läsare få veta. Har de stått ut med gnället så...

RIK SOM ETT TROLL

Bankvalvet

---

När jag nyss läste väninnans blogg så såg jag ett exempel från vår korrespondens under 70- och 80-talen. De flesta av dessa alster ger starka och hållbara bevis på tramset och slamset i våra personligheter. (Antagligen blir åtalet "alltför livlig fantasi".) Hur som helst - här kommer svaret på väninnans dikt om sitt bankfack:

-----------------

Jag tror sanningen bara är halv:

Är det ett fack, eller kanske ett valv?

En så´n vacker interiör med tavlor och rosor,

praktporslin och smycken i gyllene dosor.

-

Jag är så imponerad av ditt gulle-gull,

känner mig faktiskt av avund full.

Mycket deppad omkring jag går,

undrar: Vad har jag som detta slår?

-

Villan i Schweiz, är den tillräckligt vräkig?

Min älskade Redford, är han kanske för mjäkig?

Lustjakten i Monaco, hur skulle den vara?

Nej, den verkar nog som en roddbåt bara.

Men palatset då, utanför New York?

Det är ju ändå en rätt skaplig kåk.

-

Mina åtta Rolls-Royce står i garaget.

Mina minkpälsar fem, jag har i bagaget,

när runt i världen jag flyger och far

med Bianca, den bästa vän jag har.

-

I jet-setarnas krets jag är favorit,

men tackar ej ja till varje invit.

Med tiden så blir man en aning blasé;

man har ju allt som pengar kan ge.

-

Så är det att vara rik som ett troll,

vad spelar då ditt lilla bankfack för roll?

Att de tog fel på person är ju helt klart:

De trodde du var jag, det är uppenbart!

----------------

OBS! Detta skrevs när Robert Redford var en riktig snygging och Bianca Jagger ledde jet-set-världen. Så det är lääänge sedan. Förhoppningsvis är väninnans och mina brott preskriberade vid det här laget.

---

Förresten, tack G, i dag "fixade" du min bloggidé!

---

Nu är det snart dags för På spåret/Let´s dance. Njut fredagsfikat och chipsen!

SENT SÄNT

Glaslampa "Pansies" - Jamie Barthel

-

Snart går torsdagen över i fredag. Fredag? Igen? Det var ju nyss fredag. Veckorna rusar - snart är halva februari avklarad och varje morgon och varje eftermiddag ser man hur ljuset nallar en bit av mörkret. Vi är på rätt väg!

-

Under en tid har min axel minsann inte varit en trygg dito att luta sig mot. Den ställer bara till bekymmer och värker mig sömnlös. Cortisonsprutan för en månad sedan verkar bara ha förvärrat situationen. Jag väntar nu med spänning på läkarkontakt kommande måndag. Kontakten var utlovad till passerad måndag, men uteblev. Hoppas doktorn "minns" mitt telefonnummer den här gången. Vid cortisonsprut-tillfället talade han om remiss till ortoped. Månne det kan hjälpa? Hoppas kan man ju alltid...

-

Innan klockan slår tolv slag vill jag sända en hälsning till svägerskan A: Grattis! Du är en kämpe! Blommorna på bilden är till dig.

-

Nu är det dags att säga natti, natti!

VACKERT FÖR BORDET - OCH SVAR

Tekanna "Jardiniere" - Tracy Porter

-

Socker och grädde "Jardiniere" - Tracy Porter

-

Fat "Jardiniere" - Tracy Porter
-

En dag för ganska länge sedan, när jag surfade runt på nätet, hittade jag plötsligt några bilder på ett mycket vackert porslin. Det hette "Jardinere" av Tracy Porter. Jag föll pladask för dessa "bordssmycken". De har blivit mina favoriter i porslinets mönsterrika värld. Skulle gärna duka bordet med dessa skönheter.

-

Jag har googlat på Tracy Porter och vad jag kan förstå så är hon en amerikansk formgivare som inte bara designar porslin utan även kläder, väskor, tyg, m m. Hennes hemsida sprudlar av färg och form, både på stillbilder och videor. Där finns massor att se och inspireras av. Men... tyvärr hittar jag inte serien "Jardiniere". Antagligen har den utgått ur sortimentet för att ge plats åt andra mönster. Suck! Nåja, jag får väl nöja mig med att titta på bilderna.

-

På tal om design: I kväll blir det som vanligt att kolla in programmet "Grand Designs" klockan 21:00 på kanal 8.

--------------------

Så över till svaren på "stadsgåtorna":

1. Visby

2. Madras

3. Ankara

4. Granada

5. Amman

6. Åtvidaberg

7. Narvik

8. Sevilla

9. Skanör

10. Värnamo

11. Malaga

12. Geneve

13. Berlin

14. Basel

---

Naturligtvis hade ni alla rätt!

MINI-BLOGG

Dags att gå över till epost?

-

Klicka - fantastisk sandkonstnär!

http://www.youtube.com/watch?v=R_rrr0RysIw&feature=related

VART ÄR VI PÅ VÄG?

Hot Air Ballons - glasmålning av Joan Baker
---

När Ingvar Oldsberg var programledare för "På spåret" så började han alltid med att TV-tittarna fick klura på en "stadsgåta" till i slutet på programmet. Han gav några ord som ledtråd och dessa skulle ge namnet på en stad. Här kommer några sådana gåtor att fundera över, men jag påstår inte att ledtrådarna är lysande. Hur som helst, jag säger som Oldsberg: Vart är vi på väg?

-

1. Klok ort (svensk)...

2. Liggunderlag (utländsk)...

3. Sjöfågelpapegoja (utländsk)...

4. Tjusig Göteborgstös (utländsk)...

5. Digiverskan (utländsk)...

6. Stenbumlingskäkade (svensk)...

7. Slåbukt (nordisk)...

8. Titta hus! (utländsk)...

9. Charkuterigrus (svensk)...

10. Skydda tallmark (svensk)...

11. Yllekrypssmisk (utländsk)...

12. DNAmargarin (utländsk)...

13. Bönfaller växt (utländsk)...

14. Förmanskraft (utländsk)...

---

Svaren kommer inom kort. Lycka till!

DESIGN: PAPPA

Manschettknappar, armband och ring - silver och ebenholst

Halssmycke och hög, "kantig" ring - silver och bergkristaller

Halssmycke, armband och ring - silver och akvamariner
---

Min pappa var en tusenkonstnär. Jag kan inte minnas att han någonsin gick bet på det han försökte sig på. Efter att han i många år både målat och tillverkat allehanda saker av allehanda material så började han en kvällskurs i silversmide. Naturligtvis klarade han den galant! Och intresset för det stilrena silvret gjorde att kurserna blev fler och fler.

-

Resultatet fick vi bl a se i pappa-tillverkade vackra skålar, ljusstakar, slevar, tårtspadar, sockerskålar, gräddkannor, dosor med lock och smycken till både mamma och mig. När mina två bröder såg de fina sakerna så vaknade även deras lust att silversmida. Min äldste bror tillverkade t ex matsilver i Tornedalsmodell (han lät ett proffs gravera mönstret) och den yngre gjorde ljusstakar, smycken, m m. Han småpysslar än, bl a trumlar han stenar och gör smycken av.

-

Det är med stolthet jag visar bildbevis på min pappas händighet. Smyckena på översta bilden ritade och berättade jag hur jag ville ha (med svart, förstås!) och sedan gjorde pappa dem efter mina idéer. Den andra bilden visar mammas halssmycke och min ring. Tredje bilden är mammas smycken.

-

Så smångom blir det mina syskonbarn och deras barn som ärver dessa ting efter mig. Det är något extra att far/farfar/morfarsfar har tillverkat dem. Jag är så "mallig" över min pappa. Detta år skulle han fyllt 102.

KORRESPONDENS-TRAMS

Under många år, från mitten på 1970-talet och ca 20 år framåt, hade min väninna G och jag en livlig och varierad korrespondens. Det var dikter, målningar, rebusar, gåtor, ordlekar, pussel, o s v. Ofta kunde en bild inspirera till ett poem. Och ibland använde vi oss av så kallade "gnuggisar" för att illustrera våra konstverk. De flesta skulle nog kalla våra alster för trams, men vi hade verkligen kul när vi kopplade av från vardagen och lekte fritt med ord och bilder. Numera sker barnsligheterna med epost.

-

Nedanstående bild fick mig att dikta följande odödliga rader den 17 januari 1981:

Hitta en värdig partner

det är inte lätt,

när man som jag

dansar klassisk balett.

-

Men nu när Margot

har gått i pension,

från mig hämtar "Nurre"

sin inspiration.

-

Men en dag var han

mycket kall, se´n

jag varit snabbare

i Minutvalsen.

-

Jag dansade först;

han betrakta´ sitt ur.

Se´n dansade han

och blev väldigt sur.

-

Nurejev jag slog

med en halv minut.
Jag var jättepigg efteråt,

men han var helt slut.

-

"Dåligt `flås´?" fråga´ jag

och skrattade gott.

"Nästa gång jag tappar dig",

väste han och skrattade rått.

-----

Fakta:

Rudolf Nurejev (1938-1993) - rysk dansör och koreograf. Dansade mycket med

Margot Fonteyn (1919-1991) - engelsk dansös, prima ballerina, adlad 1956.

-

Och så är det fredag - igen! Må väl!

ART DÉCO ÄR VACKERT

Parfymflaska

Puderask

Set för toalettbordet

---

Det vore inte helt fel att ha dessa Art Déco-ting på toalettbordet.

IRRITERANDE

Luma - design Stig Lindberg

-

Länge har jag retat mig på att alla (okay då, de allra flesta!) TV-kanaler låter textremsorna ligga kvar i bildens nederkant och dölja den information som finns där. Bakom remsorna försvinner namn och titel/sysselsättning på den som pratar eller namn på skådespelare/regissör i en film. Jag blir så arg!
-
Någon e-n-s-t-a-k-a gång låter man remsan flaxa upp i överkanten och varje gång håller jag på att falla ur fåtöljen av förvåning. Och tacksamhet. Jag måste ta ett stadigt grepp i armstöden för att inte genast rusa till telefonen, ringa upp TV-kanalen och framföra mitt varma tack.
-
Textremsan ska ALLTID flyttas när det finns text som den annars skymmer! Det kan inte vara svårt! Det går ju - ibland. När TV-folket så bestämmer. Tekniken finns alltså. Skärpning, TV-kanaler!
-
För att lugna ner mig avslutar jag med en liten historia - nej, det behövs två:
-
Den kvinnliga hyresgästen klagade hos värden:
"Varje gång ett tåg går förbi skakar huset så jag ramlar ur sängen. Lägg er där själv så får ni se!"
Värden suckade tungt, men gjorde efter en viss tvekan som hon sa. Just då kommer hennes man in genom dörren och ser förstås hyresvärden i sängen. Maken skriker:
"Vad håller ni på med???"
Värden svarar stillsamt:
"Skulle ni tro mig om jag säger att jag väntar på ett tåg?"
---------------------
En ung man kommer till prästen för att få veta hur man bär sig åt för att bli prästvigd.
"Har ni studentexamen?" frågade prästen.
"Nej."
"Kanske någon teologisk examen?"
"Nej."
"Då blir det nog svårt. Det är sällsynt att prästvigning kan ske utan studentexamen och teologisk skolning."
"Jaså, i så fall får vi väl ta borgerlig vigsel."
------
Trevlig "lill-lördag"!

KRAMIGT

ATT KRAMAS

-

Kramar är bra medicin. De överför energi och ger den kramade personen ett känslomässigt lyft. Du behöver fyra kramar om dagen för överlevnad, åtta för underhåll och tolv för växande. Vetenskapliga rön säger, att kramar är en form av kommunikation, därför att de kan säga saker vi inte har ord för. Och det allra bästa med kramar är, att du inte kan ge en kram utan att också få en.
(Okänd)

-

I snålblåststider är mysiga kramar ett sätt att må bra. Så krama på!

ETT FILMTIPS

Fjärilen i glaskupan (Diving bell and the butterfly)

-

I går såg jag en fantastisk film, "Fjärilen i glaskupan". Den handlar om Jean-Dominique Bauby, fransman i 40-årsåldern och framgångsrik chefredaktör på Elle. Han lever ett sorglöst liv tills han den 8 december 1995 plötsligt drabbas av en stroke som gör honom totalförlamad, det enda han kan röra är vänster öga. Efter tre veckor i koma vaknar han upp och får diagnosen "locked-in-syndrome". Han är inlåst i sin egen kropp; kan höra, se, förstå, minnas - men inte tala och inte röra sig.

-

Med ett otroligt tålamod, både hos honom själv och den sjukhuspersonal han är beroende av, börjar han kommunicera med ögonblinkningar som svar på ja- och nejfrågor. En blink = ja. Två blink = nej.

-

Under juli och augusti 1996 "skrev" han sin självbiografi med hjälp av en kvinna som läste upp bokstäverna efter hur ofta de förekommer i det franska språket - E, S, A, R, I, N, T, U, L, O, M, D - o s v. När hon kom till "rätt" bokstav blinkade han och så tog hon bokstavsföljden igen, och igen, och igen - tills ord bildats. Det tog ungefär två minuter för ett vanligt ord och hela boken krävde omkring 200.000 blinkningar. Bauby dog i lunginflammation endast tio dagar efter bokens utgivning.

-

Filmen, baserad på boken (originaltitel "Le scaphandre et le papillon") kom 2007 i regi av Julian Schnabel, som samma år fick priset för bästa regi vid filmfestivalen i Cannes. Huvudrollen spelas lysande av Mathieu Amalric. Och i en liten roll som Baubys far spelar en lika lysande Max von Sydow.

-

Man kan tro att det är en enbart tung och sorglig film, men det är det inte. Den ger naturligtvis upphov till tankar om livet och döden och hur plötsligt vi kan hamna i sjukdomars grepp, men den ger också hopp och påminnelse om hur viktigt det är att leva i nuet. Vi ska leva fullt ut medan vi har hälsan och livet. Det är HÄR och NU som gäller.

-

Det är en av de mest gripande filmer jag sett och jag kan bara säga: Hyr eller köp den!